Öst i väst

Fick just reda på att SVT:s Kunskapskanalen repriserar kulturtemat Öst i väst ikväll kl 21.00-23.00. Bland annat handlar det om Ivan Aguéli, Rumis poesi och i vilken grad islamisk tanketradition och kultur präglade Europa under tidig medeltid.

Annonser

Sufism på svenska

Sommaren har på kort tid både hunnit komma och försvinna. Samtidigt flödar strålarna från ett annat ljus. Det är blomstringstid för sufism och sufisk poesi på svenska.

I årets första nummer av Minaret förhandspresenterades Bo Gustavssons diktsvit Qasida om de tre portarna: En sufisk dokumentärdikt. Kristian Lundberg ger den ett varmt mottagande i Helsingborgs Dagblad. Han slås speciellt av det obönhörligt starka ljuset som stiger upp mot läsaren och funderar på om inte Gustavsson har skrivit årets viktigaste diktsamling.

Ivan Aguéli - Nilbåtar

Ivan Aguéli, Nilbåtar, ca 1914

De stora pionjärerna för sufismen i Sverige får för närvarande välförtjänt uppmärksamhet. På Arkivcentrum Syd i Lund pågår en utställning där friherren och den store översättaren av persisk poesi, Eric Hermelin (1860–1944), för första gången fått en egen monter med material från S:t Lars arkiv.

I helgen öppnades även portarna till en utställning på Prins Eugens Waldemarsudde som visar målningar och teckningar av Ivan Aguéli (1869–1917). Utställningen pågår 13 maj – 1 oktober och är den mest omfattande som ägnats Aguéli någonsin. I samband med utställningen har det givits ut en rikt illustrerad praktbok på Atlantis förlag. Det ryktas om att den bland mycket annat innehåller de texter om sufism som Aguéli (Abd Al-Hadi) publicerade i René Guénons legendariska tidskrift La Gnose.

Nu på lördag 20 maj invigs dessutom ett bibliotek på Sigtunastiftelsen med den esoteriska litteraturskatt som poeten och sufiern Kurt Almqvist (1912–2001) lämnade efter sig. I samband med invigningen hålls även en temadag om Kurt Almqvist och hans författarskap med flera seminarier.

En av de medverkande på temadagen om Kurt Almqvist är Ashk Dahlén. Genom sina utsökta översättningar av persisk poesi och lärda texter om sufism och den tidlösa visdomen tycks han ha plockat upp manteln efter Eric Hermelin – och verkar till och med dela hans produktivitet. Under utgivning är förutom en volym tolkningar av Hafez poesi även en essäsamling om islamisk andlighet av en av den traditionella skolans företrädare, professor Seyyed Hossein Nasr.

Ivan Aguéli - Nillandskap

Ivan Aguéli, Nillandskap, ca 1914 (-15)

Dahlén är också en av dem som bidrar till det kommande numret av den retrogardistiska tidskriften Aorta. Numret har Mystik som tema, vilket verkar lovande, inte minst utifrån den ambitionsnivå redaktionen hittills har visat upp, bland annat i senaste numret med ett temablock om den tyske diktaren Stefan Georges försök att återförtrolla världen. Dikterna är till och med satta i hans egenhändigt utformade typsnitt.

Även på internätet händer det en del. Göran Ogéns förlag presenterade nyligen en digital version av Sufiska texter i översättning.

Numera huserar er trogne Caféföreståndare även på svenska Wikipedia och har där tagit initiativ till ett projekt om islam.

Slutligen kan vi notera att den sufiska poesins balsam för själen numera står högt i kurs även hos börssnackarna på Dagens Industri.

Fotbollens fakirer

Bollen är rund en universell symbol för det heliga. Det är utgångspunkten för fotbollslegenden Zinédine Zidane, som i egenskap av »ödmjuk tjänare av den runda bollen« något oväntat bidrar med ett förord till en nyligen utkommen studie av fotbollens mystik: »Une balle pour la Paix Football, sport Sacré?«.

Zidane Éditions TraditionnellesBoken är utgiven av det esoteriska förlaget Éditions Traditionnelles i Paris. Författare är Tayeb Belmihoub, som liksom Zidane vuxit upp i Algeriet och även delar hans kärlek till spelet på den gröna planen. Belmihoub tillägnar boken den store sufiske läromästaren René Guénon »utan vilken denna bok inte skulle existera«. Guénon är som bekant känd sedan tidigare här i Cafét och hans ovärderliga studier av religionernas transcendenta enhet har även dem utgivits av Éditions Traditionnelles.

Att Belmihoub (och Zidane) genom detta skriver in sig i den intellektuella strömning som går under beteckningen den traditionella skolan antyder att »la Paix« här ytterst handlar om jagets utslocknande och en stilla vila i Gud – med andra ord ingenting annat än den bokstavliga betydelsen av ordet islām.

Boken är ett försök att utifrån passionen för fotbollens ritualer överföra denna även till en passion för studiet av ord, symboler och det heliga. Den som kontrollerar de föremål vi drömmer om inspirerar och åtnjuter en respektabilitet av en helt annan kaliber än dem som ger efter för vrede och hat.

Bolltrollaren, liksom den verkligt lärde, behärskar den sanna adelns magi som visar på framkomliga vägar även i ett väglöst land. Symboliskt visar sig denna invigda kunskap om det cirkulära och de universella sambanden på alla nivåer, såväl på den molekylära som den planetära. Det är också i detta metafysiska sammanhang om det som ligger bortom det sinnliga – men i allra högsta grad återinverkar på detta – som man bör förstå Belmihoubs och Zidanes behandling av den luftfyllda bollen.

För att det skall bli någon match behövs en symmetrisk helhet, ett motståndarlag i vilket vi möter vår egen spegelbild. Och kanske är segern över en värdig motståndare på spelplanen i själva verket en förebådande prövning, en initiation som vi måste genomgå endast för att erövra en ädlare och oändligt mycket större seger – segern över vår egen inkrökthet i oss själva? Fältet ligger hursomhelst öppet för att tolkas vidare. Zidane har bollat över det till oss.

Une balle pour la Paix Football, sport Sacré?, ett urval finns tillgängligt i doc-format här.