Philosophia – av en philosoph

Intet anade jag, intet visste jag.
Med skoningslös lätthet överrumplade du mig,
undandrog mina fötter allt fäste,
krossade mig med skönhetens sprödaste vapen.
Allting är som förut, men ingenting är längre detsamma!

Nu vägleder du mitt hjärta i natten.
Varje vänligt ord från dig bevarar jag som en glimrande skatt i mitt bröst.
Låt mig få skriva dina allra vackraste namn
och fästa dem bland himmelens alla stjärnor,
att för alltid speglas i de längtandes blickar, i de förundrades sånger!

Dina drömmar – det finns i sanning inget högre.
Att få omfamna dem, att fullständigt förlora mig i dig –
ingenting annat törstar jag längre efter,
och ingen kan någonsin önska sig något större.
Varje morgon står i brand och varje höst är ett löfte om pånyttfött liv.
O hur lycklig är inte en man som får hylla det Eviga och det sköna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s