Nietzsche + Islam = Sant?

Anonymous said… (i kommentarfältet till Avfällningen):

”Hmm.. ’inte svälja någon annans åsiktspaket’ skriver du, men har du själv inte gjort det? Är inte den traditionella synen på andlighet dominerande på denna sida? Jag undrar också hur traditionalism och perennialism kan harmoniera med intresset Nietzsches skrifter? Enligt mina säkerligen otillräckliga kunskaper är Nietzsche motståndare till en absolut sanning som på något sätt finns utanför människan i en transcendental värld? Den traditionella positionen är ju snarare en vilja att återgå till den ’sk’ ursprungliga läran, därav blir det nihilistiska tillståndet rent negativt. Vidare tycker jag att det behövs en presentation för att tydliggöra om denna något breda (universella, perennialism) och öppna syn på andra andliga vägar och religioner omfattas av någon som kallar sig muslim.

Sedan har jag några andra frågor till dig. Först: hur ska människan komma i kontakt med den tidslösa visdomen? Genom intellektuell kunskap? Och i Nietzsches anda, finns det något annat syfte med religionen än människans lycka?Sist men inte minst, vad är sanningen?”

Nietzsche by Munch

Nietzsche i begrundan över tillvarons outsäglighet

Anonymous said… (i kommentarfältet till Avfällningen):

”’Avfällningen är med andra ord principlöshetens och den universella prostitutionens tidsålder där människornas tillvaro alltmer styrs av de allra lägsta av drifter.’

Varför detta moraliserande? Styrs vi inte alla av våra drifter? Vilka människor påstår sig styras av något annat? Hur kan vi låta våra ord överenstämma med våra handlingar? Självförnekelse? Om religiösa människor ägde denna visdom, skulle det då finnas så mycket konflikter och hat? Var kommer detta hat ifrån?”

Svar till båda ovanstående anonymous:

Att jag beskriver ett sökande bortom ”förutfattade meningar” och ”åsiktspaket” som andra formulerat är direkt relaterat till intresset för Nietzsche. Jag vill mena att hans nihilistiska teorier först och främst är en skoningslös uppgörelse med alla föreställningar som människor inbillar sig och som styr deras liv, inklusive deras föreställning om Gud.

Alla dessa föreställningar är påhitt (avgudar, pseudo-traditioner, falska profeter, guldkalvar, you name it) som människan självsvåldigt kommer upp med för att skydda sig från insikten om verklighetens outsäglighet. Saken är ju den att alla dessa åsikter och illusioner måste trängas igenom för att man ska kunna öppna sig för vad jag [med Guénons ord] beskrivit som den ”intellektuella överindividuella intuitionen”.

Nietzsche bidrar med ett slags av-slöjande ”via negativa” kontra all människopåfunnen religiositet. Detta menar jag är nödvändigt för att komma i kontakt med traditionen, ”urgrunden”, och tillvarons yttersta mysterium. Nietzsches djupaste tanke är en gåta som rymmer ett löfte om något kommande, högst otidsenligt (tidlöst). Nietzsches Zarathustra är först och främst en sanningssökande mystiker i sitt häcklande av de gamla ”gudarna”. Om man däremot – som många gör – skulle hävda att Nietzsche vänder sig mot all existens av någon transcendent, översinnlig/övermänsklig princip så avslöjar man bara att man fortfarande är fången i just det han kritiserar då man föreställer sig tillvarons yttersta grunder som en fåfäng tankebild.

Zarathustra

Zarathustra – sanningssökande mystiker

Muslim? Jag vill minnas att Mohamed Omar sade i en intervju någon gång att det närmast är förmätet att gå runt och kalla sig muslim. Jag tror mig ha vissa insikter i vad det innebär att stå i ett sådant förhållande till Gud Allena / ”Alltet” / Allah och just därför anser jag mig inte kunna hävda att jag skulle vara mer troende än någon annan. ”Ateisten är i själva verket inte så långt ifrån sanningen” som Rumi säger.

Hur man ska komma i kontakt med den tidlösa visdomen? För många är det genom läsning av persiska sufipoeter som Rumi. I strikt teoretisk bemärkelse så finns det många tänkare i olika traditioner som redogjort för principerna av philosophia perennis. Detta är visdom som idag endast återfinns i små fragment i de religiösa traditionerna. Att tala om denna ”avfällning” eller i andlig bemärkelse ”mörka tidsålder” är inte någon moralism, utan ett konstaterande av en tillvaro som är sammanvävd med oss alla.

Vad är då sanning? Tolkien har beskrivit det bra när han förklarar synen på sitt eget mytskapande: ”Vi är skapade av Gud och de myter vi vävt kommer oundvikligen, fastän de rymmer misstag, att spegla ett splittrat fragment av det sanna ljuset, den eviga sanning som är med Gud”. (Denna skapelseuppfattning har ju för övrigt stora likheter med naturvetenskapens ”big-bang-teori” om alltings gemensamma ursprung som även verkar ha en sammandragande tendens att återförenas – och alltså är en i allra högsta grad verkande kosmologisk princip än idag, inte bara på makroplanet.)

Syftet med religionen? Ett syfte är ju ett sätt att verka med en avsikt från punkt A till punkt B. Den autentiske Nietzsche hyser ju en djup misstro mot alla försök att skilja det betecknande från det betecknade, allt hat/hämndbegär. Det ”övermänskliga” tillstånd han eftersträvar saknar något varför. Där har allt sökande därför upphört.

I den meningen skulle jag nog vilja hävda att föreningen med det Gudomliga innebär en enhet som just går bortom alla syften och uppdelningar. Det är just denna stillhet och harmoni som är innebörden av begreppet islam – jagets utslocknande och själens återförening med det Yttersta väsendet.

10 reaktioner på ”Nietzsche + Islam = Sant?

  1. Kan man här kanske finna kopplingar till Hegels ”nödvändighet är frihet”, dvs. att kontemplationen över vår egen existens och förståelsen av nödvändigheten i denna existens är frihet? Kan man koppla det till ”själens återförening med det yttersta väsendet”?

    Frågan om den yttersta grunden är helt klart intressant och problemet för såväl ateister som ”troende” är väl att man finner svar på frågan. Är det måhända inte själva frågan som är det intressanta? Själva det faktum att man ställer problemet i öppen dager och söker svaret? När jag läste Sofies värld för många år sen så menade Gaardner att det främsta kännetecknet för en filosof är sökandet, själva formuleringen av problem och inte svaren i sig.

    De senaste tre inläggen är helt fantastiska, keep up the good work!

  2. Tack för de djupsinniga svaren. Jag håller med om att Nietzsche är en av-slöjare i den meningen att han inte acceptera några tankemässiga konstruktioner som sanningar av verkligheten. I min egen Nietzscheläsning är dock lidandet som upplevs som det mest centrala, att våga möta det inre mörkret eller helvetet som varje människa som lever under jagets bojor är en del utav. Är inte läsandet av mystiker som den storartade Rumi ännu mer ett sätt att hänga upp intellektet på ett teleologiskt mål i framtiden? Blir inte detta läsande en katalysator för själva sökandet? I Nietzsches mening ett meningslöst sökande. Nietzsche kunde verkligen sätta en passande diagnos på det västerländska kulturens dekadens, men levde han som han lärde? I slutändan är det väl det som avgör vad som är visdom och icke-visdom? Sade verkligen Nietzsche ja till livet? Den som talar från en äkta upplevelse av varandet, hans ord fångar mina örons uppmärksamhet.

  3. ”Jag tror mig ha vissa insikter i vad det innebär att stå i ett sådant förhållande till Gud Allena / ”Alltet” / Allah och just därför anser jag mig inte kunna hävda att jag skulle vara mer troende än någon annan.”

    Menar du med insikter, de insikter du fått utav att studera medeltida mystiker?

  4. Svar till ättestupan:
    Javisst kan man finna kopplingar till Hegel. Det är ju numera känt att han var influerad av hermetism och philosophia perennis, se Hegel and the Hermetic Tradition.

    Det du säger om filosoferna om själva sökandet stämmer ju bra. Och det avgörande med mystiken är ju överträdandet av denna Linje, det kontemplativa tillstånd när allt sökande upphör. ”Svaren” man kan finna där är ju som sagt outsägliga.

    Det bör förresten förtydligas i anslutning till detta att intellektet i den tidlösa visdomen därför inte har något med det mänskliga intellektet att göra, utan används här i dess nyplatonska innebörd som just något överindividuellt, intuitivt (vilket dock ej ska förväxlas med det undermedvetna). Hoppas kunna återkomma till detta i ett svar till de två anonymous.

    Tusen tack för uppmuntran!

  5. Finns det möjlighet att ses för ett samtal kring andlighet och mysticism? Eller du kanske föredrar att förbli anonym?

  6. Svar till de två anonymous:

    (Ursäkta att svar dröjt.)

    Vilhelm Ekelund, Carl-Göran Ekerwald och Ulf I Eriksson är ju några av de större Nietzschekännarna på svensk botten. Alla har de också kommit att utveckla en djup förtrogenhet med de persiska sufiskalderna, vilket knappast är någon slump.

    Det är just ingenting annat än beprövad ”äkta upplevelse av varandet” som uppfyller de stora sufimästarnas skrifter. D v s levande erfarenhet bortom ”sökandet” och den nedbrytningväg som Nietzsche bejakar. Det handlar alltså inte om teleologi utan om att trots en situation av ”ontologiskt undantagstillstånd” bli en fullödig människa genom återerinran av den fasta och djupast liggande mittpunkten i sitt inre väsen. En form av död och pånyttfödelse.

    Insikter om den tidlösa visdomen kan inte ges genom någon rent förnuftsmässig läse- eller tankeakt utan måste isåfall vara relaterad till andliga tillstånd. Det är en kontemplativ, icke-subjektiv och omvandlande kunskap avhängig mognad och mottaglighetsgrad.

    För den som har mer frågetecken kring denna kunskapssyn rekommenderas Ashk Dahléns inledning till Tage Lindboms postumt utgivna ”I Frithjof Schuons fotspår”. Boken verkar nu slutsåld på förlag, men inledningen sammanfattas i tre delar här i Cafét här, här och här.

  7. ”peace in tha middleast said… Var har du lärt dig att skriva ett såpass stilfullt och elegant språk?”

    Det är väl i sådana fall genom läsning av stilfulla och eleganta texter… Genom att kontinuerligt skriva texter, inte minst bloggandet, tränar man upp sig steg för steg. Det ska inte underskattas. Är man dessutom klar över innehållet så faller sig formen naturligt.

  8. ”D.N. said…
    Finns det möjlighet att ses för ett samtal kring andlighet och mysticism? Eller du kanske föredrar att förbli anonym?”

    Inte för att jag vill undanhålla något för någon intresserad, men jag föredrar faktiskt det i dagsläget. Se Istället för presentation för ett försök till motivering. Det är min förhoppning att detta ställningstagande inte ska missförstås. Och vem vet – kanske kommer våra vägar ändå mötas en vacker dag?

  9. Det hoppas jag verkligen. Det finns ingenting vackrare än att dela erfarenheter om det outsägliga, det finns ingen bättre tidpunkt än nu för att återuppväcka de andliga traditionerna till liv..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s