Moderna ”himmelsfärder”

I slutet av den i andlig bemärkelse mörka tidsåldern intar vetenskapsmannen den upphöjda position som tidigare var förärad konungar. Ständigt nya ”framsteg” – såsom ”erövrandet av rymden” – måste proklameras och inga uppoffringar är för stora när det gäller att bekräfta illusionen om människans suveräna och gränslösa makt över tillvaron. Mänsklighetens strävan i sin helhet har därmed blivit en karikatyr och vrångbild av vad den borde vara.

Astronaut

Den ”vetenskapsfrälsta” profanvetenskapen hävdar sig hela tiden skjuta världens gränser längre bort, vilket i själva verket är den exakta motsatsen till sanningen. Ty ”vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen [man kunde numera tillägga: eller flera världar], men förlorar sin själ?” (Matt. 16:26), och vidare ”Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall allt annat tillfalla er” (Matt. 6:33).

Aldrig har världens gränser varit så trånga, och aldrig har människan och världen varit så små, att de skurits ned till enbart kroppsliga väsen, vilka förutsätts sakna minsta möjlighet till förbindelse med andra delar av verkligheten. Liksom ett djur spontant och instinktivt flyr från den som är fientligt inställd mot det, finns det nämligen vissa sidor av verkligheten som döljer sig för var och en som betraktar den från en profan och materialistisk ståndpunkt. Detta stärker dem i tron att deras idéer är riktiga, när det i själva verket endast är en följdverkan av deras eget begränsade uppfattningssätt.

Cartesianismen lägger grunden för den moderna vetenskapstron som syftar till att matematisera hela universum. Hos Descartes görs rummet och hela den kosmiska manifestationen identiskt med det materiella. Därmed blir det till ett exploateringsobjekt för människan, som i sin tur reduceras till ett individualiserat ego när hennes förbindelse med den Gudomliga ordningen förnekas. Tillvaron kan enligt denna verklighetsföreställning endast fastställas genom relativa mått, kvantitativa jämförelser med andra ord mätningar och vägningar.

Den moderna atom- och kärnfysiken har dessutom vissa drag som gör den till en inverterad bild av alkemin, den konungsliga konsten. I motsats till den traditionella visdomen syftar denna vetenskap inte till ökad självkännedom, helande och harmoni, utan till manipulation av skapelsen genom analytisk sönderdelning av alltings beståndsdelar ner till minsta atom.

Slutet av en kosmisk cykel kännetecknas av just sådan långtgående fragmentarisering och exteriorisering krass fixering vid det ”utvärtes”. Människorna förlorar då kumulativt kontakten med sin Mittpunkt och mikrokosmiska integritet. När hon försöker kompensera denna förlust med alltmer sofistikerade farkoster och artificiella ”exoskelett” accentuerar detta endast hennes inre tomhet.

Det är känt att rymdfararnas skelett och muskler omedelbart börjar brytas ned när de förlorar sin vertikala förbindelse med den jord människan är satt för att förvalta, men som man tappat någon reell vördnad för. Att de som utsätts för detta förment ”överjordiska” tillstånd på motsvarande sätt även tar skada inombords är knappast något man ens reflekterat över. Utanför atmosfären hörs ingen fågelsång, inget sus av några träd. Du kan inte andas eller känna smaken av föda utan artificiella hjälpmedel, och utan dessa är tillvaron en förkrossande intighet. Skräcken för detta isande vakuum gör att man desto mer fåfängt klänger sig fast vid, och innesluts i, tingens förgängliga meningslöshet.

Gollum

»And we forgot the taste of bread… the sound of trees… the softness of the wind. We even forgot our own name. My Precious…«

Rymdforskningen kan i sin förlängning dessutom fungera som det trumfkort man kan åberopa för att förlika sig med det faktum att det moderna maskineriet i sin diaboliska besinningslöshet en dag skulle kunna förinta sina egna grundbetingelser. Ett sådant oöverblickbart katastrofscenario av närmast apokalyptiska dimensioner skulle endast vara ett följdriktigt förverkligande av den fullständiga rotlöshet och upplösning av all förbundenhet som är så emblematiskt för ”rationalismens fader” Descartes och dennes fullbordan av den intellektuella förflackning som tog fart i Europa under renässansen.

»Om jorden av någon anledning blir obeboelig så måste vi ju kunna söka oss vidare. Kanske kan mänskligheten bara räddas genom att vi söker oss ut i rymden. Först till månen, sedan till Mars.«
– Christer Fuglesang, Dagens Nyheter 10 december 2006

10 reaktioner på ”Moderna ”himmelsfärder”

  1. Ping: Uppehåll « Olle i Stockholm!

  2. Misstaget är just den nyhetsrapportering och påståenden som vissa vetenskapsmän och rymdentusiaster kommmer med till och från. Påståenden som helt enkelt går utanför vetenskapens ramar, men som godtas av en stor del av folket utan någon vidare reflektion. Precis som du påpekar är det inte ett speciellt stort steg för människan, snarare en bekräftelse på att vi har stampat på samma plats en längre tid, och detta ger oss knappast någon ytterligare energi.

    Sen finns de som insett vetenskapens begränsningar men som inser att rymdutforskning kan vara nödvändigt för vår framtida överlevnad, med tanke på överbefolkning, kommande klimatförändringarna och andra problem vi står inför. Självklart kan vi påverka dessa dilemman, men i vår “mörka tidsålder” sker ingen andlig revolution över en över en dag, över ett år, kanske inte ens det närmaste decenniet. I en sådan situation kan rymdutforskning åtminstone ses som ett tillfälligt lösning, men inte mer än ett strå i stacken.

    Angående atom- och kärnfysiken hänger jag inte riktigt med. Det är lätt att demonisera vetenskapen, men vi får inte förneka att dessa nivåer av verkligheten existerar. En atomfysiker kan undersöka de minsta beståndsdelarna utan att förneka att verkligen består av flera nivåer, från atom-molekyl-cell-organism upp till vi komplicerade människor och vårt psykologiska plan. Det är just dessa nivåer som börjar accepteras allt mer inom vetenskapen, istället för att för att endast fokusera på en nivå kan vi istället försöka se hur alla nivåer hänger ihop. Att det skulle vara en “manipulation av skapelsen” kan jag inte riktigt hålla med om, men det beror självklart på vilket syfte atomfysikern har, och vilka påståenden han använder sig av. Å andra sidan är min läsning av vetenskapen kanske inte speciellt representativ då jag främst intresserar mig för systemteori, medvetandestudier, emergens och liknande mer holistiska vetenskaper, till skillnad från den allt för rådande reducerande/materiella vetenskapen.

    Bra läsning i övrigt, keep it coming.

  3. Kritiken mot vetenskapen har varit massiv från religiösas håll. Men det som glöms bort i diskussionen är att vetenskapen faktiskt har visat sig ge resultat som har gett människor bättre liv. När har egentligen religionen genererat välmående och lyckliga människor? I denna fråga tror jag också mycket av svaret på vår tids mörker kan sökas. En vetenskapsman utgår inte ifrån att världen är en ”helhet” och bygger ett systembygge efter detta, utan han testar hela tiden att hans teori är hållbar. Samma sak kunde det vara med religionen. Om inte de gudomliga principerna kan upplevas och på sätt bevisas, finns det heller inga skäl för att ”tro” på att världen är 6000 år gammal.

  4. Till Edvard: Jo, det kanske borde förtydligas att det inte är vetenskapen eller forskningen i sig som är problemet, utan, som du skriver, syftena och de reduktionistiska perspektiven.

    Kul förresten att du gillar det du läser, och lycka till med studierna!

    Till skeptisk: Det finns en hel del att säga om dina invändningar. Mitt tilltänkta svar har sprängt kommentarfältets ramar… Det kommer istället att publiceras som ett eget fristående inlägg vid ett senare tillfälle. Kanske först om några veckor, då jag tyvärr har begränsade möjligheter att avsätta tid till detta. Jag hoppas att du kan ge dig till tåls.

  5. Det låter mycket intressant. För att kunna bemöta inbitna positivister och religionskritiker måste visdomens företrädare lyfta fram problematiken kring myter och dogmati. Istället för att göra som kyrkan gör nu (överger sitt ursprungliga budskap och satsar på att marknadsföra sig själva på samma sätt som företag) behöver de andliga traditionerna ena sig om vad som är kärnan och hur människan på bästa sätt kan komma i kontakt utan med den.

  6. ”You see men sailing on their ego trips
    Blast off on their spaceships
    Million miles from reality
    No care for you, no care for me”
    – So much trouble – Robert Nesta Marley

  7. Till skeptisk: Att påvisa den moderna vetenskapens begränsningar i den tidlösa visdomens ljus är ett ämne som du förstår är tämligen svårt att redogöra för i en kortfattad kommentar, men här kan du finna svar på dina frågor, kompletterat med följande citat av Frithjof Schuon, vilket återfinns här.

    ”Från den totala sanningens synpunkt – låt oss upprepa det ännu en gång – är det tusen gånger bättre att tro att Gud skapade världen på sex dagar och att det hinsides är beläget under jordens skiva eller i den roterande himlen än att känna till avståndet från en nebulosa till en annan, alltmedan man är okunnig om det faktum att de synliga tingen blott är yttringar av en transcendent Verklighet som från alla håll verkar på oss och präglar oss och som ger vårt jordiska tillstånd all dess mening och allt dess innehåll.”

  8. För att med några sentenser ingå i meningsutbytet här ovan:

    Som ofrivillig medlem i det positivistiska åsiktskollektivet så kämpar jag med avmystifieringen av verkligheten var dag. Jag ‘tror’ vetenskapen om gott, precis som jag ‘tror’ att det som är trancendent är en realitet.

    Ernst Jünger säger det, för mig, mycket vackert i ”På marmorklipporna”:

    ”På samma sätt hade vetenskapen givit oss styrka. Det ligger en stor kraft i det öga som forskande och utan att förvirras betraktar tingen. Det hämtar på ett märkligt sätt sin näring ur det skapade, och endast häri ligger vetenskapens makt. Så kände vi att till och med den svaga lilla blomman genom evigheten i sin form och bildning gav oss förmågan att motstå förintelsens fläkt.” (s. 55 – Bo Cavefors förlag, Lund 1976)

  9. Svar till Kf: Ditt bidrag till meningsutbytet är högst välkommet. Det funkar nämligen som en utmärkt ingång till ett inlägg på planeringsstadiet om Jüngers uppgörelse med nihilismen utifrån just ”På marmorklipporna”!

    Du kan därför förvänta dig ett svar i form av en sådan post. Förhoppningsvis är den i skick att läggas ut söndag kväll.

  10. Ping: Ernst Jüngers uppgörelse med nihilismen, del 1 « Café Exposé

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s