Frithjof Schuon om maskinålderns människa

Schuon - The Transfiguration of Man

It is difficult to deny, if one is still sensitive to true norms, that the machine tends to make man into its own counterpart; that it renders him violent, brutal, vulgar, quantitative and stupid like itself, and that all modern ”culture” is affected thereby. This is what partly explains the cult of ”sincerity” and the mystique of ”commitment”: one must be ”sincere” because the machine is devoid of mystery and is as incapable of prudence as of generosity; one must be ”committed” because the machine possesses no value apart from its productive capacity, or because it demands ceaseless surveillance and even complete ”self-surrender” and thus devours mankind and what is human; one must refrain from making oneself understood in literature and art because the machine does not so behave and because in the minds of its slaves and creatures its ugliness, clamor and implacability are mistaken for ”reality”. Above all, one must not have a God, since the machine has none or even usurps this role itself.

Frithjof Schuon, The Transfiguration of Man (World Wisdom, 1995), s. 13f

Dela med dig till andra » Inlägg via e-mail » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

20 reaktioner på ”Frithjof Schuon om maskinålderns människa

  1. Maskiner dåliga, kultur bra. Vi vet det.

    Men maskiner bär också på sin andliga dimension. Det har ju gått åt en del cerebral, osynlig, tankemässig möda för att konstruera, bygga och formge dessa maskiner.

    Formge: tänk på alla BILAR och vad de betyder, tänk på den symboliska innebörden hos en Chevrolet ’57 som glider förbi spelandes Sha-Na-Na på stereon… Jag är då inte likgiltig för en sådan impression.

    Man får akta sig för att bli kategorisk. Även maskinerna har själ – ETT SLAGS själ. Leve andlighet, konst och esoterism, men kör inte all maskinkultur på sophögen för det.

  2. Svensson: Tack för din kommentar. För min del anser jag nog att Schuon höjer, eller kanske närmare bestämt fördjupar eller interioriserar, frågeställningen avsevärt bortom den enkla dikotomi du nämner, särskilt med avseende på hur det maskinella som ”livs-” och ”tankeform” tenderar att reifiera medvetandet. På så vis gör han oss, som mer eller mindre omedvetet påverkats av denna ”maskinkultens” andligt snöpta tidsanda, uppmärksamma på att vi kanske håller på att slarva bort oss själva och de sista resterna av vår mikrokosmiska integritet. Jag har, som du med all säkerhet förstår, varken kompetens eller avsikt att t ex lägga mig i en diskussion om olika bilmodellers relativa förtjänster, men i denna enda verkligt viktiga existentiella fråga är det, oavsett personliga preferenser, däremot definitivt nödvändigt med en klar och kategorisk urskillning. Det handlar med andra ord snarare om en inre hållning och objektivitet än att predika neo-luddistiska utfall mot entusiastbilar…

    I förhållande till människan som sådan (integralt betraktad och under alla gångna och kommande generationer) – det vill säga hennes tidlöst sakrala norm som maskinandans förhärdade människa ej längre är villig att acceptera och underkasta sig – kan nog inställningen till bilen dock knappast vara något annat än sentimental och extremt tids- och platsbunden. Detta eftersom dess vara ur evighetens synvinkel är relativt ”overkligt”, då det saknar den metafysiska transparens som vi övrigt kan finna i den orörda naturen och i traditionellt utformad konst, hantverk och arkitektur utifrån celesta arketyper, vilka harmonierar med vårt slumrande supra-rationella intellekt (intellectus, nous).

    I vilket fall som helst så måste man konstatera att dagens motorfordon i icke ringa grad handlar om bokstavligt talat underjordiska krafter som i mass-skala och utan erforderligt ansvar och insikter bärgats upp till jordytan och satts i rörelse (eld, fossilt bränsle från tidigare tidsåldrars paradisiska skogar etc, metallurgi), d v s likt mycket modern militär teknologi ett slags invertering eller en vrångbild av den traditionella alkemiska vetenskapen (en i själva verket strikt esoterisk disciplin känd och förvaltad i alla traditionella civilisationer, men som på samma gång såväl ”demokratiserats” som perverterats i Väst sedan renässansen).

    Lästips: The Diabolical Symbolism of the Automobile (pdf)

  3. Jo. Visst. Jag romantiserar en smula.

    ”Mannen på gatan” köper bil för att transportera sig, han arbetar-äter-sover och drömmer inte glorifierade maskindrömmar. Dvs han rörs inte av det eventuellt andliga innehåll som kan finnas i en bil eller någon annan maskin.

    Men som jag antydde: esoterism är grunden i mitt liv. Dvs en icke-maskinell livshållning med intoning på högre sfärer, andlighet och helhetssyn. Till vilket konst och fördjupning i sköna former, som snygga bilar, blir en krydda. Därmed förespråkas alltså ingen maskinromantik, inget teknoliv, bara det att maskiner har sin andliga aspekt också.

    Jag vore glad om teknik i framtiden skulle avlägsnas från PRYLTEKNIK à la byggandet av maskiner. Men i framtidens muséer måste en och annan snygg artefakt från maskinernas tidsålder få finnas; att nihilistiskt säga att allt var dåligt i vår metropolitanska, faustiska tidsålder blir för facilt. Som jag även visat i min roman ”Antropolis” (kap 9, ”Metropolishatarna”).

  4. En Chevrolet ’57 förknippas säkert av många med drömmen om frihet och transcendens, men vad som verkligen betyder någonting är inte drömmen, utan det inre förverkligandet av densamma. Kanske skulle man kunna tala om det yttre och inre Amerika, där det senare är identiskt med den Yttersta Västern i bland annat keltisk och Amida-buddhistisk tradition (jfr även det Välsignade riket i Tolkiens mytologi).

  5. Sant: ”Allt avgörs i det inre” som Jünger säger i slutet av krigsdagboken, ett eko av Goethes ”Im Innern ist’s getan”.

    Vi projicerar verkligheten utifrån vårt inre. Chevan i exemplet har ju inte vuxit fram ur malm och gummi utan ur SINNET, THE MIND hos den som designat den. Och inspirationen till detta kommer ytterst från himlen om ni frågar mig, från högre esoteriska nivåer.

    Men innan man når denna exklusiva syn på tillvaron – Im Innern – så kan man förvisso låta sig inspireras även av den yttre världen, och då även sådant som esoteriker vanligen föraktar såsom bilar och glorifierade maskiner.

  6. … och apropå DET INRE AMERIKA: lustigt hur legender om ”Det förlovade landet” fanns på Irland under pre-kolombianska tider, legender om ett paradis i väst. Som du antyder. ”Diktning måste alltid gå före” som Jünger sa.

    Tänk här även på de s k Amadisromaner som vägledde conquistadorerna och, för att ta ett modernare exempel, hur stories av Verne och Wells föregick månlandningen.

  7. Är inte helt okänslig för bilromantiserandet själv. Känner igen de flesta amerikanska märken och modeller från WW2 fram till oljekrisen, då utformningen blev mera ointressant. De flesta som sett Sista natten med gänget har väl någonslags positiv inställning till en Fiftyseven Chevy (men 55:an är ballare, sådetså!)… men jag tror inte att bilen symboliserar någonslags dröm om transcendens och frihet i den bemärkelsen. Absolut inte. Snarare är den symbolen för den dröm om ekonomiskt oberoende och möjligheten att till det yttersta utnyttja de materiella fördelar och nöjen som följer med detta; alltså drömmen hos människan som glömt eller klippt av banden med det Absoluta, och underkastat sig kvantitativitetens välde och inte överskridit något alls.

  8. @Joel: men ta mig då, som inte äger någon bil men som ändå gillar att titta på bilder av bilar, att förföras av auran hos en kromad amerikanare från anno dazumal?

    Det har inget alls med materialism att göra. Det är att njuta essensen av en form, njuta bilens eidos. Med sikte på DET ABSOLUTA, dvs den makt som inspirerat denna form, som ytterst är det som ger liv åt denna eidos.

  9. Jo jag försökte förmedla att jag är lite i samma sits, och skulle mer än gärna ha en Olds 58:a (en Fiesta, så jag får plats med kontrabasen)att rinna runt i, men samtidigt ser jag det extravaganta och megalomanska i dessa kromtyngda vidunder. De är fascinerande på samma vis som en katedral från barocken, men tvärtemot de gotiska tvivlar jag starkt på att de är hämtade från idévärlden eller någon gudomlig arketyp – snarare är de ett sätt för människan att övertyga sig själv om sin förträfflighet genom att producera överdådiga ting.

  10. Schuon har naturligtvis rätt men för att ytterligare nyansera: Julius Evola menar i Ride The Tiger att för den `differenitierade´ människan där den transcendenta dimensionen är preexisterande eller kan uppväckas, kan maskinen ses som en symbol. Som trots allt i en värld i upplösning, kan ridas och vändas till en slags positiv symbol och därmed kunna öppna nya vägar mitt ibland kaos,omänsklighet och medelmåttigt barbari.
    ”The machine symbolizes a form born from an exact, objective adjustment of the means to an end, with the exclusion of everything superflous, arbitrary, irrelevant, or subjective. It is a form that precisely realizes an idea, in this case, of the purpose for which it is made.” (s.114.)
    Alltså att så exakt som möjligt förverkliga den mening för vilken man är skapt.-Vilket naturligvis överstiger allt som har med maskiner att göra…

  11. Frågan om bilens eventuella eidos eller arketyp tangerar så vitt jag kan se den diskussion som tidigare förts här i Cafét med företrädare för vad som skulle kunna karaktäriseras som neo-vedanta, d v s en modern och ”demokratiserat” nivellerande vedanta-uttolkning, vilken hänvisar till att allting när allt kommer omkring har ett och samma Ursprung, och utifrån detta drar slutsatsen att det därmed är oriktigt att hävda att det finns ett hierarkiskt förhållande mellan fenomenen, där vissa är mer metafysiskt transparenta och delaktiga i ett högre tillstånd av Varat än andra.

    Om sådana kvalitativa skillnader eller djupnyanser i mayas slöja förnekas, så finns det inte heller något behov av att bevara ortodoxa traditionella former (inklusive de ämbeten och funktioner som bär upp och förvaltar dessa). Tvärtom kan sådana ”förlegade” och ”elitistiska” dogmer och institutioner, enligt samma resonemang, bli ett hinder för den andliga ”öppenheten”. Och om man vill spetsa till det: Varför bevara orörd natur och den andliga ambience (arabiska: barakah) som kan förnimmas på t ex en tempelplats, om man lika gärna kan erfara gudomlig närvaro i en avgasstinkande asfalts- och betongöken?

    Angående Evola-citatet: Utan att närmare ha studerat kontexten för detta, så tycker jag mig se en inbyggd motsättning i premissen som sådan. Att maskinen skulle symbolisera någonting exakt och objektivt som utesluter allt överflödigt och irrelevant motsägs väl par excellence av Schuons citat. Evolas argument står ju och faller på att den aktuella formen leder till en väl definierad idé och ingenting utöver denna, medan Schuon objektivt visar på att maskinens faktiska konsekvenser är allt annat än dess explicita och rationalistiskt reduktiva syfte. Maskinens ”produktivitet” innefattar alltså inte minst alla dessa oöverblickbara, dissipativa, irrationella och fördunklande tendenser, vilka obevekligt lämnar mer eller mindre avtryck i själarna hos de människor som lever i dess skugga.

    Styrkan i Schuons slående kontrastformulering ligger ju för övrigt just i att den inte på något sätt är ”maskinhatande”, utan att den tvärtom med all önskvärd tydlighet affirmerar en mänsklig essens. Evola-citatet täcker dock inte lika direkt och uttömmande in denna introspektiva dimension. Att maskinen skulle symbolisera en perfekt ”skapelse” eller platonsk idé/form är en allt för mekanisk analogi för att kunna tillämpas på människan, då den ju bland annat utesluter den fria viljan. Kanske reflekterar Evolas uttalande något av hans uppskattning för Ernst Jüngers Der Arbeiter snarare än för Friedrich Georgs Die Perfektion der Technik? Broderns bok har väl influerat den ”sene” Ernst Jünger betydligt mer. Evola verkar dock märkligt nog se denna inre fasförskjutning, eller kanske snarare fördjupning, i Jüngers författarskap som något slags ”borgerligt” förfall och modernistisk anpassning (en i mina ögon fullständigt missriktad kritik av den anarkiske och skogsvandrande Jünger, vilken för övrigt finns identiskt formulerad från vänsterhåll i Antonio Negris och Michael Hardts spinozistisk influerade The Multitude: War and Democracy in the Age of Empire).

  12. Angående Friedrich Georgs bok så finns följande att förtälja; ett bokförlag kallat Alethes Press kommer (enligt uppgift) snart att återpublicera den.

    Den är som bekant ganska svår att få tag på. Åtminstone ganska dyr.

  13. Gällande vissa bilmodellers himmelska förebild, huruvida en Cheva ’57 är inspirerad av Gud, så skulle jag vilja säga: mer eller mindre.

    Sann, stor konst är inspirerad av högre sfärer som Schelling sa. En sann konstnär skådar urbilderna och överför dem i fattbara termer i sin konst. Sedan må han lägga till av sitt eget också, lyckat ibland, misslyckat ibland – för, i aktuellt fall, så finns det ju fula bilar också.

    Men ytterst är bildesign och all annan konstnärligt verksamhet sprungen från Gud – Soli Deo Gloria. Vissa konstnärer kan förstås få änglarna att gråta, som Orfeus, så visst bör man även ära konstnären.

  14. Angående Evola citatet, ett extrakt från Titus Burckhardts rescension av ”ride the tiger”.

    ”Here the author overlooks that the symbol is not a form that is objectively adequate to just any kind of end , but a form that is adequate to a spiritual end or to an intellectual essence; if there is a coincidence, in some traditional arts, between conformity to a practical end and conformity to a spiritual end , this is because the first does not contradict the second, something that cannot be said of the machine, which is inconceivable outside the context of a desacralized world. In fact, the form of the machine expresses exactly what it is, namely a sort of challenge offered to the cosmic and divine order; it may well be composed of ”objective” geometric elements such as circles and squares, but in its relationship -or rather non-relationship- with the cosmic ambience, it translates not a ”Platonic idea” but a ”mental coagulation” or indeed an agitation or a trick. There are certainly some border-line cases, like that of a machine that is still close to a tool, or like that of a modern ship whose shape espouses to a certain degree the movements of water and wind, but this is no more than a fragmentary conformity and does not contradict what we have just said.”

    Har själv haft mina vändor i storindustrin och då försökt att praktisera vissa asketiska tekniker eller förhållningsätt som Evola beskriver , vilket förvisso inte resulterade i någon transparens hos processerna men bidrog iaf till att skapa en inre distans och samtidigt i viss mån insikt gällande de dekadenta krafternas natur. En mer ”differentierad” natur än mig själv kanske skulle få bättre resultat dock ;)
    I vilket fall så är det viktigt att inte förhäva sig i nån slags andlig hybris där man tror att man har nått det andliga slutmålet och är fri från yttre influenser fast man i själva verket inte skiljer sig nämnvärt ifrån den stora massan, i annat än teoretisk kunskap och ”viljan till det absoluta”.

    ”Men innan man når denna exklusiva syn på tillvaron – Im Innern – så kan man förvisso låta sig inspireras även av den yttre världen, och då även sådant som esoteriker vanligen föraktar såsom bilar och glorifierade maskiner.

    Det är ju snarare INNAN man nått det tillstånd som du beskriver som den yttre världen kan vara ”inspirerande” när man har nått centret så slutar ju symboler och riter att vara till stöd och överges snarare som både Buddha och Eckhardt beskriver i sina respektive metaforer om flotten som överges när man har nått den andra stranden. Och det är först då som i det här fallet maskinen kan ses för var den är i sin kvalitativa aspekt, och vilken plats den innehar i den universella hierarkin, ”fused but not confused”.

  15. Tack CE och mleow för mycket bra svar, jag hade precis läst Evola avsnittet om maskinen som symbol och ville testa dess hållfasthet mot den ”berghäll och blixt” som Schuon och CE representerar. Evolas resonemang höll inte men jag blev klokare.
    Talande även i sammanhanget är att Anton Szandor LaVey, grundaren av Church of Satan menade att roten till hans världsåskådning inte var sprunget ur någon slags inre uppenbarelse utan bla. från den sensoriska upplevelsen av det nästan organiska,pulserande dånet av Zeppelinaren och åsynen av hur en enorm ubåt stiger upp ur havet på nära håll. Det titaniska och sataniska går hand i hand. I dessa kretsar frodas även fascinationen för att tillverka artificiella människor och världar och all slags tingest-fetischism, exempelvis gamla r*a*g*g*a*r*b*i*l*a*r ;)

  16. Det är inte ofta man får regelrätta stiltips här i Cafét, men detta får bli ett undantag. Om man nu tvunget känner att man måste framhålla något favoritbilmärke, så bör det vara något anglofilt och aristokratiskt, såsom Bentley. Kompositören Sir John Tavener och Prince Charles av Wales kan inte båda ha fel. H.K.H lyckas dessutom även med bedriften att både äga ett veritabelt bilstall, samtidigt som han slår ett slag för att man för miljöns skull bör satsa på stadsarkitektur där inte bilen har ett sådant förkrossande företräde före gångtrafikanter och resenärer med allmänna färdmedel (pdf, s 3). Han har dessutom konverterat flera av sina bilar till miljövänligt bränsle, bland annat den Aston Martin DB6 han fick av drottning Elizabeth II på sin 21-årsdag till att köra på närodlat vin (!) och flera andra, såsom Jaguarer, till att drivas med vegetabilisk olja.

  17. Bra inpass Cafét…

    Jag skulle naturligtvis ha exemplifierat med något liknande själv, tagit Jaguar/Lagonda/Rover eller Delage/Citroën/Bugatti eller annat europeiskt märke istället för det förkättrade amerikanska Chevrolet… som saklöst kallas RAGGARBIL av bloggens ack-så-högspända läsare…

  18. Kom igen Svensson, hur högspänd är en blinkande smilie egentligen? Det var en lättsam passning till dig med glimten i ögat. I all välmening.

  19. En Jünger-kännare som du borde inte vara främmande för det subtila… Maskinålderns elektroniska kommunikation ger nya möjligheter men tenderar ofta till att leda till mer missförstånd, stridigheter och ett hårdare och mer oförsonligt diskussionsklimat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s