Klostret utan väggar

I sitt klassiska verk »Den protestantiska etiken och kapitalismens anda« (1904–05) blottlägger Max Weber ett nära andligt släktskap mellan den moderna andan (ethos) hos den specifika formen för Västerlandets företagsmässiga arbetsorganisation och framväxten av protestantismens rationellt etiska världsåskådning.

Weber visar att reformationen inte betydde minskad ”religiös” kontroll, utan att den snarare innebar en mer strängt disciplinerad uppfostran och asketisk puritansk reglering av hela livsföringen. Denna skulle baseras på en kalkylerande ekonomisk rationalitet med dygder som flit, avhållsamhet, självbehärskning, laglydighet, sparsamhet, måttlighet och punktlig plikttrogenhet. Detta i formen av ett slags sakligt försakande jantelag som innebär att upprätthålla ett sken av anspråkslöshet och att avsiktligt förringa sina förtjänster.

Att sysselsätta sig för att tjäna pengar blir – helt i enlighet med det kapitalistiska produktionssättets behov och tvingande logik – själva målet och förpliktelsen i livet. Denna kapitalismens moderna anda där människans livsföring är till för sina affärers skull, och inte tvärtom, sågs i tidigare »traditionalistiskt« tänkandes moraluppfattningar som varandes djupt ovärdigt.

Ur ett visst specifikt tankegods och livshållningar i den protestantiska religiositeten spirade föreställningen om arbetet som ett kall, en av Gud given uppgift. (Det tyska ordet Beruf och det engelska calling stammar från bibelöversättarnas reformationsanda, vilket dock inte överensstämmer med det hebreiska originalets ordalydelser.) På viktiga punkter gör detta den protestantiska etiken till spridare av, och föregångare till, dagens sekulariserade och rent rationalistiska livsåskådning.

Det nya med reformationen efter Luther bestod i allt stigande grad av att uppfyllandet av de världsliga plikterna med lydnad och foglighet nu var den högsta formen av moraliskt handlande. Speciellt karaktäristiskt utvecklades det asketiska förhållningssättet hos Calvin, kalvinismen och i de protestantiska puritanska sekterna (pietismen, metodismen samt baptiströrelsen med avläggare). Arbetet som just ett kall uppfattades av dessa som det enda sättet att behaga Guds vilja. Motivet var religiöst grundat och syftade till själens frälsning. Likväl fick de etiska maximerna med tiden vittomfattande kulturell och psykologisk inverkan på den sekulariserade livsföringen i det moderna Västerlandet.

Av alla religiösa dogmer så är den mest typiska och betydande för kalvinismen predestinationsläran. En del av mänskligheten är av Gud bestämd att bli salig, en annan förblir fördömd. Det är en omöjlig tanke att någon mänsklig påverkan skulle kunna göra något åt detta beslut som står fast sedan evig tid. Just denna omöjlighet av att nå frälsning genom kyrkan, bikten, avlaten och sakramenten är det som utgör den idealtypiskt avgörande demarkationslinjen gentemot den katolska kyrkan.

Den kristna människan enligt protestantismen är kort och gott ett medel som finns till för Guds skull, precis som inom islam. Men till skillnad från Koranen så saknas den gudomliga sidan av människan. Livet kan därför genomrationaliseras, vilket i praktiken innebär att penningen blir Guds manifestation på jorden. Därigenom undangrävs det religiösa fundamentet som sådant och gör de facto sig självt överflödigt.

I sin konsekventa förlängning leder den protestantiska etiken till ett slags eremitliv präglat av djupt misstroende mot andra människor och deras vänskap. Protestanten tänker idealtypiskt enbart på den egna frälsningen. Tidigare hade man fört en isolerad askettillvaro bunden till en bestämd byggnad – klostret. Nu trädde man istället ut för att med ett genomgripande kristnande av hela den världsliga tillvaron uppnå ett permanent moraliskt försakande av synder och frestelser. Hela samhället skulle få karaktären av ett kloster – ett kloster utan väggar.

Enligt den puritanska askesen tillåts sexuellt umgänge inte ens i äktenskapet, annat än som medel till fortplantning. Kärleken till nästan tar sig istället uttryck på ett ändamålsenligt, sakligt och opersonligt sätt – genom att utan tvivel och grubblerier bidra till samhällsnyttan med samvetsgrant och nyktert utförande av de givna arbetsuppgifterna enligt Guds plan och önskan.

Det är den utomvärldsliga saligheten, livet efter detta, som är det centrala för protestanten. Därför så bör jordelivet helt ägnas åt den asketiska plikten att betrakta sig själv som utvald för frälsning. För att nå inre visshet om att man inte är fördömd krävs inte enstaka goda handlingar som för katoliken, utan oavbrutna och intensiva världsliga sysslor för att målmedvetet tjäna och öka Guds ära. Detta blir en effektiv bevekelsegrund för en disciplinär hållning som kräver systematiskt ordnad rationell självkontroll i varje ögonblick. Det är denna konsekventa metod för planmässigt reglerad och moraliskt impulsbefriad livsföring som ligger till grund för begreppet »metodism«. De tidiga metodisterna sysslade med samvetsgrann bokföring av de egna plikterna under dygnets alla timmar.

Att ständig idog förvärvsverksamhet är det enda som ökar Guds ära innebär en konstant ekonomisering av tiden där hårt, ihärdigt arbete blir en moralisk förpliktelse utan annat motiv än att det är ett asketiskt mål i sig, en livsuppgift av Gud tilldelad.

I och med detta kall ligger den protestantiska etikens koppling till den moderna kapitalismens adekvat formbestämda rationella anda i öppen dager: kapitalbildning för fortlöpande produktiva investeringar på grund av asketiskt tvång till sparsamhet i kombination med arbetsvilliga Gudsfruktande arbetare.

Konturerna för den protestantiska etikens motiv har i hög grad kommit att sekulariseras från puritansk vilja till krass nödvändighet: kapitalackumulation på grund av hotet om utslagning genom konkurrens respektive arbetstvång genom direkt nöd i avsaknad av reserver. Därmed kan den rationellt monetära pliktuppfyllelsen i klostret utan väggar numera mycket väl kombineras med allsköns världsliga passioner, eller rentav betraktas som sport eller tävling i sig.

– – –

En preliminär slutsats av denna läsning är att det verkar krävas mer än en världslig karta för att finna en utväg ur ett kloster utan väggar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s