Från Tregångare till Faraos förbannelse

Med en utsliten fras brukar man tala om att speciellt begåvade poeter besitter en visionär blick. Men vid läsningen av Minaret-redaktören Mohamed Omars diktsamling Tregångare är det uppenbart att så faktiskt är fallet.

Tregångare

Omar framstår här som en poesins alkemist som frambesvärjer sina heliggörande böner med förbluffande lätthet och elegans. Orden porlar fram som klart vatten ur ett källsprång. Genom relativt enkla stilgrepp fångas dikternas flyktigt esoteriska innehåll och utmejslas med osviklig skärpa och konkretion:

”I min slutna hand
finns ett ord
stulet
som vill
återvända

Det knastrar
likt glödande kol

Och om man
öppnar handen
för att lyssna bättre
är det förlorat.”

Koran

Dikternas sophia perennis-prisma får funktionen av en talisman där det ständigt glimtar fram nya samband, än här, än där. Återspeglingarna skymtar fram i samhällets allra mest bortglömda skrymslen, i det man kanske tagit för givet och där man inte först förväntade sig det. Tecknen visar sig inte endast i diktens horisont, utan inte minst i var och ens innersta. På så sätt kan Tregångare även fungera som ett slags prövosten där läsaren får ytterligare belöning från ett rikt överflöd utifrån graden av det egna hjärtats renhet.

Den som däremot träder in i diktens värld nedtyngd av sina egna förutfattade meningar dömer sig själv till att fruktlöst treva i blindo. För att inte tala om den som vill ”röntga” eller ”ta mått” på det Oberörbara. ”Du kan höra orden genom en liten högtalare men du kan inte vidröra Honom.” Diktaren själv initieras likt en Ekelöfsk gatsopare när han av en kvinnlig kontorist får sin skurborste vänd mot stjärnorna. Hans steg blir en främlings steg och läsaren bjuds in att följa i dessa till platser som inte täcks av någon karta.

Dikterna i Tregångare är hållplatser på en vindlande pilgrimsfärd bland rådshussalonger, magiska pizzerior, John Bauers urskog, oändliga katakomber, myskdoftande cykelförråd och byzantinska ikoner. Här går vi till mötes fabeldjur, globala nätverk av helgon, hemlighetsfulla majorskor, Jesus i Getsemane som knäfaller i prostration med en motsvarighet hos Heidenstam, Rumis vassflöjt, Lotus Bleu och Vishnu ur Mahabaratas berättelser, Jediriddare som räddar mobbade barn, dödsängeln Azrail, förköttsligade vindar och Ayatollor i de allra mest skiftande miljöer. Hos Mästaren på Akademiska sjukhusets tak – det högsta tornet – upplyses vi om att den första moskén enligt Oswald Spengler var Pantheon med sina fjärrskådande katter som tassar runt i de trånga passagerna mellan världarna. Tregångare är kort och gott en mosaik med tusen och en bottnar.

Pharao

Till våren 2007 är Mohamed Omar återigen aktuell på Ruin förlag, nu med sin tredje diwân: Faraos förbannelse. Mycket tyder på att vår siare denna gång har överträffat sig själv och återvänder med epistlar skrudade i större gåtfullhet än någonsin.

Cafét har efter speciella efterforskningar redan nu äran att avslöja en del av omständigheterna kring den kommande diktsamlingen. Den lär för det första bära med sig en svag doft av en viss beslöjad dams mosquée-opium och dessutom vara välsignad av Ivan Aguéli, Gunnar Ekelöf och Hermes Trismegistos.

På jakt efter hur Faraos förbannelse gestaltar sig i Sverige idag, 2006, sägs det från olika håll (med skiftande tillförlitlighet) att Mohamed Omar har genomkorsat Alkisparken, druckit rödvin och stämt upp i sång till Osiris ära på Askrikegatan, återvänt till Spenglers trollkretsar, flanerat i Malmö, vallfärdat till helgonet Abd al-Muqsits grav i Strängnäs, lyssnat på Edith Piaf med de lokala värstingarna samt djupdykt i Svea rikes fornlämningar, utdöda språk och hieroglyfernas hemligheter. För dem som fått glimtar av allt det säregna som omsusat Mohamed Omars person den senaste tiden har frågorna minst sagt hopat sig. Vi kan bara innerligt hoppas att Faraos förbannelse bringar någon klarhet i alla mysterier och raden av Omars milt sagt besynnerliga kontaktnät, inte minst i den egyptologiska sfären.

Luxor mosque

Kan det som viskas i det gamla Uppsalas utkanter verkligen stämma – att Linnékulten fortfarande lever och frodas i form av ett slags apostolisk agentverksamhet i Peter Forsskåls anda? Vem är den bleke somaliern? Vad är det egentligen som uppenbarar sig i Herr Omars antikvariat när snön lyser vit på Öfre Slottsgatan? Hur kom de beryktade sumeriska lertavlorna till Gottsunda? Och vad har moskébesökaren med den mörka fläcken i pannan för samband med den kryptiska konststölden i S:t Mikaels kyrka?

Om Gud vill har Mohamed Omar kanske till och med genom sina studier på British Museum och dess montrar med de hellenska mumierna lyckats närma sig en lösning på ytterligare en gåta… Vad hände egentligen den tyske muslimske sumerologen, Hugo von Schleicher (alias Shaykh al-Almani), som gick bort under oförklarliga omständigheter efter en utgrävning i Nineve 1912?

3 reaktioner på ”Från Tregångare till Faraos förbannelse

  1. Ping: Faraos förbannelse « Café Exposé

  2. Ping: Bo Gustavsson om den tranströmerska koden « Café Exposé

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s