Gott Nytt År!

Trots dessa mörka tider finns det anledning till hopp och tillförsikt inför den flyende tiden. I nästan vartenda fönster strålar fortfarande en stjärna eller en adventsljusstake med sju ljus. Betydelsen av denna symbolik är ovärderlig, inte desto mindre då den av de allra flesta fallit i glömska.

Stjärnan är en universell symbol för profetskapet och uppenbarelsen, vilket vi i Koranen kan läsa om i Stjärnans sura (An-Nadjm). De sju ljusen symboliserar sedan urminnes tider närvaron av sju helgon, sju ”ljus” som bevarar den primordiala visdomen oförvanskad från en tid till en annan. I form av stjärnor vägleder de och i form av ”fallande stjärnor” motsvaras de av sju stenar som har en skyddande funktion mot infernaliska krafter.

SjusovarnaI Grottans sura (Al-Kahf) berättas det om hur sju ynglingar (yngling motsvaras bokstavligen av futtuwa, d v s islams esoteriskt grundade ridderskap), i en tid präglad av förföljelser av de troende, tillsammans med sin hund Katmir drog sig undan i en skyddad grotta i Efeseus. Där blev de kvar, genom ett under försänkta i sömn, under en mycket lång tid (över 300 år). Det är denna legend som har gett upphov till begreppet sjusovare. Deras helgondag, sjusovardagen, inföll i den svenska almanackan (fram till och med år 1900) den 27 juli.

Än idag vallfärdar både kristna och muslimer till grottan i Efeseus, en djupt vördad helgonplats. I närheten finns även jungfru Marias hus där hon spenderade sina sista dagar. Grottans sura läses i moskéer varje fredag sedan profeten Muhammeds dagar och sägs vara speciellt betydelsefull i tider av Antikrists skenbara segrar. Den berättar även om den odödlige profeten al-Khidr som var läromästare till Moses och Alexander den store (”den tvåhornade”).

De sju helgonens skeppI islamisk sakral konst avbildas de sju helgonens namn ofta i form av ett skepp. Dess funktion är att i en tid av djupaste otro bevara ljuset av tidigare tidsåldrars visdom, vilket annars riskerar att sjunka och gå förlorat i ett hav av materialistisk fåfänga. De sju helgonen var även centrala för Tolkiens författarskap, då han uppgett att han drevs som av ett mantra: ”seven stars and seven stones and one white tree”. Även i våra nordiska fornlämningar finns spår som skulle kunna motsvara en sådan esoterisk förståelse, nämligen domarringar med sju stenar, skeppssättningar och båtgravar.

10 reaktioner på ”Gott Nytt År!

  1. Tackar för det här året (även om jag inte upptäckte dig förrän i slutet av året)och hoppas på många många fler givande smakprov på dina kunskaper inom det esoteriska/religiösa området det kommande året. Otroligt intressant och informativt och spännande på alla sätt är det.

    Ett väldigt gott nytt år önskar jag dig!

  2. Till K: Tack så mycket för uppmuntran! Att du fortsätter att besöka Cafét med öppet hjärta glädjer mig oerhört. Förvissningen om att andra delar ens strävan att finna ljus i mörkret är helt enkelt oskattbar. Alter ipse amicus.

    Till nyfiken: Andlig mästare borde jag kanske ha skrivit. Du kan läsa om al-Khidr och Alexander den Store här.

  3. Till m: Att inrätta livet enligt religionens levnadsregler är inte ett artificiellt påfund som ska inympas med social ingenjörskonst i ett visst ”människomaterial”. Sådana utgångspunkter måste oundvikligen leda fel, då de inte är något annat än projiceringar av en modern mentalitet, en anomali i historien vilken endast karaktäriseras av skymd sikt då den negerar och förnekar den traderade tidlösa visdom som legat till grund för mänsklighetens alla civilisationer.

    Den civilisatoriska krisen är för det första inte socio-politisk, utan andlig. Det som påkallas är därför väsentligen en hjärtats omvandling, en inre metamorfos och återställan. Att leva i enlighet med gudomlig lag innebär först och främst att erkänna existensen av det som övergår människan och inrätta livet i harmoni med den balanserade jämvikt skapelseordningen implicerar.

    Den ”lodräta” dimensionen av verkligheten som den moderna människan på luciferskt manér så ihärdigt försöker att förtränga (och därmed gå vilse och bedra sig själv i ”frihetens” namn) förbinder människan med hennes Ursprung, vilket inte är något annat än det gudomliga Ordet. Lagen som förmedlas i den uppenbarade skriften står med andra ord i naturlig överensstämmelse med människans eget oförvanskade väsen eller absoluta Mittpunkt. Denna tillvarons vertikala axel kan även förstås som taoismens Penna, varur det gudomliga flödet emanerar.

  4. Bra fråga, det blev nog lite väl sammandragen tanke/formulering där… ;)

    Pennan är (tillsammans med Tavlan) mycket riktigt sufiterminologi då de förekommer i Koranen (68:1, 85:22 & 96:1-5). Min tanke var nog helt enkelt att denna Pennas vertikala funktion motsvaras av taoismens Yang. Yang skulle då med lite god vilja kunna kallas ”taoismens Penna”.

    Inte bara i taoismens Yin och Yang, utan även i hinduismens Purusha och Prakriti finner vi en motsvarighet till Koranens Penna och Tavla. Purusha motsvarar därmed Guds Essens eller Ande och Prakriti den gudomliga Potensen eller Substansen.

    Begreppsparet förekommer även i Genesis då ”Guds ande” svävar ”över vattnet”. Detta vatten är närmare bestämt den odifferentierade urmaterian vilken utgör helheten av alla manifestationsmöjligheter. (Tao är för övrigt i enlighet med detta även analogt med Johannesevangeliets Logos).

    Innebörden av denna universellt förekommande kosmologiska Penna-Tavla-polaritet ska dock inte tolkas som en dualism. Just detta är en alltför vanlig misstolkning av österländska och esoteriska läror här i Väst.

    I själva verket är innebörden att det gudomligas transcendenta och immanenta egenskaper ömsesidigt inbegriper varandra. Tillsammans utgör dessa egenskaper den manifesterade ordningens helhet och verklighet vars Mittpunkt de traditionella religionerna lokaliserar till människans andliga hjärta. Det Högsta Väsendets vara är med andra ord bortom genus. Dess egenskaper är på en och samma gång befallande såväl som nåderika (även om Gud i de abrahamitiska religionerna vanligen refereras till som Herren).

  5. Det var klarare. Men finner du att man utan förbehåll kan jämställa Tao med Logos?

    Begreppet Logos implicerar väl alltid en viss grad av manifestation även om Logos i sig självt kan ses som det manifesterades princip som sådan (”Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.”) medan Tao även kan signifiera det omanifesterade (”Det Tao som kan nämnas är inte det eviga Tao”).
    För att uttrycka det annorlunda; Logos är alltid Tao, men Tao är inte alltid Logos.

  6. Om Logos tillerkänns en statisk aspekt, nämligen som prototyp för Varat (den manifesterade kosmologiska ordningen) i den gudomliga Principen (och således bortom Varat), borde det väl rimligtvis kunna likställas med Tao.

    ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud.”

    I ordinär teologi används väl begreppet dock främst ur den manifesterade aspekten/synvinkeln.

  7. Logos kan förvisso identifieras med Icke-Varat då Logos är manifestationens princip i det omanifesterade, således varande Icke-Varat i den mån Icke-Varat ger upphov till manifestation; men Icke-Varat innehåller nödvändigtvis även möjligheter vilka omöjligen kan manifesteras och som ”omanifesterbara” inte är omfattade av manifestationens princip.

    För att använda liknelsen av René Guénon enligt nedan: ordet är tystnaden uttalad, men tystnaden är inte endast det talade ordet osagt, för inom tystnaden måste även finnas vad som är outsägbart.

    ”..just as Non-Being, or the non-manifested, comprehends and envelops Being, or the principle of manifestation, so does silence carry in itself the principle of speech; in other words, just as Unity (Being) is nothing but metaphysical Zero (Non-Being) affirmed, so speech is nothing but silence expressed; but, inversely, metaphysical Zero (Non-Being), while being Unity unaffirmed, is also something more (and even infinitely more), just as silence, which is an aspect thereof in the sense we have just explained, is not merely the spoken word unexpressed, for there must also subsist within it what is inexpressible, that is, what is not suspectible of manifestation..”

    Réne Guénon – The Multiple States of the Being s. 24

    Se även Frithjof Schuon om Logosbegreppet:
    http://www.frithjof-schuon.com/Glossary%20Schuon%20Revised.pdf

    Detta enligt min förståelse därav.

  8. Ping: Parzival « Café Exposé

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s