Sent på jorden

»trädena klär av sig stjärnorna börjar falla
det är sent på jorden«

Det var sent på jorden redan när Gunnar Ekelöf skrev dessa rader och för 75 år sedan utkom med sin diktsamling med samma namn. I år skulle han ha fyllt 100 år.

Gunnar EkelöfJubileumsåret uppmärksammas bland annat med ett temanummer av Lyrikvännen, som bytt ägare och i fortsättningen kommer att ges ut av ellerströms förlag.

(Det var för övrigt just på ellerströms som det sena 1900-talets retrogardister Clemens Altgård och Håkan Sandell instämde i Ekelöfs utlåtande om den sena timmen på jorden och med honom tände ett annat ljus i, genom och för poesin.)

Ekelöfs hundraårsdag den 15 september firas på Sigtunastiftelsen med ett heldagsprogram (se Ekelöf-sällskapets jubileumskalendarium).

I de litterära sällskapens gemensamma tidskrift Parnass nr 1/2007 finns också ett bidrag. Här återger Pia Zandelin smakprov ur ett samtal om Gunnar Ekelöf, Ibn ‘Arabi och Ivan Aguéli från ett ABF-seminarium i Stockholm tidigare i år. Medverkande var bland andra religionshistorikern Viveca Wessel, känd för att ha skrivit den ur esoterisk synvinkel mest inkännande och auktoritativa biografin om Aguélis konstnärskap. Aguéli – Porträtt av en rymd heter detta vackra verk och är sedan länge eftertraktat på antikvariaten. Både i format och utförande passar det perfekt i samlarens hylla intill Axel Gauffins och Sveriges Allmänna Konstförenings klassiska Aguéli-biografi i två band, liksom fjolårets rikt illustrerade praktutgåva från Waldemarsudde.

Viveca Wessel framstår även i detta seminarium som den mest insatta i betydelsen av den islamiska esoterismens enhetstänkande för Aguélis måleri, liksom för Ekelöfs diktande.

Viveca Wessel: »Jag kom inte Aguéli nära utan att lära känna Ibn ‘Arabî. Mot det västerländska antingen–eller-tänkandet ställs hos honom det enhetstänkande som går genom kärlekens ögon och intuitiv förståelse. Aguéli skriver till sin väninna i Paris [madame Huot] om de tre personer som betytt mest för honom: Swedenborg, ”Du som har givit mig ett hjärta” och Ibn ‘Arabî. Vad han främst fastnat för hos ‘Arabî var hur han såg ljuset som en central symbol.«

Anders Olsson: »…För Ekelöf var ‘Arabî en unik poet eftersom han var inspirerad hela tiden. Såväl Ekelöf som ‘Arabî var sökare och gränsöverskridare. Religionen är den sanna konsten, skriver Ekelöf. Men konsten är den sanna religionen.«

Viveca Wessel: »Uppgåendet i ljuset är nyckelsymbolen inom mysticismen. Husfasader och palmlundar finns där bara som en förevändning för ljuset. Så väljer man en väg som är den allra djupaste.«

Magnus Jacobsson: »Reduceringens väg. Som Ekelöfs ikon så kysst och sönderkysst att bara ögat från olivkvisten finns kvar.«

Viveca Wessel: »Ekelöf säger om Aguéli att han är som mest intim i sina landskap. I porträtten finns något bortvänt. (…) Aldrig nog enkel. Aldrig nog djup. Och samtidigt en förening av monumentalitet och ödmjukhet. Där vishet blott blir att ställa var sak på sin plats och i rätt ljus. Gäller även skrivandet.«

Pia Zandelin avslutar sitt referat med att återge hur hon vandrar hemåt i natten med en strof av Ekelöf till sällskap:

»Jag tror på den ensamma människan,
på henne som vandrar ensam,
som inte hundlikt löper till sin vittring.
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.«

En reaktion på ”Sent på jorden

  1. Ping: The 13th Day – en film om undret i Fatima « Café Exposé

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s