Om änglarna och djävlarna hos människan

Den troende människan tror att inget annat än Änglar från Himmelen är med henne. Och att diaboliska andar från henne är fjärran avlägsnade. Men försäkras kan, att hos den människa som är i begärelse, i egenkärlekens och de värdsliga tingens lystnad, och däri ser livets mål, nära är de då henne, att de är I henne själv. De styr hennes tankar och böjelser. Änglar från Himmelen kan för ingen del vistas inom en sådan sfär, endast utanför den. Därför viker också Änglarna undan, där själva avgrundsandarna viker in. Emellertid drar sig inte Himmelens änglar undan människan fullständigt. I den stunden vore det slut med henne. Utan förbindelse med Himmelen, genom Änglarna, vore det inte möjligt att leva.

– Emanuel Swedenborg, Arcana Coelestia, Himmelska hemligheter (5979)

Med Draken i Uppenbarelsebokens tolfte kapitel och med hans två vilddjur i det trettonde kapitlet förstås ej heller några andra än de, som, både vad läran och levernet beträffar, lever i en från kärlek och barmhärtighet avskild tro. Med Draken förstås alla de, som befästat sig i denna tro, och med det vilddjur, som uppsteg utur havet de, som stadfästat dessa grundsatser genom slutledningar ur den naturliga människan, och med vilddjuret utur jorden, vilket sedermera betecknas med den falske profeten, förstås bekräftelser därpå, hämtade ur Ordet. (…) Ty allt är bekräftat av himmelen.

– Emanuel Swedenborg, Andlig Dagbok (5)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s