I det nya numret av Minaret – tidskrift för svensk muslimsk kultur lyfter imam Abd al-Haqq Kielan i sin ledare fram att profeten Muhammed introducerade arvsrätt för kvinnor nästan 700 år innan Birger Jarl gjorde samma sak i Sverige.
Imam Amina Wadud tillägger att den negativa syn på kvinnors oberoende som dominerade under abbasiddynastin, då islams lära konsoliderades, har sitt ursprung i idéer som stod i strid med islam och profeten Muhammeds föredöme samt saknar täckning i den kanoniska grundtexten: Koranen.
Islamologen Seyyed Hossein Nasr, den främste nu levande företrädaren för philosophia perennis, visar i en längre essä hur Koranen i islam motsvarar vad Kristus är i kristendomen. Essän kan ses som en försmak av Vid det klara morgonljuset, en kommande samling av professor Nasrs essäer om islamisk andlighet i svensk översättning på Proprius förlag.
I övrigt är bland annat chefredaktören Mohamed Omars personligt hållna porträtt av Tage Lindbom (Sidi Zayd) i “Svenska muslimer” omistligt, liksom Ashk Dahléns auktoritativa överblick av philosophia perennis. Denna artikel hölls som ett föredrag på seminariet “Vallfärd till mitten: en dag omkring Kurt Almqvist och hans författarskap” då Almqvists bibliotek invigdes på Sigtunastiftelsen den 20 maj och därmed blev tillgängligt för allmänheten.
Även Kurt Almqvist (Abd al-Muqsit) själv finns representerad i numret med den utsökta artikeln “Horisontens öga”, som tidigare varit publicerad i tidskriften Gnosis. Den belyser Ivan Aguélis (‘Abd al-Hadi – “Vägledarens tjänare”) islamiska esoterism och dess förhållande till hans banbrytande konstnärskap.
Många fler av texterna förtjänar att nämnas, inte minst Bo Ibn-al Waqt Gustavssons studie av Goethes Väst-östlig divan, Patricia Sakina Cattos reflektioner kring slöjans symbolism samt Olof Heilo Effendis språkligt grundade genomgång av Iblis i Koranen jämfört med gestaltningar av djävulen i andra traditioner. Sammanfattningsvis så är numret till brädden fyllt av lärda skatter och framstår som det kanske allra mest genomarbetade hittills.
Kurt Almqvist (Foto: Ingemar Leckius)
5 september, 2006 at 4:07 e m
Jättefin och inspirerande sida för alla unga och “moderna” muslimer, men det saknas en presentation av de som är med på sidan och som har lagt ner så mkt arbete på de välskrivna artiklarna.
6 september, 2006 at 5:39 e m
Tackar och bugar, kul att sidan uppskattas. (Tror mig veta, men är inte helt säker på vad som i detta fall menas med “moderna” då ju det som lyfts fram i Cafét snarare betonat det “tidlösa”…)
Svarade på din förfrågan om presentation i en kommentar på posten Den stilla kammaren.
6 september, 2006 at 11:38 e m
Ok.. då var det kvinnofrågan igen. Jag har försvarat Islam emot all möjlig kritik av både okunnig och mer kunnig sort men när det kommer till kvinnofrågan finns det ett problem: slöjan. Varför finns det ingen debatt bland muslimer om denna? Vet att åsikterna går isär men den vanligaste ståndpunkten tycks vara att en sann muslim bär slöja. Varför ska kvinnans skönhet döljas från mannnens lustar? Är det inte mannen som ska rena sig från dessa lustar? Om islam ska överleva som religion i väst måste synen på kvinnan och slöjan diskuteras på allvar, eller vad anser du som tycks ha en del kunskap, inte självklart just på denna avart dock?
7 september, 2006 at 1:16 f m
Frej: Jag vill först klargöra att jag absolut inte utger mig för att ha svaren på alla signaletiska frågor. Är minst sagt lekmannamässig i detta. Bruket att bära slöja fanns ju dessutom före profeten Muhammed.
Vill man fördjupa sig i diskussionen om slöjans påbud eller icke-påbud i Koranen har Pernilla Ouis och Anne-Sofie Roaldh sammanfattat den – inklusive den inomislamiska feministiska debatten – i sin bok “Muslim i Sverige” (Wahlström & Widstrand 2003).
Vad jag vet finns det två passager i Koranen som behandlar ämnet, citerar dem här:
“Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet; det leder till större renhet i deras liv. Gud är underrättad om vad de gör.
Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mer av sina behag än vad som anständigtvis kan var synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen.” [Koranens budskap sura 24:30-31]
Här framkommer att männen har ett ansvar (ytterst att söka Gud och den sanna kärleken som renar hjärtat istället för att bländas av sinnligt sken). Bernströms översättarkommentar till detta stycke lyder:
“Substantivet khimâr (plur. khumur) betecknar slöjan (el. huvudduken) som de arabiska kvinnorna före och efter islams inträde i historien hade för vana att fästa över håret. Enligt flertalet klassiska kommentatorer bars denna slöja mer eller mindre som prydnad, löst hängande ned på ryggen och eftersom kvinnodräkten enligt det då rådande modet omfattade ett framtill djupt urringat liv, lämnades bysten delvis bar. Kvinnorna uppmanas här därför att dölja den med hjälp av en khimâr.”
Det andra stycket som nämner slöjan:
“När ni behöver vända er till [Profetens hustrur] för att be om något, tala då till dem från andra sidan av ett förhänge; detta är det bästa sättet för er och för dem att bevara hjärtats renhet.” [Koranens budskap sura 33:53]
I Muhammads Asads kommentar till detta “förhänge”, hidjab, betecknar detta ord “något som döljer, avskärmar eller skyddar den ene från den andre och kan allt efter sammanhanget översättas med “skrank”, “skiljevägg”, “förhänge”, “slöja” etc. i dessa ords konkreta såväl som abstrakta innebörd. Förbudet att nalkas Profetens hustrur om det inte sker “från andra sidan av ett förhänge” (el. “bakom en skiljevägg”) kan förstås tolkas bokstavligt – vilket flertalet av Profetens följeslagare också gjorde – eller bildligt, som ett tecken på den utomordentliga respekt som måste visas dessa “de troendes mödrar”.
Bibeln är ju egentligen mer entydig om påbudet om att kvinnor ska bära slöja, men de flesta kristna idag ser ju detta som ett synnerligen tidsbundet signaletiskt påbud som idag inte uppfattas som bindande:
“Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret,
för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.” (1 Kor 11:5-6)
Detta var lite jämförelser av vad som egentligen står i skrifterna. Men ytterligare ett särdrag i islams budskap som jag tror måste vara centralt i denna diskussion är att sexualiteten till skillnad från kristendomen är helig inom islam, vilket mer påminner om indiska läror som tantrism. Slöjan blir då en sakral symbol för mysterium och helighet. Denna inställning skulle man då kunna tänka sig ha en abstrakt sida, ett förhållningssätt som bör vara närvarande även utan slöjan som _plagg_, d v s som en uppmaning att söka det inre ljuset istället för att bländas av ytlig kroppsfixering? Några tankar bara.
7 september, 2006 at 11:17 e m
Tack för det upplysande svaret! Tycker att den exoteriska och esoteriska delen är väldigt långt ifrån varandra inom Islam. Exempelvis känns de hårda sharialagarna väldigt främmande den kärlek mystikerna talar om. Det finns en del intellektuella muslimer som intresserar sig för esoterism och sufism, men vad är det i relation till det stora antalet muslimer där religonen endast tillhör det yttre? Ska religionen överleva måste väl den eviga visdomens praktik bli tillgänglig för ALLA så att hela mänskligheten kan transformeras. Som det ser ut nu tappar religionerna allt mer troende till New Age och mer “öppna” alternativ.
8 september, 2006 at 2:25 f m
Jo, vi i Västerlandet känner ju väl till vilka destruktiva och förvridna konsekvenser det får när den inre dimensionen och själslivet får stryka på foten till förmån för det yttre formerna.
Dock glöms det ofta bort att sufismen inte bara är en angelägenhet för intellektuella utan är framförallt en utbredd folklig fromhetsrörelse i den islamiska sfären. I stora delar av Sydostasien och i Afrika söder om Sahara är sannolikt merparten av alla muslimer sufier. Sufismen har också en mycket stark ställning i länder som Iran, Turkiet och Marocko, liksom i flera forna sovjetrepubliker vill jag minnas. I Väst har ju intresset formligen exploderat sedan 1990-talet. Rumis samlade dikter är t ex den bäst säljande poesiboken i USA.
Frågan är om inte New Age har sett sina glansdagar, mycket tyder snarare på att Old Age kommer tillbaka starkt då allt fler idag verkar söka rötter och genuina vishetstraditioner snarare än individuellt självförverkligande.
17 december, 2006 at 12:55 e m
[...] Frej said (i kommentarfältet på Minaret nr 3-2006)… [...]
22 juni, 2008 at 6:26 e m
[...] kulturella inslag och aktualiteter. Jämförelsen blir inte mindre giltig med tanke på att Minaret har återpublicerat Kurt Almqvists artikel om Ivan Aguélis sufism ur Gnosis nr 3–4/88 – [...]
25 mars, 2009 at 9:53 e m
om slöja…
Liksom snäckan skyddar sin pärla
Liksom skalet skyddar sitt frö
Liksom bröstkorgen skyddar sitt hjärta
Liksom trädgårdsmästaren skyddar sin blomma.
Det är min hijab; frihet från förtryck!!