Otidsenlighetens kultur

I Subaltern – Amerika introduceras Nicolás Gómez Dávilas antimoderna aforistik för den svenska publiken. Då Subalterns redaktion tyvärr verkar sätta kvantitet före kvalitet, är risken dock överhängande att även de författare som begåvats med en extraordinär klarhet och briljans dväljs i dyn. För att åtminstone i någon mån råda bot på detta följer därför här ett urval av Gómez Dávilas otidsenliga betraktelser.

Nicolás Gómez Dávila

Den kultiverade människan har en plikt att vara intolerant.

Att tänka på samma sätt som våra samtida leder lika lätt till framgång som idioti.

Perfektionen är den punkt där det som vi kan göra och det som vi vill göra sammanfaller med det som vi bör göra.

Den moderna människan älskar inte utan söker skydd i kärleken, hoppas inte utan söker skydd i hoppet, tror inte utan söker skydd i en dogm.

Den moderna människan förintar mer när han bygger än när han förstör.

Påverkan utifrån kan endast berika den som har ett starkt självmedvetande.

I alla epoker är den samtida litteraturen den värsta fienden till kulturen. En läsares begränsade tid är ödelagd om hon läser tusen böcker som blockerar hennes kritiska sinne och skadar hennes litterära sensibilitet.

Bibelns profeter förutspår inte framtiden utan bär vittne om Guds närvaro i historien. Sanningar är inte motsägelsefulla förutom om de hamnat i oordning.

Åsikten om att smaken är relativ är den ursäkt som anammas av de tidevarv som har dålig smak.

Den som påstår att han ”tillhör sin tid” säger endast att han håller med den mängd av dårar som lever vid den givna tidpunkten.

Den moderna maskinen blir för varje dag alltmer komplicerad och den moderna människan blir alltmer elementär.

Barnet till den fåfänga som blivit uppblåst av kommersiell propaganda är den moderna mentaliteten.

Individualismen är det vulgäras vagga.

Idiotin tar med djävulsk lätthet till sig allt det som vetenskapen hittar på.

Förlusten av transparens är det första tecknet på språkets förfall.

Den mediokra och moderna konstnärens längtan efter originalitet får honom att tro att hemligheten med egensinne ligger i försöket att vara annorlunda.

Ofta visar det sig att så kallad ”historisk nödvändighet” endast är andra ord för mänsklig idioti.

Inom filosofin så räcker det ofta med en enfaldig fråga för att få ett helt filosofiskt system att kollapsa.

En texts klarhet är det bästa tecknet på en idés mognad.

Sanningar är inte relativa. Det som är relativt är åsikterna om sanningen.

De demokratiska parlamenten är inte forum för debatt. De är platser där den folkliga absolutismen drivs igenom.

Kärleken till folket är en aristokratisk kallelse. Demokraten älskar endast folket när det är valtider.

Ovilligheten att förundras är ett tecken på omänsklighet.

Våra idéers samspel kommer inte från förnuftets förmåga att binda dem samman, utan från de andliga impulser som skapar dem.

Den sanna aristokraten är inte den feodala herren i slottet utan den kontemplativa munken i cellen.

Vi hittar samma laster i alla epoker men inte samma dygder. I varje tidsålder finns det ruckel men endast i vissa finns det palats.

Myternas studium tillhör metafysiken och inte psykologin.

Den moderna människan är en fånge som tror sig vara fri eftersom hon inte rör väggarna i sin fängelsehåla.

Det bästa sättet att undvika plikten att tänka är genom att skaffa sig åsikter. Blott bland de som bor i intellektuella ruckel har ”elfenbenstornet” fått ett dåligt rykte.

Jag misstror varje idé som inte verkar föråldrad och grotesk för mina samtida.

Poesin är Guds fingeravtryck i den mänskliga leran.

Den som talar om sin ”generation” erkänner att han är en del av fårhjorden.

Det moderna har i alla tider varit ett tecken på medelmåttighet.

Fantasin är den enda platsen i vårt universum där det är möjligt att leva.

”Att vara nyttig för samhället” är den prostituerades ambition eller ursäkt.

Mytens fiender står inte på sakförhållandenas utan på det trivialas.

Behovet att vara annorlunda är en känsla som orsakas av brist på talang. Sanningen är så subtil att den aldrig skänker så mycket självförtroende som en felaktig tes.

Idag är inte den offentliga meningen summan av de privata åsikterna. Istället är fallet sådant att de privata åsikterna sammanträffar med den offentliga meningen.

Den sanne läsaren är den som njuter av att läsa de böcker som andra bara studerar.

2 reaktioner på ”Otidsenlighetens kultur

  1. ”Åsikten om att smaken är relativ är den ursäkt som anammas av de tidevarv som har dålig smak.”
    Så enkelt och så sant.

  2. Haha, jag bara skrattar högt när jag fortsätter att läsa. Allting är så förbannat sant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s