Tage Lindboms omprövning – En modern anti-modernist

Tage Lindbom (1909–2001) var otvivelaktigt en av det svenska 1900-talets viktigaste intellektuella, men tidstypiskt nog också en av de mest förbisedda.

Tage LindbomLindbom hade varit chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i tjugo år när han 1958 mötte Gud i katedralen i Chartres. Därmed utkristalliserades den stora omprövning som ledde till att han kom att initieras i den sufiorden där Frithjof Schuon var mästare. Under namnet Sidi Zayd blev Lindbom en av dennes svenska disciplar.

Riksskalden och Minaretredaktören Mohamed Omar har i dagarna publicerat ett nytt inkännande porträtt av Tage Lindbom – Modern anti-modernist. Porträttet utmärker sig inte enbart genom herr Omars sedvanligt lysande essäistik, utan även genom att det baseras på unikt källmaterial, bland annat Lindboms opublicerade självbiografi Något om ett jordeliv och en väg till Guds rike.

Levnadsbeskrivningen Modern anti-modernist kan för övrigt ses som en värdig uppföljare till Svenska muslimer, vilken publicerades som ledarartikel i Minaret nr 3/06.

40 reaktioner på ”Tage Lindboms omprövning – En modern anti-modernist

  1. Tvärtom, jag har själv hört honom säga med egna ord hur han var emot mångkultur av alla slag och att den vita rasens framtid är hotad av katastrofala mått. Den politiskt korrekta vänsteretablissemangets gulligull gris, och även Café Exposé´s, Muhammed Omar misstycker självklart, konstigt vore ju annars, men dussinmänniskor och skenbara existenser är ganska så förutsägbara, typ som Mona Sahlin.

    Du enp och de andra på Cafe Expose läser bra böcker, skriver bra osv osv, men ni är som Sex and the City eller en gangster-rap skiva, väldigt väldigt vanliga.

    McDonalds radikalism = café exposé och gulligull muslimen

  2. Maximus: Det här är inte en plats för ryktesspridning, personpåhopp och arbiträra tolkningsexcesser.

    Det är inte heller en plats för några som helst illusoriska politiska schablonlösningar. Och förresten – om det är något som sitter som handen i handsken på demagoger och massmediala populister i dagens Europa så är det väl ändå ett ressentimentsfyllt invandrings- och flyktingmotstånd på nyorientalistisk grund…!?

    Läs Jüngers Heliopolis (och även På marmorklipporna) för ett skolexempel på de faktiska konsekvenserna av en sådan agenda, i form av öppna spjäll för propagandistiskt godtycke, pöbelmentalitet och permanent rättslöshet för den enskilde. Det första som då åker ut genom fönstret är objektiviteten, och där finner vi en avgrund mellan å ena sidan de radikalkonservativa och å andra sidan den rasideologiska och/eller nationalsocialistiska rörelsen. För de förra är objektiviteten allt, för de senare är den bannlyst.

    ”Blir vi objektiva, betraktar vi lidelsefritt tillvarons alla krafter, kan vi lätt börja ställa oss frågan, om det verkligen förhåller sig så att alla de andra har fel och endast jag har rätt. Då slocknar trosglöden, då förlamas viljekraften. Detta får inte ske. I den nationalsocialistiska rörelsen är objektiviteten bannlyst. ‘Gott sei dank bin ich nicht objektiv’ är ett berömt yttrande av Göring under processen om riksdagshusbranden 1933.”

    Läs gärna vidare om vad Tage Lindbom skriver om ”Fascismen som idé och verklighet” i Modernismen, samt kapitlet ”Ödets man” i Fallet Tyskland, därifrån ovanstående citat är hämtat.

    Lindbom inser mycket väl behovet av en andlig renässans och en andlig identitet även hos germanerna, men varnar samtidigt för den bedrägliga subjektivism som finns inneboende i en strategi som söker reducera och kanalisera detta behov till en politisk (d v s i det här fallet propagandistisk-terroristisk) viljeakt och mobilisering av massan på det ”animaliskt-biologiskas” grund.

    Det finns andra auktoriteter i ämnet som för övrigt diskvalificerar korrelationen mellan en nations rasliga homogenitet och ett traditionellt medvetande. Evola nämner explicit 1940-talets Sverige som ett bevis på motsatsen. Men även om en sådan korrelation skulle kunna påvisas, så finns det ingenting som säger att det är möjligt eller ens önskvärt att försöka forcera fram en dylik situation. Allt för många faktorer talar för att de krafter som då måste sättas i rörelse endast skulle få som faktisk (avsiktlig eller oavsiktlig) konsekvens att situationen enbart förvärrades ytterligare (vad Guénon benämner som ”upplösning”).

    För att göra en historisk parallell har Jünger t ex visat hur effektivt och konsekvent Hitlers radikala raspatriotism banade vägen för så mycket mer i följderna av de allierade bombplanens totala ödeläggelse av den tyska traditionella stadsbebyggelsen (det gamla måste rivas för att lämna plats åt det nya, McDonald’s eller vad det nu kan vara). Jüngers insikt om denna koppling stod med ens i blixtbelysning när han i en av sina krigsdagböcker beskriver hur han en dag vaknar upp till mullret av ändlösa kolonner med amerikanska stridsvagnar som spöklikt rullar förbi och plöjer djupa fåror i det tyska landskapet. Men han var inte en av de efterkloka, han hade sett det komma sedan länge. Detta var endast ett kvitto på att hans rakryggade men tidvis marginaliserade och långt ifrån medhårsstrykande uppfattning var den korrekta.

    Oavsett hur man ställer sig i sakfrågan, och om man anser den vara relevant eller inte, så är detta åtminstone en rimlig bedömning av hur saker och ting faktiskt förhåller sig, och inte något moraliserande. Om det är något Lindbom varnar för, så är det det på samma gång gränslöst självrättfärdiga som djupt självbedrägliga med utopier, av vilket slag det än må vara.

  3. Nåväl, skrev ett svar på detta, men det syns ej.
    Ni besudlar dock Traditionen på alla slag, ni tar det vackra och det ädla och feminiserar detta, gör det till något postmodernt spännade fenomen. Ni vet var gränsen går, ni vill vara kompis med modernismen, SSU, Sex And The City och gangsterrap. Men ni personifierar allt jag är emot, ni tar tidlösa hjältar i traditionalismens rustning och urinerar på deras gravar för dessa riddare skulle se igenom er i det verkliga livet för dom dussinmänniskor ni är. Att du ens har mage att våga nämna Jünger, en av mina absolut största idoler tillsammans med Mishima. Ernst Jünger var den germanska personifikation av den tyska nationalismen, konservatismen och aristokratin!

    Och vad har ni? Muhammed Omar, Mona Sahlins och Expos lilla gulligosse. En kille vars han och släktingar aldrig skulle ha bott i Sverige om Sverige hade haft samma BNP som Somalia.

    Traditionalisternas hjältar som ni försöker göra till ”era” var alla och skulle radikalt idagsläget vara EMOT mångkultur och massinvandring. Café Exposé är trendigt FÖR och speciellt för islamiseringen av våldtagna Moder Europa.

    Sådana som er förlåter man aldrig. Ni borde kastas till lejonen på Colluseum. Skriv vad ni vill, men ni har ingen rätt att sitta och avhandla Jünger, Spengler, Mishima, Jung och Evola. Arty farty kvasi-intellektulla som hade varit sudras i en sann tidsålder ska ej pga demokratins egalitära dogemr åka snålskjuts på dess vannsine och spela intellektuella genom att skriva om riddare de själva aldrig skulle ha stake att kunna agera som.

    Detta handlar om etnicitet, en traditionalist har svaret på vad åtgärden ska vara. Jag har hjältarna på min sida, ni har riksdagen, Aftonbladet och Dr Alban på er. Bort med era politiskt korrekta klor från MINA hjältar!

  4. eller så kan vi göra det enkelt, den tuffaste utmaningen för er på Café Exposé. Att svara rakt och enkelt på frågor.

    Är ni för eller emot mångkultur?
    Ser ni positivt på dagens massinvandring?
    Kan man samla världens (läs islam) alla kulturer, folkgrupper och religioner i Sverige, Norden och Väst?

  5. Maximus: Du lyckades få ditt första lite mer opolerade inlägg att hamna i WordPress’ spamfilter, men din åsikt har väl gått fram nu iallafall.

    Jag vidhåller fortfarande att det är ett missbruk att göra traditionen till en traditionalism, att dra ned den till en ideologi och ett slagträ i invandringsfrågan. Den står så att säga över fyllebråk i korvkön.

    ”All nationalism is essentially opposed to the traditional outlook” René Guénon, The Crisis of the Modern World s. 98

  6. Angående dina frågor så ser jag mångkultur/invandring etc som ett av många symptom på, och en integrerad del av, modernismen som helhet. Frågan kan inte brytas ur sin kontext och behandlas separat. Några enkla schablonlösningar är inte möjliga. En värld med geografiskt sett separerade traditionella civilisationer tillhör en tidigare era, vare sig man vill det eller inte.

    Konflikter och motsättningar är i någon mån oundvikliga, speciellt mellan rotlösa individer och civilisationer i upplösning, eftersom en verklig parallell samexistens och ett värdigt uppträdande i princip endast är möjliga på en intakt traditions grund. Och ingenting bör distrahera oss bort från det faktum att det är denna grundval som är och förblir det väsentliga. En kshatriya utan traditionella principer är ingen kshatriya.

  7. Inte heller är jag social-darwinist, jag är besviken på att en sådan intelligent människa som du använder samma anti-intellektuella vänsterretorik emot alla som inte sjunger mångkulturens och islamiseringens lov. Jüngers passionerade kärlek till sitt Tyskland och stålhårda nationalism och Evolas kompromisslösa traditionalism skiljer sig på många fall, där Jünger på slutet bla konverterar till traditionell romersk katolicism, men alla ”men against time” – filosofier med rötter från Moder Europa äro Etnisk Medveten och EMOT modernismens MÅNGKULTURELLA gruppvåldtäkt av Moder Europa. Ha detta i åtanke när ni hyllar Jünger och Evola, men detta gör dem ej till puritanska national-socialister. Jag är besviken på att du ej på egen hand kommit fram till det. Läser man Evola, Mishima och Jünger så besitter man ändå en viss form av intelligens. Jag är traditionalist och ni icke, på långa vägar av vad jag har förstått, men att du vill reducera mig till en trasproletär rasmatrialist var nog väntat, det blit lättast så, avfärda alla som nassar bara för att de inte vill kramas med Muhamed Omar och låta svenska skattebetalare finansiera hans etniska fränder och landsmän och låta dem behandla svenskar som allmän egendom sedan får han som sann mångkulturell martyr vika ut sig oemotsagd i Expo, för detta är ett faktum och ”ingen hemsk högerextrem fördom”. Men det ni gör att ni förringar det etniska perspektivet helt och hållet men samtidigt hyllar författare och traditionalistiska giganter som gör tvärtom! Detta hyckleri kan jag inte förstå. Ska ni forstätta med detta kan ni lika gärna recensera Lisa Marklund och Henning Mankell.

    En balans mellan de olika rasbegreppen måste uppnås och det är min övertygelse att resultatet av denna antagligen i mycket stor mån kommer att bli etnisk homogenitet, där har jag Jünger, Evola och Mishima på min sida. TV4, Aschberg och Mattias Gardell vrålar hysteriskt…och Café Exposé vänder sig bort i sann borgerlig manér, man vill inte stöta sig med omgivningen. Vad ska grannarna säga?

  8. De som idag följer Evolas ”radical traditionalism” har på väsentliga punkter avskiljt sig från Traditionen så som den definieras i Guénons skrifter (Evolas främsta källa och inspiration). Evola lade till etiketten ”radical” och suffixet ”-ism” för att rättfärdiga sitt tidiga önsketänkande om att Traditionen var ekvivalent med och förkroppsligades i Mussolinis program.

    Evola är inte en neutral återgivare av traditionella perspektiv, utan i mångt och mycket en revolterande kshatriya, med allt vad det innebär av självrättfärdighet och obalans. Guénon kritiserade mycket riktigt också denna aspekt i recensioner och i sin korrespondens med Evola.

  9. Jag har blivit ombedd av någon som uppmärksammat den här tråden att reda ut några begrepp.

    Tage var bara muslim rent tekniskt sett, i praktiken var han en anhängare till Schuon, som var en föga ortodox sufi.

    Faktum är att skälen till att jag inte bemött fr.a Omars sliskigt opportunisktiska försök att dra växlar på Tages ”Islam” är just Schuon-kulten, som var en bedrövlig förvillelse.

    Omar, som bara träffade Lindbom några gånger kan inte skriva något ”inkännande porträtt” av honom.

    Tage var däremot en nära vän till mig och min familj under många år, fram till sin död.

    Var stod då Tage politiskt?

    Han varnade mig flera gånger för det förestående raskriget (han använde det uttrycket) till följd av vad han betraktade som den vansinniga invandringen (detta var redan i början på 90-talet).

    Tage var inte rasist, däremot var han för etnisk solidaritet, han sympatiserade (i efterhand) med Mussolini, ansåg Francos Spanien och Salazars Portugal vara de enda värdiga staterna under efterkrigstiden. Han hatade demokratin. Kände vämjelse för homosexualitet. En stor del av hans sociala liv kretsade kring Haga-klubben som främst bestod av gamla medlemmar i Sveriges Nationella förbund.

    Ett klargörande bara. Ingen diskussion för min del.

  10. Café Exposé, om ni har heder och ära i kroppen bör ni erkänna eran förlust, nu har just blivit så besegrade och exponerade av sanna traditionalister. Länge har ni haft eran ”intellektuella ankdam” pga få känt till den, men nu har traditionalister kännedom och ni är exponerade för vad ni är, vanliga sossar som slummrat igenom något förord till någon bok av Mishima eller Jünger samt att ni kan ”svåra” och ”akademiska”. Oj då, vilka traditionalister. Bäst man passar sig.

    En sak till. Lyckas vi autentiska människor som på ett äkta sätt beundrar och bejakar dom hjältar ni skriver (varav dom skriver till oss! Dvs Lindbom, Jünger och Evola) få våran Revolt emot den moderna världen och lyckas bygga Sverige i en sann Tage Lindbom anda så kan jag lova er att eran asylkrävande ekonomiska immigrant till frände Muhamed Ommar kommer att utvisas med ögona böj och hela hans släkt! Ni får gärna hänga på…

    Hej med er kära fras-traditionalister som inte har stake att rida tigern utan rider en dammråtta på någon pizzeria!

    Revolt against the Modern World!

  11. Pro Primo: [*] Mohamed Omar har aldrig känt Tage Lindbom.

    Pro Secundo: Med tanke på redogörelse ni fått av De Geer så representerar Mohamed Omar allt Tage Lindbom var emot.

    Sedan kan ni pusta ut, jag ska ej bråka mer. Jag bråkar med män, ej med fruntimmer.

    [*Tog bort onödiga invektiv/osakliga personangrepp. /CE]

  12. Maximus skrev: ”Lyckas vi autentiska människor som på ett äkta sätt beundrar och bejakar dom hjältar ni skriver (varav dom skriver till oss! Dvs Lindbom, Jünger och Evola) få våran Revolt emot den moderna världen och lyckas bygga Sverige i en sann Tage Lindbom anda…”

    Eller så får er, de ”autentiska” människornas, ”Revolt” helt andra effekter och konsekvenser än vad ni förutsett…

    Man kan inte förstå Evola, Lindbom eller Jünger utan att ta hänsyn till vad Guénon har skrivit om Traditionen, kritiken av den moderna världens kris och förutsättningarna för att agera i förhållande till denna.

    Guénon var som sagt Evolas främsta inspirationskälla. Även enligt Jünger, som 1942 kom i kontakt med Guénons skrifter genom Carl Schmitt (som i sin tur fått dem presenterade för sig av Mircea Eliade), var Guénon Europas och 1900-talets allra viktigaste intellektuella. Och Lindbom följde som sagt Schuon, vars såväl initiatoriska som traditionella auktoritet bekräftades till fullo av Guénon. Detta var å andra sidan aldrig fallet med Evola. Tvärtom avrådde Guénon honom i ett brev från 7 juli 1950 att utifrån sina förutsättningar ens försöka sig på att upprätta någon traditionell organisation, vilket Evola hade föreslagit i ett tidigare brev. Guénon svarade:

    ”As far the institution of an Order and your project are concerned, I really do not know what to tell you. (…) Despite of their good intentions, I do not believe that formal associations are capable of producing serious results; thus, in my view, this project would just be a waste of time and energy. In such cases, instead of settling for some kind of travesties, I think it is preferable to do nothing at all.”

    Även Schuon är starkt kritisk till modernismen, men står samtidigt för en apoliteia: ”The world is what it is and let it turn.”

  13. Maximus. Det här blir ju en fullständigt absurd diskussion. Om inte du plockar fram några källor för dina vilda spekulationer kring Jünger, Guénon osv så blir ju det här bara ett stort skämt..

    För att bara ta ett exempel:

    ”En balans mellan de olika rasbegreppen måste uppnås och det är min övertygelse att resultatet av denna antagligen i mycket stor mån kommer att bli etnisk homogenitet, där har jag Jünger, Evola och Mishima på min sida.”

    Var har Jünger skrivit något som ens liknar ett manifest för raslig homogenitet? Hur kan man på fullt allvar dra slutsatsen att Mishima skulle vara behjälplig i ”rasfrågan” år 2008 i Sverige? Du står ju bara och fräser och kastar glåpord runt dig. Har du överhuvudtaget läst författarna i fråga?

  14. Rasbiologi har inget med Traditionen att göra, så enkelt är det. Någon etnisk rensning är därmed heller inte önskvärd.

    Min föreslagna (men knappast realistiska) lösning återfinnes här:

    http://cavalcarelatigre.wordpress.com/2008/07/18/nova-europa/

    Emedan detta, som sagt, knappast är realistiskt, återstår endast att rida tigern.

    Avslutningsvis vet vi egentligen inte särskilt mycket om framtiden, men vi kan likväl säga en sak med säkerhet om den:

    Krita Yuga lär vara multietnisk till sin karaktär.

  15. ”Krita Yuga lär vara multietnisk till sin karaktär” Ja, så även Rom.

    Herregud, vilket populärkulturellt och rasistiskt trams traditionalismen så lätt tycks sluta upp i. Trist!

  16. opo:

    Det finns viktiga skiljelinjer att dra här. Tankegodset från Guénon, Schuon och Coomaraswamy kan inte beblandas och förväxlas med figurer som Evola, och det du med rätta talar om som trams kan inte utan en livlig fantasi (eller illvilja rätt och slätt) härledas till de förstnämnda. Detta oavsett vad man kan läsa på wikipedia eller höra från hektiska ryktesspridare som är mer berusade av högerextrema ideologier och sin egen famlande och tämligen löjliga ”utvaldhet” än kunniga.

  17. Förvisso, det stämmer säkert. Egentligen råkar väl var ”ism” (du får ursäkta förenklingen) ut för dylika barnsjukdomar. Men finns det kanske inte något hos själva traditionalismen som får förklara det som ändå måste sägas vara symptomatiskt för just denna isms barnsjukdomar (?); nämligen att de tenderar att vara rasistiska, populärkulturella, orientalistiska och i grund och botten oerhört vulgära.

    Traditionalismens barnsjukdomar tycks blomma i subkulturer, som jag själv känner till sedan tonåren, som inte kan ses som något annat än förvirrade moderna uttryck, där en naiv och väldigt löjlig elitism förhärligas och tillåts blomma. Subkulturer bygger trots allt _alltid_ på exklusivitet och därmed blir (paradoxalt nog) det universella
    i traditionalismen en partikularitet som gäller de ”upplysta” (i det här fallet; de som läser rätt serietidningar och gillar trams som jag lånar ut på biblioteket).

    Är det helt enkelt inte så att dessa infantila uttryck är beviset på själva omöjligheten att återgå till ”myten” (hoppas du återigen ursäktar förenklingen) i en värld där förnuftet blivit instrumentellt? Men, och det är väl vad som jag börjar tycka är spännande med delar av traditionalismen, om vi kan använda oss av vår historia för att konstruera ett nytt förnuftsbegrepp som förenar ”dogmatik” och ”mytologi” så skulle vi kunna gå bortom det som vi har och det som vi har haft utan att för den delen sluta vara radikala (med andra ord gå tillbaka till våra rötter). Jag är vag. Nödvändigtvis så, det är en blogg trots allt.

  18. Ett traditionellt perspektiv på till exempel islam fokuserar på dess andliga koncept och metafysiska vision, närmare bestämt på dess doktrin och metod inom ett specifikt religiöst ramverk.

    Detta perspektiv är med andra ord väsensskilt från allsköns ”horisontella” synsätt som istället sätter underordnade aspekter främst, såsom det etniska, politiska, sociologiska eller historiska. Det dessa perspektiv har gemensamt är att de tappat bort det essentiella. De har så att säga missat målet. Det är därför vinklingar som är mer gångbara i förenklade framställningar i massmediala och propagandistiska sammanhang är fullständigt inadekvata för någon som vill skaffa sig en verklig, objektiv förståelse.

    Redan på 20-talet varnade Guénon för misstaget att reducera Traditionen till en ”traditionalism”. Genom att opponera sig mot modernismen i en ideologisk eller identitetspolitisk klädnad övertar man i själva verket ofta omedvetet modernismens pseudo-metafysiska logik, och underblåser konflikter och polariseringar. Detta travesterar och diskrediterar endast det genuint traditionella och bidrar i förlängningen till att göra modernismen till den enda tänkbara världsåskådningen. (Det är denna roll extremisters och fundamentalisters utopiska ”militantism” ofta spelar i historien, ett fenomen relativt oberoende av de inblandades egna bevekelsegrunder.)

    Detsamma gäller konservatismen. En konservativ hållning som saknar ett överordnat vertikalt perspektiv (med allt vad det innebär av saklighet och ödmjukhet) är dömd att tappa fotfästet. Tage Lindbom skriver i Konservatism i vår tid (1996) att konservatismen som ideologi har misslyckats, inte först och främst på grund av något så att säga ”hos den själv”, utan för att den i alltför hög utsträckning ”tvingats leva på de villkor som bestämts av dess liberaliserande motståndare” (s. 171). Ett exempel på sådant liberalt tankegods som Lindbom nämner är 1800-talets nationella och patriotiska tanke, som är ett tydligt avsteg från den ”aristokratiskt kosmopolitiska” federalismen. Inte heller har konservatismen gynnats av att ta parti för det ”reaktionära”. Som Lindbom skriver: ”Det ‘reaktionära’ är ett, det konservativa ett annat.” (s. 173)

    Om man i någon mån inser värdet av den balans och besinning som den traditionella och/eller konservativa världsåskådningen innebär, men saknar såväl ett vertikalt bestämmande perspektiv som en tydlig avgränsning gentemot moderna politiska agendor och massrörelser, ja då blir det inte mycket kvar vare sig av Tradition eller konservatism… Däremot verkar det i vissa fall bli aktuellt att påminna om Jüngers konstaterande att ”fascismen endast är en sen liberalism”.

  19. Traditionen kan näppeligen ses som en ism, bland andra. Traditionen är Traditionen.

    Tramsigt, småaktigt, är det, för övrigt, att inte undlåta en och annan serietidningsläsare det lilla nöjet, att läsa en och annan serie, utan istället klampa in med vulgärt intelligenskomplex, och hävda att allt utom tyngre litteratur är trams.

    Väx upp

  20. På förekommen anledning får jag be alla inblandade i diskussionen att tänka en extra gång på etiketten. Var sakliga och undvik onödiga insinuationer och personangrepp.

  21. Det är förstås en semantisk fråga; med traditionalism menar jag inget annat än ett perspektiv på traditionerna som tar fasta på det som postuleras som det vertikala i dem. Jag skulle vilja hävda att ett sådant perspektiv av nöd genererar barnsjukdomar som ex. cavalcares vulgariteter. Och det är enligt mig ett giltigt skäl att distansera sig ifrån det som postuleras som en vertikal uppfattning av traditionerna.

    Medvetenheten om detta hos traditionalisterna själva signalerar att deras perspektiv lätt förvandlas till fascism, eller sen liberalism som Jünger mycket riktat kallade det. Denna medvetenhet grundas förstås först och främst i den ontologiska omöjlighet att nå det “vertikala”, som den kopernikanska människan som förlorat alla förtöjningar, men som desperat söker nya, erfar.

    Jag skulle vilja dröja vid detta, men går vidare till det väsentliga. Nämligen försöket att monopolisera sanningsbegreppet. Det problematiska är den mycket specifika förståelse av vad ovannämnda vertikalitet innebär. Jag tycker helt enkelt att det är intellektuellt ohederligt att postulera vertikaliteten som den enda grunden till absoluta sanningsanspråk.

    Om vi exempelvis närmar oss Paulus, så är det de facto en sådan här pereniell förståelse av sanningen som han angriper i sina brev till församlingen i Korinth – en församling som var starkt påverkade av grekiska visdomsideal. Det grundläggande är nämligen att Paulus utmanar en sophia logou – Ordets visdom – och sätter logos tou starou – Korsets ord, i dess ställe. Den här ursprungliga, och absolut sanna (vertikala om du vill), betydelsen av korset förvanskas sedan av den apologetiska dogmatiken. Korset blir en symbol som man förstår i ljuset av den grekiska filosofin, främst men inte bara Platons Timaois. Origenes är en av de bästa uttrycken för denna nya kristenhet; pistis är ett begrepp för folket, gnosis ett begrepp för den lärda eliten. Detta leder också till att man söker korset överallt; i skeppens segelmaster, i böndernas verktyg, till och med i den romerska legionens standarer. Med andra ord; istället för att som Paulus se korsets sanning i det mycket konkreta martyrium och den sanning som detta “offer” innebär, så blir sanningen en representation, en symbol, en myt och senare en analogi. Endast en mycket snål människa kan hävda att Paulus kritik av grekerna är relativiserade och irrationell eftersom den inte postulerar en traditionell vertikalitet, utan istället ser sanningen som en uppenbarelse. En uppenbarelse som producerar ett historiskt perspektiv, där den åttonde dagen blir människans dag, den dag som träder in efter skapelsens sju dagar, och som vi fortfarande lever i. Paulus brev genererar helt enkelt en annan form av eskatologi än den som det traditionella perspektivet utmynnar i. Jag skulle vilja påstå att det är Paulus perspektiv som är sant; allt annat lögn. Men det är en trosfråga.

    (Det här inlägget är lite korrigerat, du kan ta bort det andra.)

  22. Jag instämmer till fullo Cavalcare. Det verkar som denna sida frankeras av bokmalar som bara sitter och läser, därav sätter de sig över andra, en slags snobb-traditionalism. Dessa herrar – och då tänker jag ffa på ”opo”, ,” enp” och ”CE”, – lever knappast upp till Ksatriya idealet på något sätt, och det vet de själva om, därav blir de stötta när andra starkare individer påminner dem om deras egna svaghet, feghet och oförmåga att förstå eller agera. Enligt dessa tre herrar som jag nämnt så är man rasist, nazist, fascist och allt som dussinmänniskor kan klämma ur sig när de själva blir exponerade för vad de just är; vanliga modernister.

    Din sida är väldigt bra förövrigt. Besökarna och folket bakom denna borde besöka din och få sig en mer manligare och genuinare perspektiv på vad Traditionalism verkligen innebär.

  23. Är det någonting som faller inom ramen för ”vanlig modernism” så är det framförallt en ständig strävan efter intellektuell originalitet som, tillsammans med en korresponderande dos individualism, i pseudo-traditionalistiska sammanhang sporrar en till att så långt det går försöka vara den mest banbrytande av radikala ensamvargar. Det finns idag ingenting mer konventionellt än att till varje pris vilja bryta konventioner. Grattis till detta, men försök samtidigt förstå att det finns de som inte är ett dugg intresserade av denna typ av agitation.

  24. opo:

    Din saga om ”korsets ord” är mycket underhållande, utveckla gärna den tanken.

    [Obs! Fler inlägg som endast innehåller sarkasmer kommer att raderas. /CE]

  25. asv:

    Konventionen bjuder mig att rekommendera en lagom liten nätt dos Nietzsche, gentemot all slags slavmoral.

    [Tog bort onödig sarkasm/personangrepp. /CE]

  26. Jedi:

    Ja, det är tråkigt att en stor del människor låter sig styras av ynkedom = ”korsets ord”.

    Därför föll Rom och därför faller nu Europa.

    [Tog bort osakliga insinuationer och personangrepp. / CE]

  27. cavalcare & Jedi: Nietzsches semi-machiavelliska, semi-darwinistiska viljefilosofiska (och därmed i högsta grad modernistiska) drag är ungefär så långt man kan komma från ett traditionellt kshatriya-ideal, vilket tvärtom innebär fullständig ödmjukhet inför högre principer och inte någon ”men of steel”-anda och titanisk maktlogik.

    För övrigt bör de flesta kända företrädare för den traditionella skolan snarare klassas som brahminer och inte kshatriyas, t ex Ananda K. Coomaraswamy som föddes i en velella-släkt. Ett brahminskt ”temperament” är först och främst kontemplativt och intellektuellt, till skillnad från kshatriyas dygd, ädelmod och rättvisa.

    opo: Det blir som vanligt svårt att bemöta dina argument för den typen av teologisk-filosofisk exklusivism, då du i hög grad svingar dina teoretiska koncept gentemot väderkvarnar. Den traditionella förståelsen av symbolism har ingenting med representation att göra. Därför faller stora delar av ditt resonemang. Det känns inte heller intressant att bemöta medvetna guilty-by-association-argument.

  28. Vad det är som har ”exponerats” (om man ens i detta fall kan tala om att något varit fördolt) framstår med all önskvärd tydlighet, och detta till ”avslöjarens” skam. Inte var det Isis anlete som skådades..

  29. ”Det finns andra auktoriteter i ämnet som för övrigt diskvalificerar korrelationen mellan en nations rasliga homogenitet och ett traditionellt medvetande. Evola nämner explicit 1940-talets Sverige som ett bevis på motsatsen.”

    Helt rätt! Men var skriver Evola detta? Vore trevligt med bokhänvisning och gärna också sidnr.

  30. Ramses: Jag hittar tyvärr inte källan, men det hela handlar ju om en distinktion mellan form och innehåll. Ett ”traditionellt medvetande” är en ”levd” kunskap om universella metafysiska principer. Dessa principer återfinns som essensen i alla de uppenbarade religionernas doktriner och metoder/ritualer, liksom i alla traditionella kulturers hantverk, konst och litteratur.

  31. Hm. Att två olika folkslag som identifierar sig olika leder till problem inom samma område, det förstår jag inte hur det är svårt att erkänna. Det är en självklarhet. Det kvittar fullständigt om det finns ett överliggande traditionellt medvetande. Då måste det bestå av samma religion, eller fullkomligen överbryggas av ”den tidlösa visdomen” (en utopi. drömsahälle fantasivärld – ett sådant vi EJ bör sträva efter). Se Indien / Pakistan som ett oerhört gott exempel. Vidare Serbien / Kosovo och så vidare. Jag tror inte ens samma religion räcker. Till slut blir det bristningar, ju större skillnader mellan folken desto snabbare.

    Att någon av de stora författarna var nazistrasisthatiska människor tror jag inte, men inte heller, en rent skrattretande tanke, skulle de stå bakom mångkulturen.

    Nej, att inte våga peka ut etnicitetens betydelse på grund av konformistiska rester är inget annat än f e g t, och mycket tråkigt. En besvikelse efter att ha läst så mycket gott på den här sidan. Kanske är det så att du som svensk sökte efter något exotiskt när du försökte finna Gud – kristendomen var lite för töntig – och tack vare påverkan från det synsätt du hade då var islam och sufism gott, och sedan när du uppmärksammat problem med den moderna världen har du vägrat bemöta mångkultur och sådant för att det krockar med din sufism… Jaja, det är löjlig låtsaspsykologi nu. Jag går vidare.

  32. Luftslottet:

    Jag tycker nog att du skall ge caféet en chans och lägga din amatörpsykologi åt sidan ett tag.

    Ingen seriöst sökande svensk hänger sig år någon andlighet för att var häftig eller cool. I vår kultur drar man i allmänhet på sig spott, spe och hån om man är religiös på riktigt.

    En hängiven pingstvän eller katolik blir hånad och en svensk som tar till sig islam blir detsamma osv.

    De länder du tar upp har för lite av traditionalistiskt synsätt, inte för mycket. Världen har för mycket av trångsynta exklusivister och där är Traditionalismen en öppning. Man kan bejaka sin egen tradition fullt ut och praktisera den samtidigt som man respeterar andra traditioner. Traditionalism är m a o motsatsen till synkretism.

    Traditionalismen är också att betrakta som en lära för de få, men kanske inflytelserika, och inte något för massorna. Den är alltså inte en utopi i detta avseende även om den är sann.

    De stora flertalet gör bäst i att praktisera sin religion och göra goda gärningar. Det som är alla religioners stora fiende är sekularismen som är ett gift som drar människor nedåt. Religonerna drar människor uppåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s