Ivan Aguéli in Memoriam

Ivan Aguélis grav 1 okt 2006

Ivan Aguéli – Shaikh Abd Al-Hadi Aqhili, 24 maj 1869 – 1 oktober 1917

Not: Den hittills mest omfattande utställningen som ägnats Ivan Aguélis målningar, teckningar och levnadsöde pågår på Prins Eugens Waldemarsudde till 8 oktober. I samband med utställningen har det även givits ut en rikt illustrerad praktbok/utställningskatalog på Atlantis förlag.

Ivan Aguéli frimärken

Souvenirfrimärken från 1969 vilka trycktes upp i 2 miljoner exemplar för att högtidlighålla 100-årsminnet av Ivan Aguélis födelse.

16 reaktioner på ”Ivan Aguéli in Memoriam

  1. Tack för tipset!

    Förresten vore det kul att höra vad du tycker om Säfves roman om Aguéli. (Säkert tio år sen jag själv läste den.)

  2. hmmm. Har läst Säfves roman ”Var inte rädd” som jag dels tycker har mycket bra poänger men samtidigt är en väldigt godtycklig tolkning av Ibn Arabi.

  3. Svar till Rasmus:
    Jo, det var i början av 90-talet som jag läste Säfves Aguéliroman. Jag vill minnas att jag inte heller tyckte att den var speciellt bra. Däremot har jag delvis Säfve att tacka för att jag på så sätt relativt tidigt fick upp ögonen för den sufiska mentaliteten.

    Dock är det väl med Aguéliboken som med merparten av Säfves andra verk (inkl. Var inte rädd) – de säger mer om författaren själv än om den som uppges vara porträtterad…

  4. Det är väl med hans agueli-bok som med hans majakovskij-bok – dom tappar fart efter de storslagna öppningarna…

    Men han har nog fått in manga på att läsa sufisterna, mig inkluderad genom hans lilla citat-bok Sufisk Visdom (lr vad den hette.

  5. Säfves citatbok heter Den stulna bönemattan – Sufisk visdom i urval. Researchen om Ibn ‘Arabi inför författandet av Var inte rädd har Säfve publicerat i collageboken Jag har valt att dyrka kvinnorna. Där trycker han bland annat på att islams grund murades av kvinnorna (Profetens hustrur).

    Den främsta framställningen när det gäller Ivan Aguélis islamiska mystik i relation till hans banbrytande konstnärskap är annars (vid sidan av utställningens nya jubileumsbok) Viveca Wessels Aguéli – Porträtt av en rymd. Kurt Almqvist recenserar den i en fantastisk essä i senaste numret av Minaret. Han tar bland annat fasta på att mottot för Wessels bok är Aguélis egna citat: »Min konst skall en dag förklara mitt livs excentriteter.«

  6. Var finns Aguélis grav? Jag har praktik i Sala lite då och då under hösten, och tänkte besöka muséet när de fått tillbaka sina tavlor från Waldemars udde. Men graven kanske finns någon annan stans?

  7. Graven ligger på den gamla kyrkogården vid Kristina kyrka i Sala. Missa inte heller det vackert anlagda minnesmonumentet på Aguéliplatsen (i parken på andra sidan Aguéligatan från museet sett).

  8. till aucunny: hur gammal är du? din beläsenhet pekar på att du är i medelåldern men ditt skrivande är ändock så ungdomligt.

  9. Cafét har aldrig varit tänkt att vara personligt eller självbiografiskt beskrivande. Det finns så många andra forum för sådant. Det som ska stå i centrum här är istället det överindividuella, tidlösa, som står att finna i varje genuin tradition. Jag tror fortfarande att det är ett bra rättesnöre att följa.

    Åtminstone är denna princip ett försök att ställa sig fri från ”världslig” distraktion. Dels från det kvävande mediala ”bildtänkandet” och dels från personlighetens tidsbundna masker (ordet personlighet kommer ju från latinets persona, mask).

    Men jag antar att jag inte dödar mystiken alldeles om jag säger att din gissning iallafall inte är helt fel ute.

    Hoppas att detta kan stilla nyfikenheten för min, i ärlighetens namn, mycket ringa person och återigen fokusera på kontemplation över väsende, verklighet och det universella (bokstavligen ”det som är vänt mot det Ena”).

    Det är min övertygelse att denna glömda dimension motsvarar vår tids hemligaste, men just därför också djupaste och mest verkliga behov.

  10. Tack för upplysningen! Eftersom jag har min praktik på Ekebyskolan som är Katarina kyrkas granne var det ju minst sagt lägligt. Och parken med monumentet har jag redan hunnit med. Dock blev jag något besviken över klotter…

  11. du har verkligen byggt upp en mystik kring din person.. som kanske inte var avsett, var kan vi hitta dig för ett samtal, bortom de suddiga orden och bokstäverna? Är det någonstans du brukar hänga?:)

  12. Jasså, du tycker verkligen att det jag skriver är suddigt. Kanske för att du inte har en bild av någon person?

    Inte för att jag är ute efter att undanhålla något för någon. Men för att vara uppriktig så befinner jag mig i en period med ett mer eller mindre utpräglat kvietistiskt ideal. M a o – jag är nog inte helt enkel att komma i kontakt med…

  13. skulle du kunna berätta mer om vad det innebär att befinna sig i ett kvietistiskt ideal? Innebär det att man inte kan ha ha ett vanligt arbeta, att man mediterar och kontemplerar men inte håller sig borta från omvärlden så mycket som möjligt? Har du fått riktlinjer av en shejk?

  14. Huvudpoängen är att man drar sig undan sammanhang där personligheten ses som det intressanta. För att ha kvar sitt existensberättigande så är Cafét ägnat åt det över-individuella.–>

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s