Charles Hasan Le Gai Eaton 1921–2010

Vid 10-tiden på förmiddagen fredagen den 26:e februari lämnade Charles Hasan Le Gai Eaton jordelivet helt stilla med sina ögon fridfullt slutna i sömnen. På lördagen klockan ett lokal tid hölls begravningsceremonin på Brookwoods kyrkogård i närheten av Woking, strax sydväst om London. Mången är de som under de gångna dagarna hedrat minnet av denne traditionellt sinnade skriftställare och synnerligen vältalige företrädare för islam och dess inre, andliga dimension – sufismen. Mången är de som visat sina vördnadsbetygelser för honom och hans familj genom att i böner och minnesrunor citera ur Koranen, vers 2:156: innā lillāhi wa innā ilayhi raji’ūn, ”Vi tillhör Gud och till Honom skall vi föras åter”.

Uppväxt

Charles Le Gai Eaton föddes i Lausanne i Schweiz av brittiska föräldrar i de omedelbara efterdyningarna av Första världskriget. Han uppfostrades som agnostiker och studerade vid den prominenta internatskolan Charterhouse och King’s College i Cambridge. Under flera år var han verksam som lärare och journalist i Jamaica och Egypten innan han 1951 började tjänstgöra som brittisk diplomat i Indien, Afrika och på de Karibiska öarna. Tidigt upplevde han ett tvingande starkt behov av att ta sig an de eviga existentiella frågorna. Vad var hans egen roll i världen? Ja, hur skulle han kunna ta ett enda steg framåt om han inte visste varthän och varför? Han upplevde sig paralyserad av sin egen kompakta okunskap om allt det som verkligen har betydelse, som vore han omsluten och förblindad av en tjock dimma.

Redan som 15-åring hade han dock upptäckt något som gick under beteckningen ”filosofi”, det vill säga ”kärlek till visdom”. Och då det ju var visdom han sökte, tog han sig an ämnet med samma iver och tillförsikt som en upptäcktsresande som står inför en ännu outforskad kontinent. Han plöjde således genom bok efter bok av välrenommerade ”filosofer” som Descartes, Kant, Hume, Spinoza, Schopenhauer och Bertrand Russell såväl om sekundärlitteratur om dessa, men insåg snart att någon verklig visdom ej här stod att att finna. Då kunde han lika gärna ”äta sand” för att försöka tillfredsställa sitt behov av näring, ty ”dessa herrar visste intet”.

Var då inte detta kategoriska avfärdande endast ett uttryck för brådmoget övermod par excellence? Ytligt betraktat kunde det onekligen se ut att så vara fallet, men samtidigt växte i det fördolda ett frö till en visshet av kvalitativt annorlunda art. Fröet grodde och började mogna till frukt vid tiden för Gai Eatons militärtjänstgöring under Andra världskriget. Nu upplevde han akut behovet av brådska och beslutsamhet i sitt sökande, då han var tämligen övertygad om att det bara var en tidsfråga innan han skulle kunna stupa på sin post. Vid tiden som följde på hans utbildning vid officershögskolan Royal Military Academy Sandhurst var han stationerad i det skotska höglandet och ägnade då mycket tid åt att fördjupa sig i österländska metafysiska läror: vedanta, zen och taoism. Landskapet var här i yttre bemärkelse stormpiskat och kargt. Inombords fann han dock under sina långa vandringar på granitklipporna vid den rasande Nordsjön en större och djupare frid än någonsin tidigare.

Den unge Gai Eaton blev alltmer fast övertygad om att ha förnummit glimtar av en yttersta Verklighet, en oförgänglig Sanning som var någonting betydligt mer än en fåfäng dröm. Det skulle dock komma att visa sig vara allt annat än lätt att på allvar få sitt liv att harmoniera med denna insikt. Och detta även en lång tid efter att han vittnat om att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är Hans sändebud i närvaron av en inför hans andliga mognad något tvekande Martin Lings i Kairo 1951…

Författarskap

Mycket kvarstår ännu att sägas om Gai Eatons liv, men även om det författarskap han har lämnat efter sig. I pionjärverket The Richest Vein: Eastern Tradition and Modern Thought, som publicerades 1949 på anmodan av ingen mindre än T. S. Eliot, var han den förste som på det engelska språket introducerade den traditionella skolans läror på ett klart konturerat sätt, inklusive en mycket insiktsfull presentation av René Guénon och Ananda K. Coomaraswamy. Titeln anspelar på en passage i Henry David Thoreaus Walden; or, Life in the Woods: ”I think that the richest vein is somewhere hereabout … and here I will begin to mine.” Enligt Gai Eaton kan ingen som läst och förstått Guénons texter helt förbli densamma. Att tillgodogöra sig kunskapen om den rikaste källådern (den ”primordiala traditionen”, sophia perennis) innebär i en mening att bli en främling för sin egen samtid.

I King of the Castle: Choice and Responsibility in the Modern World (1978) skriver Gai Eaton oerhört substantiellt och tankeväckande om villkoren för hur människans inre frihet kan bevaras i det moderna samhällsmaskineriet, ett verk med en ypperlig essäistisk kvalitet som står sig mycket väl gentemot genremässigt närbesläktade sådana såsom Ernst Jüngers Der Waldgang och Eumeswil, liksom Julius Evolas ”överlevnadsmanual för själens aristokrater” (i vilken han talar om att ”rida tigern”).

Gai Eatons angreppssätt skiljer sig från Jüngers och Evolas i det att det först och främst är färgat av den islamiska synen på människan och hennes teomorfa essens vilken ger henne en särställning som pontifex, en kosmisk ”bro” skapad till Guds avbild och ansvarig förvaltare av den jordiska skapelsen. Om människan skall kunna fullfölja detta hedersuppdrag måste hon dock vara fri att fatta ändamålsenliga beslut och ta verkligt ansvar för sina handlingar. På så vis kan det bli möjligt för henne att odla dygder såsom storsinthet, generositet och ödmjukhet. Sviker hon däremot sitt ställföreträdarskap framträder hon ”inte blott med falska maktanspråk utan också med en förvanskning av sitt eget väsen” som Tage Lindbom koncist formulerar det i det inledande kapitlet ”Pontifex” i Riket är ditt (Norstedts, 1981).

Slottet i titeln King of the Castle alluderar på ett sandslott på en havsstrand och står som analogi för människans strängt villkorade tillvaro och all jordisk makts förgänglighet. Vi varken kan eller bör förvänta oss fullständig trygghet och stabilitet i denna värld och måste alltid hålla i minnet att havets våg när som helst kan komma att skölja iväg sandslottet som utgör hela vår jordiska existens. Vill människan vara realist och sann mot sig själv bör hon istället ha sina verkligt fasta rötter, inte nedåt i den bräckliga jorden, utan uppåt i Det som ensamt består. Siktar hon inte mot det högsta tenderar hon, som vore det en tyngdlag, att falla offer för det lägsta. Gör hon anspråk på att uppnå det totala – och därmed på denna nivå omöjliga – inom ramarna för jordelivets sinnliga aspekt, så ska hon vid dagens slut endast finna att hon mist även det lilla av värde som hon från början var i besittning av.

Sist men inte minst utkom dessutom Gai Eatons lovande självbiografi A Bad Beginning and the Path to Islam i januari i år på det brittiska förlaget Archetype. Den innehåller bland annat autentiska utdrag ur dagböcker. Här kan vi sannolikt förvänta oss att få läsa mer om Gai Eatons äventyrliga, kringflackande ungdomstid och dröjande inträde i islam.

Islam och människans öde

Vi ska här också nämna något om betydelsen av Gai Eatons mest kända och inflytelserika bok: Islam and the Destiny of Man (Allen & Unwin / The Islamic Texts Society 1985). Många håller denna för något av det bästa som skrivits om islam överhuvudtaget, kanske för att de upplever ett tilltal som vänder sig direkt till dem. Den hör definitivt hemma på samma hylla som förstklassiga verk såsom Martin Lings’ Muhammed-biografi, The Vision of Islam av William C. Chittick och Sachiko Murata, eller för den delen Frithjof Schuons Understanding Islam och Seyyed Hossein Nasrs Ideals and Realities of Islam. Dessa volymer utgör var och en ett sällsynt essentiellt bidrag för den seriöse sökare som, Deo volante, inte ryggar för det tidlösa perspektivet, utan förmår gå mot strömmen och eftersträvar en genuin och ogrumlad förståelse av den i Väst kanske mest misskända religionen av dem alla.

Den svenske Koran-översättaren Mohammed Knut Bernström, salig i åminnelse, valde just Islam and the Destiny of Man som utgångspunkt för ett samtal med religionsstuderande vid Umeå universitet i oktober 2002, en bok han betraktar som ”författarens testamente” till de rotlösa intellektuella i västvärlden. Texten som var underlag för samtalet, ”Islam enligt Gai Eaton” finns publicerad i form av en recension i Minaret nr 4/2002. Den är högst intressant i det att den belyser hur Bernströms syn på islam och tolkningen av flera koraniska nyckeltermer är direkt influerade av Gai Eatons perennialistiska förståelse. Detta kastar eventuellt också ytterligare ljus över på vilka grunder Tage Lindbom i sin opublicerade bok Möte med Koranen inte endast citerar, utan även lovordar, Bernströms översättning.

Det är för övrigt också intressant att notera att den andra reviderade upplagan av Bernströms Koranens budskap utkom år 2000 som en direkt motsvarighet till den nya Bibel-översättningen samma år. Detta gör den i ytterligare en bemärkelse till en värdig efterträdare till K. V. Zetterstéens översättning av år 1917, vilken å sin sida flankerar 1917 års kyrkobibel (som ju alltså var den officiella svenska Bibel-översättningen fram till millennieskiftet).

Tack vare Bernströms av Al-Azharuniversitetet auktoriserade Koran-översättning verkar således något av det andliga och intellektuella arvet efter Charles Hasan Le Gai Eaton att fortsätta att i hög grad vara verksamt och levande även i det svenska 2000-talet – om än på oväntade vägar.

Islam enligt Gai Eaton

Här följer ett utdrag ur Mohammed Knut Bernströms recension ”Islam enligt Gai Eaton”.

Islam enligt en bok av Charles Gai Eaton: Islam and The Destiny of Man.

Charles Le Gai Eaton var en av de första europeiska, muslimska författare vars regelbundna kommentarer i brittisk radio jag gärna lyssnade till under mina sista år i svensk utrikestjänst (som ambassadör i Marocko och några andra muslimska länder i nordvästra Afrika). På sin eleganta engelska kommenterade Eaton händelser i världen och Europa ur, självfallet, ett islamiskt perspektiv. Men snarare än om utrikespolitiska frågor talade han om den postindustriella, sekulariserade och materialistiskt impregnerade västerlänningens rotlöshet, rotlöshet i vad avser tro eller – ett annat modernare ord, ideologi – och dennes vilsenhet i den världsbild som han ser sig påtrugad. Eatons lågmälda, lugna, balanserade framställning av Islams teser och principer, där begreppet tolerans mot oliktänkande var ett på det principiella planet ofta upprepat honnörsord, gjorde ett starkt intryck på mig, då på väg bort från Andra Vatikan-konciliets katolska kyrka, och bidrog också till att jag snabbare fann Islam.

Eatons bok som jag nu, helt kort och utan pretentioner på att beröra mer än några huvudlinjer, vill försöka kommentera är, som jag ser det, författarens testamente till dem i västvärlden som förlorat fotfästet, de rotlösa intellektuella som liksom han själv är sprungna ur den kulturmiljö som var krigets och efterkrigstidens Europas och hans egen uppväxttids.

(…)

Ett tema som Eaton starkt understryker i sin analys av Koranens budskap och av muslimskt tänkande över huvud taget är synen på vår heliga Skrift som ett led, låt vara det sista, det slutgiltiga, av den i sekler och årtusenden vidmakthållna följden av gudomliga uppenbarelser…

(…)

Jag tror det är synnerligen viktigt för den som forskar kring Islam, och i första hand den som studerar Koranen, att ha klart för sig detta, uppenbarelsernas kontinuitet: Koranen tillkännager inte ”en ny religion” utan understryker tvärtom att det gudomliga budskapet har varit detsamma genom tiderna.

(…)

Översättningen av ordet islam, som vi återger med dess ursprungliga mening, underkastelse under Gud, dvs. Guds vilja eller Guds sanning, väcker ibland motvilja hos svenska läsare. Eaton framhåller här att detta att underkasta sig Gud eller, vilket är detsamma, underkasta sig sitt förutbestämda öde – i sin tur detsamma som att tillbe eller dyrka Gud – är, för muslimen, något positivt och aktivt och därför något som, långt ifrån att kännas som en tung plikt, fyller honom med inre glädje. När sanningen till yttermera visso också uppfattas sammanfalla med de gudomliga epiteten barmhärtighet och skönhet är det, tror jag, inte svårt att acceptera kravet på underkastelse.

– Källa: Minaret Tidskrift för svensk muslimsk kultur nr 4/2002, s. 47ff

Källa till fotot på Gai Eaton: Yusuf Islam

Mer om Charles Hasan Le Gai Eaton

  • Läs artiklar av Gai Eaton publicerade i tidskriften Studies in Comparative Religion (varav de fyra första i ställvis redigerad form utgör de avslutande kapitlen i King of the Castle).
  • Läs artiklar (även i tysk översättning) och lyssna på ljudfiler med Gai Eaton på resurssidan Living islam.
  • Se kortfilmen Islam – A Pictorial History nedan. Den är sobert vacker i all sin enkelhet och en utmärkt introduktion till islam. Berättare är Gai Eaton med sin karaktäristiskt välartikulerade och serena stämma. Kortfilmen utgör ett drygt 23 minuter långt sammandrag av den en och en halv timme långa filmen An Introduction to Islam – A Pictorial Essay in Four Parts. Den publicerades nyligen i samband med lanseringen av det sufi-inriktade förlaget Fons Vitaes nya hemsida och YouTube-kanal.

Dela med dig till andra » Inlägg via e-mail » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

7 reaktioner på ”Charles Hasan Le Gai Eaton 1921–2010

  1. Tack för denna fina minnesruna.

    Gai Eaton var en ovärderlig utläggare av den tidlösa visdomen, som han med lysande stilistik klädde i en klar och engagerande prosa. Min egen läsning av hans King of the Castle var avgörande.

    Frånsett hans högstående författarskap så är ju även hans biografiska eskapader ett nådebudskap för varje sökare som förtvivlar om möjligheten att bli löst ur sina invanda tanke- och levnadsmönster.

    ”The past clings to us; past sins, past errors. God’s forgiveness washes these away or, under His name al-’Afū, He effaces them as though they had never happened (or, to be more precise, as though they had never attached themselves to our substance), for He alone can break the chain of cause and effect” (Islam and the Destiny of Man, s. 212-213).

  2. Uppskattade videon, det brittiska uttalet men också enkelheten och tydligheten. Gai Eaton fångar en del av kärnan i orden ”mans central position in the universe is not due to his cleverness but the possibility of his attaining sanctity”.

  3. När jag tänker tillbaka på min läsning av företrädesvis King of the Castle påminner jag mig följande tradition från Profeten (frid vare med honom):

    Narrated `Abdullah bin `Umar: I heard Allah’s Apostle saying, ”Everyone of you is a guardian, and responsible for what is in his custody. The ruler is a guardian of his subjects and responsible for them; a husband is a guardian of his family and is responsible for it; a lady is a guardian of her husband’s house and is responsible for it, and a servant is a guardian of his master’s property and is responsible for it.” I heard that from Allah’s Apostle and I think that the Prophet also said, ”A man is a guardian of his father’s property and is responsible for it, so all of you are guardians and responsible for your wards and things under your care.”

    Låg inte Hasan Le Gai Eatons (salig i åminnelse) geni i hans förmåga att formulera realistiska öppningar för ett gott handlande i en tid då alla antingen faller in i pessimism och cynism eller obalanserad idealism?

  4. En länk till webbplatsen Charles Le Gai Eaton In Memoriam är nu tillagd. På denna sida finns bland annat en minnesruna av Reza Shah-Kazemi och ett 25-minuters filmklipp där Gai Eaton blir intervjuad av Kristiane Backer (som å sin sida kallar islam sitt ”ankarfäste i himlen” och som i fjol utkom med boken Von MTV nach Mekka: Wie der Islam mein Leben veränderte).

    [Not september -10: observera att länken i inlägget nu är borttagen, då webbplatsen tyvärr inte längre är tillgänglig.]

  5. Vet någon om Charles Le Gai Eatons böcker finns utgivna på arabiska och/eller svenska? Har själv bara hittat dem på engelska..

  6. Marie: Dessvärre föreligger inte någon av Gai Eatons böcker i svensk översättning.

    Det enda lilla som ännu verkar finnas på svenska, förutom Mohammed Knut Bernströms recension av Islam and the Destiny of Man som ju nämns och excerperas i inlägget, verkar vara detta:

    • En utskrift från ett tal, ”Vad är normal och vad [är] normalitet?”, på Living Islam: »Normalitet är egentligen inget statistiskt begrepp, den refererar till en norm, en fullkomlighetens modell, till det gyllene medlet som man bör anamma. Den pekar på vad vi borde vara, inte vad de flesta strävar efter. Därav följer att normalitet är ett tillstånd man bör sträva efter, ett mål. Det är det som människan skulle göra om hon levde enligt hennes mänskliga potential.«
    • Ett mindre citat i en artikel hos Al Ghazali-institutet (”Från djup till yta – från centrum till periferi”) angående religionens förlorade betydelse i det moderna samhället och att religiösa tempel därmed flyttas från centrum till periferin.

    Inte heller på arabiska verkar det finnas någon titel av Gai Eaton. Islam and the Destiny of Man är dock åtminstone översatt till tyska, urdu och turkiska.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s