Den liberala despotismen

I Västerlandets framväxt och kris beskriver Tage Lindbom klarsynt det pseudoreligiösa puritanska imperietänkande som allt mer självrättfärdigt hemsöker världens alla folk under namnet liberalism.

Babel»De idésystem, som växer sig starka under 1800-talet och som vi givit det gemensamma namnet ideologier, har ett trefaldigt budskap. För det första vill de upphäva det tillstånd av tomrum och meningslöshet, som den sekulariserade upplevelsen av tiden och rummet framkallat, för det andra vill de angripa skapelseordningen i den meningen att de vill upphäva tillvarons begränsningar, motsägelser och motsatsspel, och för det tredje framträder de med anspråk på universell giltighet, att förkunna en hela mänskligheten omfattande universell strävan att omgestalta de jordiska villkoren. I den meningen träder ideologierna fram som pseudoreligioner.«

»Utifrån denna etik ställer sig liberalismen inför sin stora universella, civilisatoriska uppgift, att häva alla folk ur ett tillstånd av vegetativ passivitet, fördomar, ofrihet, transcendent flykt från praktisk verklighet. De liberala värdebegreppen och den liberala etiken har därmed givit sig själv en över alla andra jordiska livsformer upphöjd giltighet och därtill, fattat som pliktetiskt budskap, en skyldighet att inskrida. John Stuart Mill skriver i sin On liberty att despotismen äger sitt fulla berättigande i ett enda fall, nämligen när barbariska folk vägrar att beträda de av liberalismen anvisade framstegsvägarna. De tvångsåtgärder, som då måste vidtagas för att betvinga deras motstånd, blir legitima. Liberalismen ger därmed uttryck åt ett imperietänkande, och dess domäner är ändlösa.«
s. 212-213

6 reaktioner på ”Den liberala despotismen

  1. ska jag säga varför den antimodernistiska metoden inte funkar? På samma sätt som anti-krigskampanjer inte funkar. Den i Nietzsches mening starkaste kraften är den affirmerande, självbejakande, och den svagre kraften är den som bara kan existera och hävda sig i motsats till någonting annat.

  2. Jo, men hos Lindbom med flera är det dock inte fråga om ”antimodernism”. Kritiken av den moderna världen är endast en aspekt av den tidlösa visdomen och ett andligt affirmerande av det integralt traditionella.

    ”Antimodernism” är för övrigt en oxymoron eftersom modernismen definitionsmässigt inte är något annat än ren negativitet, ett negerande av den primordiala traditionen (den metafysiska doktrin som ligger till grund för alla uppenbarade religioner). Modernismen är med andra ord ingenting annat än just anti-tradition.

    Den moderna förnekelsen av det Absoluta innebär en nihilism, ett fall eller en centrifugal rörelse som leder mot upplösning och intet, eftersom följden av ett avfall från det Absoluta även måste leda till ett förnekande av det relativa. (Det relativa är ju relativt just i förhållande till det Absoluta.)

    Förnekelsen, eller förlusten av andlig kunskap, leder med andra ord till en skuggtillvaro, vilket Tolkien illustrerat med Ringvålnaderna (Ring-wraths eftersom de inte kan äga någon existens i sig själva, utan endast genom ett förvridande av Principen.) Modernismen även är identisk med individualism.

    För definitioner och utveckling av resonemanget rekommenderas René Guénons The Crisis of the Modern World.

  3. Ping: Nu lämnar jag Svenska Pen « Mohamed Omar

  4. Ping: MuslimNytt » Blog Archive » Nu lämnar jag Svenska Pen

  5. Mycket av det vi kritiserar och ifrågasätter finns i oss själva, den liberala despotismen t ex. Friheten är när allt kommer omkring den högsta och mest värdefulla gåvan, som vi fått av Gud och som ingen, inte ens religioner, kan ta ifrån oss. Denna frihet kan ta sig olika uttryck, t ex den förslavning av världen som skett under liberalismens namn. Den moderna förslvaningen fortsatte senare i form av kommunism och andra socialistiska projekt. Och i den postkoloniala eran, som inte är så postkolonial, så letar makten och maktens ideologer efter nya befrielseideologier inför vilken människan ska böja huvud och förkättras. Många med moralkonservativ framtoning, ser ”islam” som en ny ideologi som ska frälsa människan in i ett nytt slaveri och därmed bevara den rådande världsordningen. Därav den tystnad som råder i just vår liberala depotiska medier mot just den djaheliya-islam religiösa fanatism och terrorism som sprider sig i USA-ockuperade områden, främst i Afghanistan och Pakistan. Talibaniseringen visar att islam kan likhet med andra ideologier korrumperas och användas till sin motsats. Alla använder islam efter sitt gottfinnande och det är fullständigt meningslöst att försöka motarbeta detta fenomen, som egentligen alltid existerat, men som nu blivit så uppenbart. Nu används ”islam” flitigt som ett medel att skapa problem, släcka liv och bekämpa friheten i islamiska länder och muslimska områden.

    Målet med den numera lika uppenbara liberala despotismen är att inskränka eller helst avskaffa de lagar som är stiftade för att skydda eller främja de mänskliga fri- och rättigheterna och avskaffa demokratin. I likhet med sina muslimsk-islamiska branschkollegor är liberala despoter måna om att medborgarna utövar sina demokratiska rättigheter i enlighet med de fatwa och påbud som utfärdas av liberala despoter. Diktaturen och despotismen skulle inte heller ha något emot att klä i islamisk skepnad, för att förverkliga sig själv. Vill islam vara en ”modern” maktideologi så voila! Liberala depoter i väst hade i likhet med många arabiska muslimer inget emot att framställa Saddam som en islamisk ledare (en hjälte). Det räcker med att han var en blodtörstig och despotisk arab som kämpade mot den gemensamme fienden Iran.

    Den stora utmaningen ligger inte i att framställa islam eller muslimer som motståndare till den liberala despotismen. Den stora utmaningen ligger i att göra islam till den stora garanten för demokrati och de mänskliga fri- och rättigheter överallt i världen. Mot just despoter av olika slag, liberala, kommunistiska, konservativa, sionistiska, judiska, kristna eller muslimska.

    Islam kan endast överleva som en motkraft till all despotism och avgudadyrkan och som en fri och frihetlig religion, som just garanterar allas rätt till liv, frihet och ett mänskligt värdigt liv. Islam ska vara räddningen och inte lösningen på diktatorers behov av nya förtrycksmedel.

    Annars klarar vi oss lika bra med judisk och kristna moralregler, svensk socialdemokratism, eller ”Deutchland über alles” om det nu är detta som våra arabiska muslimer strävar efter eller försöker efterlikna.

    Ingenting är större än friheten
    Allah kan vara större
    Om den skapar än större frihet
    i mänsklighetens tjänst
    men framför allt
    för att nå fram till vårt sanna jag
    affirmerande eller självbejakande som någon sa
    Eller helt enkelt en god vän
    som hjälper mig uppnå mina västerländska ideal

    Inför Allah ska vi svara för vilka vi egentligen var och vad vi var skapta för, och inte vilka som vi försökte efterlikna. Inte bara.

    //

  6. Ping: William Stoddart – Sex fundamentala brister i den evolutionistiska hypotesen « Café Exposé

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s