Ernst Jünger – stålfarbror och tennsoldat

Nils Fabiansson citerar den minnesvärda anekdot som inleder Björn Cederbergs recension av Ernst Jüngers Kriegstagebuch 1914–1918 i gårdagens DN:

När den tyske författaren Ernst Jünger landade i München i början av 90-talet blev han stoppad i säkerhetskontrollen. Metalldetektorerna tjöt för fulla halsar, säkerhetsofficeren hittade ingenting.

-Det är granatsplitter och kulor från kriget, sa Jünger.

-Ni menar att er kropp är full av gamla kulor och metallrester från andra världskriget?

-Nej, nej. Från första kriget, svarade Jünger.

Sårad 14 gånger i första världskriget, flerfaldigt dekorerad för tapperhet i fält, däribland med den högsta utmärkelsen Pour le Merité, ståndaktigt principfast även under världskrig numro två trots stora personliga risker, dessutom konstant produktiv med ett ofattbart rikt och mångfasetterat författarskap och vid god vigör ändå fram till sitt 102:a levnadsår. Ja, om det är någon som med rätta har levt upp till epitetet stålfarbror så är det Ernst Jünger. Björn Cederberg blickar i sin recension tillbaka på sina möten med Jünger och gör jämförelsen med en tennsoldat:

Jünger hälsade med ett mjukt torrt handslag. En tennsoldat, käpprak i ryggen, kritvitt hår och polotröja som hämtad ur Startreck [sic].

Tennsoldats-liknelsen – liksom referensen till Star Trek – är i själva verket ett eko från Cederbergs underhållande och läsvärda artikel ”Känslan av att blicka in i en tidsmaskin” i tidskriften Hjärnstorm nr 79 från 2003 som Fabiansson länkar i sitt inlägg. Cederberg är – som här framgår – alltså en av de få svenskar som faktiskt har träffat mäster Jünger i levande livet. Tillsammans med Kristian Petri reste han ner till Wilflingen och träffade Jünger för en tidningsintervju 1988 (se Expressen 880916) och sedan 1996–98 tillsammans med Jesper Wachtmeister i samband med deras arbete med 102 år i hjärtat av Europa, det vill säga den dokumentära porträttfilm om Jünger som enligt Fabiansson sändes den 9 december 1999 i SVT2. SVT:s beslut att inte reprisera denna beklagades sedermera av Carl-Johan Malmberg i SvD 991213, och visst är det svårt att inte gräma sig för att man har gått miste om att se den!

102 år i hjärtat av Europa är en intelligent och tät filmessä om vårt turbulenta sekel och om en man som befann sig i dess stormöga fram till sekelmitten. Att Sveriges television sänder den bara en gång medan mängder av lättviktig underhållning återutsänds är tråkigt.

Nummer 36 av tidskriften Material, som också det nämns i Fabianssons inlägg, innehåller för övrigt kap. 44–57 ur Der Arbeiter: Herrschaft und Gestalt (1932) samt kap. 11–16 ur Über den Schmerz (1934), båda i svensk översättning av Sven-Olov Wallenstein. Den senare av dessa, Om smärtan, finns numera även att läsa på nätet i fulltext på s. 269–303 i antologin Att tänka smärtan [pdf] (Södertörns högskola, 2009).

Fler inlägg om Ernst Jünger

• Efterlängtat om bröderna Jünger på svenska
• Med Ernst Jünger genom nihilismens vändpunkt
• Konservativa anarker

Dela med dig till andra » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS