Seyyed Hossein Nasr, sufismen och den traditionella skolan

Den högst ansedda utmärkelsen för en nu levande filosof är att bli upptagen i bokserien The Library of Living Philosophers och för en religionsvetare att bli inbjuden att hålla Gifford-föreläsningar vid skotska universitet. Seyyed Hossein Nasr är den ende som har kvalificerat sig för dem båda.

Seyyed Hossein NasrSedan 1984 är Seyyed Hossein Nasr professor i islamologi vid George Washington University i USA och han brukar anses som den främste nu levande företrädaren för den traditionella skolan, samt för islam i Väst. Med över 50 böcker och 500 artiklar bakom sig är han nu aktuell med boken The Garden of Truth: The Vision and Promise of Sufism, Islam’s Mystical Tradition.

The Garden of Truth utmärker sig på så sätt att det är Nasrs första bok om islams mystik som han inte skriver i rollen som akademiker, utan som andlig utövare och vägledare. Dessutom är det den första introduktionen till den sufiska vägen skriven av en traditionell företrädare som både håller sig till de klassiska läroprinciperna och som vänder sig till en västerländsk läsekrets med ett samtida språkbruk.

Nasr torde vara mest känd i Sverige för antologin Vid det klara morgonljuset — Essäer om islams andliga liv, som är den första genuina introduktionen av islams och sufismens lära och praktik på svenska. Den recenseras av Bo Gustavsson i senaste numret av Axess magasin. I somras utkom ännu en essäsamling med ett koncentrat av Nasrs rika produktion i bokförlaget World Wisdoms Essential-serie. Innehållet liknar i mångt och mycket det välavvägda urvalet i den svenska antologin. Den kanske främsta skillnaden är att The Essential Seyyed Hossein Nasr lägger ett stort fokus på texter som specifikt behandlar miljökrisen.

Nasrs engagemang för miljöfrågans andliga dimension går långt tillbaka. 1968 skrev han den uppmärksammade boken Man and Nature — The Spiritual Crisis of Modern Man. Ett kapitel ur den, som behandlar de metafysiska och kunskapsmässiga grunderna till den globala miljökrisen, finns översatt till svenska som en småskrift med titeln Hela naturen talar om Gud: Världsreligionernas syn på naturen och miljökrisen som spegling av människans inre kris (utgiven 2001 av Stiftelsen Abrahams barn, Djursholm, med stöd från Kgl. Patriotiska Sällskapet). 1972 deltog Nasr på FN:s miljövårdskonferens i Stockholm. Han besökte även Sverige i samband med Uppsala universitets 500-årsjubileum 1977 och promoverades där då till hedersdoktor vid Teologiska fakulteten. Även våren 2001 var Nasr i Sverige, då på inbjudan av Abrahams barn och Sigtunastiftelsen.

Nasrs unika intellektuella position grundar sig i mångt och mycket i att han har den förnämsta utbildningen från såväl sitt ursprungliga hemland Iran som de amerikanska universiteten MIT och Harvard. Nasrs far (liksom hans farfar) var kejserlig livmedikus och dessutom en av grundarna till utbildningssystemet i Iran. Seyyed är en hederstitel på profeten Mohammeds ättlingar och med ett känt helgon i släkten blev det inte mindre givet att Nasr redan i unga år skulle få en gedigen klassisk persisk och islamisk skolning. Bland annat lärde han sig tidigt att memorera verser ur de stora sufipoeternas lärodikter. Han fick även en grundlig utbildning i teologi och filosofi — inklusive den västerländska idéhistorien — genom långa diskussioner med fadern.

Vid Andra världskrigets slut reste den då 22-årige Seyyed Hossein Nasr till USA för att studera. Aristoteles menar att det som kännetecknar människan är att hon ”frågar efter grunder”. Det var just detta den unge Nasr gjorde. Han ville gå till grunderna för sakernas tillstånd och utmärkte sig snart som en av Amerikas allra mest lovande studenter i ämnen som matematik, geologi och geofysik. Det dröjde dock inte länge innan han genomgick en omvälvande intellektuell och andlig kris. Denna utmynnade i att han efter en förläsning med filosofen Bertrand Russell definitivt bröt med den naturvetenskapliga banan. Russell hade övertygande argumenterat för att en ”ontologisk realism” inte var möjlig att uppnå inom fysikens ramar. (Vilket, enligt Tage Lindbom, för övrigt är en slutsats man även kan dra av kvantfysiken hos Einstein och Max Planck.)

Nasr började nu istället delta i så mycket undervisning i klassisk humaniora han bara kunde. Situationen efter krisen visade sig snart bli högst gynnsam. Den italienske filosofen Giorgio di Santillana kom i detta att spela en nyckelroll. Hos honom studerade Nasr först en ettårig kurs om Dante. När studenterna sedan ville läsa om hinduismen, ledde di Santillana dem direkt till vad som betecknats som ”hästens mun” — René Guénons skrifter. Som av ett sammanträffande visade det sig även att den hinduiske lankesen Ananda K. Coomaraswamys efterlämnade bibliotek var lokaliserat till just Boston, där Nasr nu av alla tänkbara platser i världen lyckligtvis råkade befinna sig.

Coomaraswamy, som hade gått bort några år tidigare, räknas tillsammans med René Guénon och Frithjof Schuon som den traditionella skolans grundare. Det vill säga det var de som formulerade de traditionella tidlösa principerna vid en tidpunkt i historien när dessa riskerade att helt glömmas bort. Om Guénon främst uppehåller sig vid utläggandet av den primordiala traditionens metafysiska doktrin och Schuon vid dess andliga förverkligande, så är Coomaraswamy oöverträffad i studiet av det sakrala i den traditionella konsten.

Coomaraswamy var dessutom en sann språkekvilibrist. Han behärskade hela 36 språk. Genom att kombinera dessa kunskaper med djupa insikter i metafysiska principer kunde han på ett oerhört sofistikerat sätt studera och jämföra skilda civilisationer, mentaliteter och traditionella former så att säga ”inifrån”. Coomaraswamys änka beviljade Nasr fri tillgång till samlingarna i detta unika forskningsbibliotek. Denna osannolikt gynnsamma omständighet bidrog starkt till att Nasr, som till det yttre befann sig i en krisartad studieexil på en annan kontinent, nu genom mötet med den traditionella skolan i andlig och intellektuell bemärkelse verkligen hittade hem.

I en av sina esoteriska dikter skriver Nasr: »Att återvända från vår exil är att återvända till Mittpunkten, / till vårt sanna Hemland.«

Not: Seyyed Hossein Nasr har i en intervju tidigare i år meddelat att han lagt allting åt sidan för ett stort projekt med en kommenterad Koran-tolkning, vilken är tänkt att bli den fjärde boken han ger ut på HarperCollins efter Islam: Religion, History, and Civilization, The Heart of Islam: Enduring Values for Humanity och The Garden of Truth. Närmast är S. H. Nasr aktuell med en föreläsningTemenos Academy i London den 12:e januari på temat The Recovery of the Sacred: Tradition & Perennialism in the Contemporary World. Prince Charles School of Traditional Arts står för inbjudan.

Fler inlägg om Seyyed Hossein Nasr

Dela med dig till andra » Inlägg via e-mail » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

2 reaktioner på ”Seyyed Hossein Nasr, sufismen och den traditionella skolan

  1. Ping: Seyyed Hossein Nasr: A Common Word « Café Exposé

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s