Cafét inleder det nya året med en virtuell retreat. Detta kan ses som ett bejakande av behovet av tystnad, stillhet och att kontemplativt “lyssna inåt”.
För mycket sådant som internetsurfande leder däremot lätt till lathet, rastlöshet och själslig distraktion, överhuvudtaget till en ökad oförmåga att fokusera på det väsentliga. I denna bemärkelse är det motsatsen till andlig koncentration och disciplin.
Sanningen är tidlös och inte — såsom lögnen — en social konstruktion vars öde är avhängigt strider, argumenterande eller smart marknadsföring. Vincit omnia veritas, eller som den persiske sufipoeten Rumi skriver i sin Masnavi:
»Vattnet i floden strömmar ständigt fram,
men månens och stjärnornas avspegling består!« (6:3178)
Den virtuella retreaten innebär i praktiken att inga fler poster kommer att dyka upp här den närmaste tiden. Förhoppningsvis kan Cafét under denna tid uppfattas som sinnebilden av en fridens boning snarare än som en öde plats.
Sannolikt kommer frekvensen på inläggen framöver också minska. Lösare planer framåt vårkanten är en text på temat Vad är radikal konservatism?, liksom något om Tolkiens syn på “sanna myter”, samt en kortare reflektion över Ernst “Silverräven” Jüngers kopplingar till René Guénon och den traditionella skolan.
Kursen ligger med andra ord kvar på att sondera terrängen för hur en sann intellektualitet och den tidlösa visdomens principer kan återupprättas i Västerlandet. Somliga har velat beskriva förlängningen av ett sådant perspektiv som en restaurativ-revolutionär messianism (d v s revolutionär i bemärkelsen revolvo, återställande) eller en primordial palingenesis. Vad vi redan nu kan konstatera är dock att ett återupprättande av de metafysiska principer som utgjort den livgivande märgen i mänsklighetens alla civilisationer — och som därför potentiellt skulle kunna utgöra det nödvändiga fröet till en ny “värld” eller “tidsålder” — per definition inte kan komma till stånd utan ett förverkligande av en integral kärna av traditionell andlighet. Denna överformella esoterism — Sophia — knoppas i den sena timmen och utmärker sig genom sin oförglömliga doft och skira skönhet. Den kan därför beskrivas som en skymningsros.
Men tillsvidare kommer det alltså inte att skrivas några texter här i Cafét, utan det är en välbehövlig retreat som gäller.
Det har träffande sagts att en viktig del av samtidens Zeitgeist innebär en “oförmåga till självkännedom”. I kontrast till detta vindpinade nollpunktstillstånd säger islams profet, »Den som känner sig själv känner sin Skapare.«
Detta kan i sin tur ses som den kontemplativa kunskapsaspekten av det som omtalas i vers 50:16 i Koranen: »Vi har skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.«; liksom Kristusordet i Lukas 17:21 — »Guds rike är inom er.«
21 januari, 2008 at 2:15 e m
En sorgens dag för oss som i vår kaotiska vardag andats i detta vattenhål. Min förhoppning är att Ni efter Er retreat återvänder till oss som lyssnat och lärt genom Er.
Det är säkerligen sant som ni skriver att en myckenhet av surfande, liksom all värdslig aktivitet, leder till distraktion. Samtidigt är det min övertygelse att “de skådande” i denna tidsålder bär ett särkilt ansvar för att verka även i världen. Nu, i denna tidernas brytpunkt, mer än någonsin behövs Bodhisattvor och Eckharts Marthor.
Det är tid för stillhet, men en stillhet som trots den smärta det innebär måste leda till handling. Ni som ser, som är jordens salt, måste finna ett nya språk, ett levande språk, och därigenom sprida “den eviga sanningen”.
Tack för det ni givit och förmedlat så här långt
Med förhoppning om återseende
22 januari, 2008 at 12:52 e m
Jag tackar också kafét för ett agora fyllt av visdom och ett litet bibliotek av texter som väcker hjärtat till liv. Men jag står fortfarande fast vid min ståndpunkt att det behövs nya “moderna” sätt för att nå ut med dessa principer och idéer. Att vända “den värdsliga aktiviteten” ryggen är som att vända alla människor som vandrat vilse ryggen. Det är nu vi måste agera, när vi befinner oss i denna brytpunkt mellan tidsåldrar. Jag önskar fortfarande att företrädaren för Kafét kan ställa upp på en intervju inom en snar framtid, för att hjälpa till med att avtäcka Sanningen i vår tid.
22 januari, 2008 at 3:30 e m
Gnothi seavtón… Jag förstår på sätt och vis att du kan vilja lämna internettandet bakom dig ett tag; själv har jag haft tillgång till nätet i cirka tre månader totalt, och kan ibland tänka tillbaka på hur det var innan…
Men jag längtar inte tillbaka dit just nu, jag ska fortsätta med min blogg osv. Men om några år, säg fyra-fem, kan jag tänka mig att ta en paus från det hela.
God bless, and Godgigodden (God give you a good evening)…!
28 januari, 2008 at 6:37 e m
Expose?
29 januari, 2008 at 12:31 e m
[...] – på flera ställen faktiskt – att 2008 skulle bli till året då kontemplationen skulle ske i en rörelse inåt. Där den skulle befrias i den friska luften och delas med andra. Med människor i verkligheten. En [...]
14 februari, 2008 at 4:14 e m
Hoppas ni återkommer, ty Café Exposé är utan tvekan bloggosfärens bästa blogg!