Parakleten – Profeten Mohammed i Bibeln

Enligt islamisk tradition har Koranen statusen av att vara Sista testamentet. Som ett av flera stöd för detta brukar man påvisa att profeten Mohammed omnämns av Gud i det Gamla testamentet och förutsägs av Jesus i det Nya.

Jesu förkunnelse»En profet skall jag låta uppstå åt dem [Israels barn] bland deras bröder [Ismaels efterkommande], en som är dig [Moses] lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.« (5 Mos. 18:18)

»Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: ”Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad.”« (Koranen 61:6)

»Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för er, att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.« (Joh. 16:7)

»Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad som komma skall.« (Joh. 16:13)

Den Paraklet (grekiskans Paráklêtos, troligen en variant av Períklytos, ”den högt prisade”), eller Hjälparen/sanningens Ande i den svenska översättningen, som Jesus talar om i Johannesevangeliet benämndes ursprungligen med arameiskans Mawhamana, vilket är liktydigt med profeten Mohammeds två namn, Mohammed och Ahmed, (”den prisade”, ”den högt prisade”). Dessa båda stammar från verbet hamida (”att prisa”) och ham (”lov” eller ”pris”).

Villkoret att Jesus först måste gå bort för att den utsände skall komma innebär att Hjälparen, eller Parakleten, inte kan vara liktydig med den Helige Ande, vilket är den vanliga uppfattningen bland kristna teologer. Enligt Evangeliet uppenbarade sig denna nämligen såväl före Kristi kallelse (Luk. 1:35, 1:41 och 1:67) och under den tid hans mission varade (Joh. 1:32, 33) som efter hans bortgång (Apg. 2:4).

I Barnabasevangeliet, vilket lästes i kyrkorna fram till och med att det uteslöts ur kanon i och med det gelasianska dekretet år 496 e.Kr., nämner Jesus dock Muhammed med hans arabiska namn. Den ursprungliga texten till Jesus-lärjungen Barnabas’ evangelium är dock inte tillgänglig förutom i spridda fragment i ett dokument fogat till Decretum Gelasianum, utan enbart en italiensk översättning daterad till slutet av 1500-talet finns bevarad.

»Then said the priest: “How shall the Messiah be called, and what sign shall reveal his coming?” Jesus answered: “The name of the Messiah is admirable, for God himself gave him the name when he had created his soul, and placed it in a celestial splendour. God said: “Wait Muhammad; for your sake I will to create paradise, the world, and a great multitude of creatures, whereof I make you a present, insomuch that whoever shall bless you shall be blessed, and whoever shall curse you shall be accursed. When I shall send you into the world I shall send you as my Messenger of salvation, and your word shall be true, insomuch that heaven and earth shall fail, but your faith shall never fail.” Muhammad is his blessed name.” Then the crowd lifted up their voices, saying: “O God send us your Messenger: O Muhammad, come quickly for the salvation of the world!”« (Barnabasevangeliet 97:6)

Se även inlägget Muhammed – hans liv enligt de tidigaste källorna / av Martin Lings

19 reaktioner på ”Parakleten – Profeten Mohammed i Bibeln

  1. Tack för en intressant sida som har oändligt mycket att ge, ett veritabelt Bayt al-Hikma för internetåldern.

    Jag har under en längre tid gått och blivit väldigt intresserad av ämnet`”philosophia perennis” (symptomatiskt för vår tid kanske?), jag är inte väl insatt i tankestoffet och den tradition som många författare ni hänvisat till verkar i, så jag har en liten fundering: Är det ett kriterium att för att nå insikt/eller annat om den oändliga principen/tidlösa visdomen att verka inom en etablerad religös kontext, alltså vara upptagen i och invigd i ett historiskt samfund. Jag menar givetvis inte att man söker om ett medlemskap om att få delta i gnosis utan att ”kunskapen” endast kan filtreras/uppfattas genom redan existerande och antar jag, antika myter och ritualer som i vissa fall kan vara äldre än religionen i sig t.ex. i likheterna mellan Mithras kulten och kristendomen? Om man pekar på samband och Guds En-het (som Hermelin skriver) utanför en ”högkyrklig” kontext reduceras det då till teosofi eller New Age? Och om så är fallet, blir det till en fråga om andlig succesion eller bara ytterligare splittringar i den moderna tiden?

    Hoppas funderingen någorlunda lyste igenom de förvirrade raderna…

  2. Tusen tack för den hedrande jämförelsen!

    Det ligger säkert mycket i att det finns något i vår tid som gör att vissa intellektuellt och kontemplativt lagda ”naturer” dras till den tidlösa visdomen. Mot bakgrund av det andliga mörkrets kompakthet verkar det som att de spridda ljusglimtarna blir desto mer uppenbara och attraherande.

    Vad gäller den tidlösa visdomen i form av esoteriska samband och liknande så är detta säkert till en viss grad möjligt att erhålla teoretisk kunskap om utan att själv andligt förverkliga och ”leva” visdomen i fråga.

    Men när det gäller verklig insikt i t ex spörsmålet om distinktionen mellan jaget och ”Självet” inom indisk tradition (vilket kan jämföras med den västerländska antikens ratio och intellectus) så är det tydligt att heterodoxa strömningar och ”pseudo-religiösa” icke-traditionella ansatser som, i likhet med de moderna ”teosoferna”, saknar reguljära initiationsmönster, har haft en stark tendens att röra till de metafysiska begreppen.

    Samma oförståelse finns även hos ett fåtal akademiska forskare (Sedgwick, Dahl etc.) som i viss utsträckning tagit sig an den nutida receptionen av philosophia perennis med ett tydligt ”utifrånperspektiv” och därför knappast heller uppvisat några övertygande alster (i vissa aspekter även direkt vilseledande).

    Innebörden i René Guénons ”The Spiritist Fallacy” är i högsta grad tillämpbar på våra dagars ”new age” såsom satanism, gnosticism och intresse för det ”ockulta”.

    För att ta ett annat exempel så var det säkert så att Tolkien kunde komma relativt långt i sina insikter om alla språks gemensamma Källa och ursprung genom jämförande filologiska studier och läsning av Inkling-medlemmen Owen Barfields ”Poetic Diction”. Dock är jag övertygad om att hans mottaglighet för, och ”identifikationen” med, dessa kunskaper gynnades starkt av att han regelbundet mottog kommunionen och därmed hade en öppenhet för ett andligt ”nådeflöde”.

    Delaktighet i en ännu levande autentisk traditions doktrin och metod gav Tolkien en möjlighet att även erhålla en djup kännedom om forna dagars ”förkristna” traditioner, i och med att de delar samma primordiala Källa. Och något av detta ljus finns onekligen i det mästerliga litterära arv han lämnat oss.

  3. På Aguelicafeet hölls förut spännande föreläsningar och filosofiska diskussioner, har dessa härliga stunder upphört?

  4. Ok. En idé är att Vi kör filosofidiskussioner på Cafét, där alla oavsett bakgrund kan komma till tals. Det vore en berikande upplevelse att få ventilera alla dessa tankar på en verklig mötesplats. Vad säger du?

  5. Svar till Persona: Det kan säkert i viss mån vara givande. Dock finns det saker man inte kan ha olika åsikter om, utan som man förstår eller inte förstår. Utan några andra jämförelser angående andlig ”status” eller intellektualitet så tilltalas jag själv för närvarande nog mer av den reserverade hållning vilken till exempel Frithjof Schuon gjort till sin. (Han framträdde aldrig i några offentliga sammanhang.) I det avseendet är bloggandet ett slags kompromiss och balansgång.

  6. Ursäkta att det dröjde, jag måste givetvis tacka Café Exposé för ett innehållsrikt och upplysande svar!
    För att vara ytterligare lite krånglig kommer då en kortare fråga hurvida det finns någon samtida genuin traditonalistisk tänkare inom den kristna kontexten. Väldig många verkar vara just muslimer, är det väldigt underrepresenterat med kristna perennialister inom den västerländska världen. Eller är det svårt att förlika sig med den västromerska kristna teologin som växt fram?(den ortodoxa kyrkan verkar mer esoterisk/immanent fokuserad) Majoriteten kristna traditionalister verkar framförallt vara akademiker, och inte sällan inom det komparativa fältet som har en tendens att bli en väldigt psykologiserad och givetvis, akademisk andlighet, om nu akademiska skrifter ens kan ses ur ett religiöst perspektiv.

  7. Till Persona: Caféts råd är att du söker vidare på det inslagna spåret. Om du inte lyckas att komma i kontakt med personer som är intresserade av perennialistiska diskussions- och studiekretsar via Paracelsus-sällskapet så kan du alltid försöka via Swedenborgskyrkan.

    »Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.« (Matt. 7:7-8)

  8. Ping: Islam och kristenhet hos företrädare för philosophia perennis « Café Exposé

  9. Ping: Parakletos « Café Exposé

  10. jag är inte duktig på svenska så kan jag inte förklara vad jag riktigt tycker om allt….
    bara måste jag skriv du har bra web sida och fortsätta hitta sanningen..

    jag är muslim och försöker bli sufi men bli sufi är inte så enkelt..

    jag läste gamla testament och jesus och andra alla religioner och profeter..

    så see jag plöstlight:

    det finns alla svar i koranen om du har en bra och ren hjärtat…

  11. Det är den renaste blasfemi att påstå att Hjälparen som Jesus skulle sända är Mohammed! Det är ju den Helige Ande!
    Där ser man vilka villfarelser Islam kommer med.
    Läs närmare om vilken person Mohammed egentligen var.
    Koranen kan inte vara Guds ord för den går emot Bibeln på många punkter. Gud (den sanne guden) går aldrig emot sig själv.

  12. Listox: Jag kan förstå din upprördhet. Givetvis är det heretiskt ur ett (inom-)kristet perspektiv, som ju inte erkänner – och inte heller har behov av att erkänna – Muhammeds profetskap för att bevara sin renlärighet och ”operativa giltighet” som religion. Däremot är det inte nödvändigtvis heretiskt ur ett – utifrån sina premisser – lika berättigat islamiskt perspektiv. Dock är jag osäker på hur pass vanlig uppfattningen egentligen är inom islamisk exegetik – inte minst då den kan framstå som onödigt provokativ och polemisk. Vanligtvis begränsar man ju sina uttolkningar till Koranen (vilken inom islam alltså har statusen av en – fullt tillräcklig – uppenbarad syntes).

    Kärnfrågan att teologiskt förklara ur ett kristet perspektiv är dock villkoret att Jesus först måste ”gå bort” för att Hjälparen/Parakleten skall komma, då ju den Helige Anden som sagt uppenbarades ett flertal gånger innan dess. Om man inte binder sig vid en överdrivet historicistisk metod (vilket väl i ofs teologin ofta gör), så tror jag faktiskt att en sådan förklaring mycket väl är möjlig.

    En sak jag är osäker på är förresten huruvida Barnabasevangeliets autenticitet egentligen är klarlagd eller inte. Kanske finns det någon annan här som vet?

    Att Gud aldrig ”går emot sig själv” är dock mer komplext än vad det kan låta. Ta bara – som ett av många upptänkliga exempel – de olika åtskilda, och inte sällan inbördes tvistande, inriktningarna inom kristenheten. Inte blir det mindre komplext om man dessutom erkänner att den Helige Ande kan uppenbaras för olika folk på olika platser och i olika tider och med olika ”dialekter” anpassade till dessa. Och om så inte vore fallet – hur har Gud då kunnat tillåta att så stora delar av mänskligheten helt stått utanför Hans nåd? Du behöver ingalunda kunna ge ett definitivt svar på en sådan fråga för att din tro ska behålla sin legitimitet och bärkraft – det hoppas jag står fullständigt klart. Utifrån metafysisk doktrin kan man dock i vilket fall som helst tänka sig att båda sidor faktiskt mycket väl kan ha rätt, d v s i ljuset av en transcendent, överformell Sanning.

    Detta gäller för övrigt även principiellt i t ex de olika gränsstridigheter som historiskt sett har förekommit mellan olika integralt traditionella civilisationer, eller för den delen t ex mellan olika stammar bland traditionella krigar- och jägarfolk – som de nordamerikanska indianerna. De senare har för den samhälleliga jämviktens skull så att säga ett relativt stort behov av ständigt överhängande yttre fara och potentiellt dödliga situationer – och därmed indirekt av att även motståndaren följer en sakral norm.

  13. nu till 100 tusen kronors frågan var mohammed en provet ja eller nej om han var en profet var han då en falsk eller en äkta
    enligt bibeln så är en äkta profet en profet som har sagt detta kommer att hända och att det efteråt går att bevisa att det verkligen har hänt
    och att denna profet ska föreläsa om goda saker inte onda saker som att du har rätt att döda under vissa sititioner eller att du har rätt att ljuga i vissa situtioner eller att du företräder regler som är förtryckade eller onda

  14. Att skapa intrikata tankekonstruktioner är bra hjärngymnastik. Men ska man revidera/kritisera en tro så bör man utgå ifrån den tankekonstruktion/tro som formats/givits. Bortsett från alla dessa professionella kunskaper om urkunders uppkomst och tydligen bergfasta övertygelser kring vissa texters giltighet framför andra, så finns det ju en tro/tankekonstruktion som existerar och har existerat kring evangelierna under lång tid, och som också har stöd i de noggrant utvalda evangelier som beskriver just denna tro och som numer existerar som Bibeln. Sorteringen av dessa texter har genom århundradena haft själva trons grundpelare som sovrare, förutom den sekundära textforskningen kring autencitet. En genomgripande tanke i det ”inomkristna” sammanhanget är att Jesus och Fadern och Helig Ande är ett. Därför kan Jesus kallas helt syndfri, därför finns också sann förlåtelse hos en (1) Gud som förstår sina barn som vore han ett själv, och en kärlek som förlåter allt. Det är den tron man måste möta eller kritisera, om man måste. Eller kanske bara ta ställning till om man kan förmå sig att tro på. I den tron är det inte ologiskt att Jesus placerar Sanningens Ande hos människan i och med sin död på korset, och att detta är nödvändigt. Den tron är en ”färdig” tro, islam åter en annan. Varför försöka utöka och annektera andra religioner? Gud är större. Om Han/Hon/Dom (se Genesis) vill ha en mångfald av trossystem, vilka är vi att kritisera?

  15. Niklas skrev: ”Den tron är en ”färdig” tro, islam åter en annan. Varför försöka utöka och annektera andra religioner? Gud är större. Om Han/Hon/Dom (se Genesis) vill ha en mångfald av trossystem, vilka är vi att kritisera?”

    Tack för dina synpunkter! De är värdefulla och jag håller på flera punkter med, inte minst om det fåfänga i ”hjärngymnastiska” övningar samt att varje trossystem måste bedömas enligt sin intrinsikala logik. Endast så kan autenciteten bevaras. Eventuella tidigare klumpiga formuleringar åsido, frågan är dock om det här verkligen måste vara tal om att försöka ”utöka” och ”annektera” – eller för den delen kritisera – andra religioner?

    Måste inte i själva verket varje ny uppenbarelse i någon mån tolka de tidigare enligt sina kriterier, om de skall kunna hävda sin självständighet, ja överhuvudtaget ett existensberättigande? Är det inte också precis just detta som utmärker det Nya testamentet i förhållande till det Gamla? (Koranen betecknas ju som sagt ibland som ett testamente, då följaktligen det Sista).

    Att den koraniska uppenbarelsen är den yngsta gör att den lättare verkar låta låna sig för en universell förståelse om de olika religionerna som olika ”språk” eller ”vägar” till Sanningen, men det betyder inte nödvändigtvis att den abrogerar tidigare uppenbarelser eller berövar dem deras, i åtminstone i principiell och tidlös mening, operativa giltighet.

    För den hittills mest intelligenta framställningen av förhållandet mellan islam och kristendom (såväl likheter som skillnader), så rekommenderar jag varmt Joseph Lumbards och James S. Cutsingers respektive föreläsning på A Common Word-konferensen från i mars i fjol. Se videolänkarna under ”Metaphysics Panel” på denna sida.

    Observera att diskussionen i dessa föreläsningar alltså förs på en metafysisk, supraformell religio perennis-nivå, vilket innebär ett slags esoterisk ekumenism som går till hjärtat av religionerna/de traditionella formerna och därigenom transcenderar (men ej upphäver eller förnekar) den ordinära teologin. De teologiska systemen inom varje enskild religion å sin sida rör sig på formernas nivå och är därmed nödvändigtvis definierade av gränser, vilket även innebär att de har en ömsesidigt relativt exkluderande funktion.

  16. Muhammed hävdade att man ska följa Isa (eller Jesus). Nu är det så att den historiska personen från första århundradet var en fariséeisk Ribi som hette Yehoshua. Hans namn redigerades sedan av hellenister till Jesus. Han kom inte med en ny religion utan gjorde sitt bästa att praktisera direktiven i Torah (som muslimer kallar ”Tourat”) – ”Moseböckerna” – och Dödahavsrullarna (inkl. de rullar man har funnit som innehåller delar av den judiska Bibeln) implicerar att direktiven i Torah inte har ändrat sen dess – och enligt hans undervisning måste man leva på samma sätt för att följa honom. Det finns alltså en skarp motsägelse i att följa den historiska Ribi Yehoshua och även Moses mot att följa Muhammed. Ribi Yehoshua undervisade följ direktiven i Torah icke-selektivt , emedan Muhammed istället lade till direktiv och tog bort direktiv – trots att Moses förbjöd detta i ”5 Mosebok” 13:1. (Mer info om Ribi Yehoshua (klicka på länken) )

    Således är det oundvikligen att Ribi Yehoshuas och Muhammed budskap strider mot varandra. För att förneka det faktumet måste man både förneka logik och vetenskap; vilket leder till följden att ens tro på islams korrekt inte blir annat än en ovetenskaplig och ologisk tro.

    Profeten som Moses talade om i 5 Mos 18 var Ribi Yehoshua. En profet lik Moses–alltså en profet som undervisar direktiven i ”Moseböckerna”, inte en ny ny religion!

  17. Förbudet i 5 Mos. 13:1 syftar visserligen på sådana profeter som ”vill övertala dig att tjäna andra gudar”, och profeten Muhammed kan ju varken betraktas göra anspråk på detta eller i egentlig mening ha kommit med någonting nytt, utan tvärtom med en bekräftelse på tidigare profeters uppenbarelser. Dessa uppenbarelser motsäger i principiell mening alltså inte varandra, utan skiljer sig endast åt i deras rituella former och signaletiska levnadsregler, vilka är anpassade för det respektive folk/samfund de är riktade till.

    Ett urval ur Koranen angående detta:

    ”De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och de kristna och sabierna – ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv – skall helt visst få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.” (2:62)

    ”Vi gav Moses Skriften och lät [andra] sändebud följa honom. Och Jesus, Marias son, skänkte Vi klara bevis och stärkte honom med helig ande.” (2:87)

    ”Säg: ‘Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för [de andra] profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja.'” (2:136)

    ”Gud – det finns ingen annan gud än Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Steg för steg uppenbarar Han för dig denna Skrift och med den sanningen och bekräftelse av det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser]; det är Han som uppenbarade Tora och Evangeliet i äldre tid, till vägledning för människorna och det är Han som har uppenbarat den måttstock med vars hjälp rätt kan mätas och skiljas från orätt.” (3:2-4)

    ”Vi har uppenbarat Tora med vägledning och ljus. Profeterna, som underkastade sig Guds vilja, dömde på dess grundval mellan dem som bekände den judiska tron och [så gjorde] deras skriftlärda och rabbiner, eftersom de hade anförtrotts att vaka över det som Gud hade uppenbarat och vittnade [om dess sanning]. Frukta således inte människorna! Frukta Mig! Och sälj inte Mina budskap för en ynklig slant! De som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat, de är [i sanning] förnekare. Och i denna [Tora] föreskrev Vi för dem att ett liv [skall tas] för varje liv [som spills] och ett öga för ett öga och en näsa för en näsa och ett öra för ett öra och en tand för en tand och för varje sår ett motsvarande sår. Men den som för Guds skull vill förlåta [och avstå från hämnd] kan få förlåtelse [för egen synd].” (5:44-45)

    ”För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som Han har skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.” (5:48)

    ”[Vi påminner er] än en gång om att Vi uppenbarade Skriften för Moses som en fullkomningens gåva till den som gjorde det goda och det rätta och för att ge [Israels barn] klara och utförliga regler om allt och vägledning och nåd – och för att [stärka] dem i tron på mötet med sin Herre.” (6:154)

    ”Vi sände Moses med Våra budskap [och befallde honom]: ‘Led ditt folk ut ur mörkret till ljuset och påminn dem om Guds dagar!” I detta ligger förvisso budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud] i allt.'” (14:5)

    ”Och Vi gav Moses uppenbarelsen och gjorde den till vägledning för Israels barn [och förmanade dem:] ‘Tag ingen annan än Mig till beskyddare, ni ättlingar till dem som Vi räddade tillsammans med Noa [i arken]! Han var en tacksam tjänare!'” (17:2-3)

    ”Vi gav Moses och Aron den måttstock med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt, ett ljus [för att lysa upp människornas väg] och en påminnelse för dem som fruktar Gud, som bävar inför sin Herre, trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som ängslas för [den Yttersta] stunden. (21:48-49)

    ”Och Vi skänkte Moses Skriften för att [hans folk] skulle få vägledning.” (23:49)

    ”Efter att ha låtit tidigare släkten [som förhärdat sig i synd och ondska] gå under, skänkte Vi Moses Vår uppenbarelse, ett ljus som skulle hjälpa människorna att se klart och ge dem vägledning och nåd; kanske skulle [det stämma] dem till eftertanke.” (28:43)

    ”Och Vi skänkte Moses [Vår] uppenbarelse; tvivla då inte på att du [i Koranen] har fått möta [samma sanning]. Den [tidigare uppenbarelsen] gav Vi till vägledning för Israels barn, och när de bar sina motgångar med tålamod och bevarade sin övertygelse att Våra budskap [utgör sanningen], lät Vi ledare uppstå bland dem som ledde dem i enlighet med Våra bud. På Uppståndelsens dag skall din Herre fälla avgörandet mellan [människorna] i de frågor där de var oense.” (32:23-25)

    ”Han har föreskrivit för er samma [regel för] tron som Han anbefallde Noa – detta har Vi uppenbarat för dig [Muhammad] – och som Vi anbefallde Abraham och Moses och Jesus, nämligen att hålla fast vid [den sanna] trons [principer] och att aldrig tillåta söndring. För dem som sätter medhjälpare vid Guds sida ter sig det som du uppmanar dem till som en svår väg; [men] Gud utser dem Han vill till detta och till detta leder Han dem som vänder sig till Honom [i tro och lydnad].” (42:13)

    ”Denna [Koran] föregicks av den Skrift som uppenbarades för Moses som en vägvisare och en [källa till] nåd; och detta är en uppenbarelse som på det arabiska språket bekräftar [den föregående] och som varnar de orättfärdiga och ger dem som gör det goda och det rätta ett hoppets budskap.” (46:12)

    ”[Allt] detta har helt visst redan [sagts] i de tidigare uppenbarelserna, i Abrahams och Moses uppenbarelser.” (87:18-19)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s