Frithjof Schuon – Sånger utan namn VII:CXLIII

Venedig och Florens; sedan Grenada,

Sevilla och Córdoba; Skönheten som dväljs i städer.

Den Gamla världens melodi i sten. – Så icke Amerika,

Där all skönhet spirar i det vilda,

I skogar och på prärier, vilka sträcker sig mot väst –

Man förnimmer på dessa, den Store Andens väldiga vidder,

Indianer rida i processioner över himlen,

vilket ingen någonsin kommer att se igen på jorden.

* * *

Ovanstående namnlösa dikt av Frithjof Schuon (1907–1998) är (här i svensk tolkning) en av de allt som allt cirka 3500 i 23 volymer han skrev på sitt modersmål tyska under sina allra sista levnadsår.

Sedan 1981 var den schweizfödde Schuon bosatt i Fjärran Västern, närmare bestämt i Bloomington i Indiana söder om de Stora sjöarna. Här upprättade han sin zawiyah (traditionellt sufiskt centrum). Han fortsatte även att odla sina nära och långvariga kontakter med prärieindianerna. Redan i unga år hade Schuon förälskat sig i de amerikanska indianernas primordiala värld. Han upplevde ett starkt valfrändskap med deras storsinta karaktärsdrag: ett okuvligt, nästintill ofattbart mod, sträng självbehärskning, generositet, en närmast kultisk värdighet samt kontemplativ fromhet med den orörda, jungfruliga naturen som katedral. I hägnet av Bloomingtons djupa, majestätiskt tysta skogar fann Schuon vad man kanske skulle kunna kalla ”sitt Vattnadal”, om liknelsen tillåts. Under detta skogslandskaps grönskande täcke ligger han också begravd.

Den här ovan tolkade diktens tyska original finns publicerat parallellt med en fransk översättning av Ghislain Chetan i Lieder ohne Namen : Sammlungen VI, VII = Chants sans noms : recueils VI, VII (Sottens: Editions Les sept fléches, 2003; 2010). 19 av de drygt 300 Sinngedichten (lärodikter eller didaktiska epigram) i denna dubbelvolym finns för övrigt att läsa på förlagets hemsida.

Den engelska (anonyma) översättningen av samma dikt finns publicerad i Songs without Names, Volumes VII-XII : Poems by Frithjof Schuon (Bloomington: World Wisdom, 2006). 49 av dikterna i volym VII (dock inte just denna) finns likaledes dessa att läsa i PDF-format på förlagets hemsida.

Se även

Relaterade inlägg

Dela med dig till andra » Inlägg via e-mail » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

5 reaktioner på ”Frithjof Schuon – Sånger utan namn VII:CXLIII

  1. Jag har gillat de få dikter jag hitills har läst av Schoun, de är kraftfulla och eftertänksamma i all sin enkelhet. Speciellt fastnade jag för en som jag snubblade över (passande nog) förra nyårsafton:

    ”A worldly banquet: chandeliers glitter
    In the large hall —
    And brilliant society, ladies and gentlemen,
    Sit down for the meal.
    They talk of everything and they talk of nothing —
    The wine is red,
    And so are the flowers. But no one, no one
    Thinks of death.”

  2. Schuon framhöll Europas städer som emblematiska medan amerikanska städer tydligen lämnade honom kall, där var det NATUREN som var besjälad.

    Allt annat lika saknar de amerikanska städerna något vi tar för givet, nämligen TORG. De saknar fokus i form av den där öppna plätten omgiven av hus. Mest är det numera köpcentret, ”the Mall” man dras till om man ska in till stan.

    Well, kanske också i Europa har köpcentrat ersatt torget. Men historiskt är torget inte samma grej där som här.

  3. Svensson: Det är också intressant att notera att det är i de romanska länderna som de emblematiska städerna (liksom de stora stenkatedralerna) står att finna. Det ligger nära till hands att naturen således spelar en relativt större roll för den germanska delen av Europa. I den bemärkelsen ligger det nordiska således mer i linje med det primordialt nordamerikanska, även om det inte finns någon riktig motsvarighet här till indianernas nomadism (ja, förutom samerna då).

    Betraktelsen om det öppna torgets betydelse går säkert att spinna vidare på. Har det inte något symboliskt över sig? (Jämför sanskrits shunya, eller för den delen människans lungor och luftvägar som måste hållas fria och öppna för att hennes olika organ ska kunna fungera) .

  4. wleom: Ja, det kraftfulla och eftertänksamma i all sin enkelhet är kännetecknande för många av Schuons gnistrande pärlor till dikter. Inte minst dem som på ett impressionistiskt vis med några få, ekonomiska penseldrag målar upp en ”scen” eller ett ”scenario”, som den i ditt nyårsaftonsexempel.

    Att det för Schuon föll sig naturligt att skriva denna enorma diktcykel på just tyska, beror inte endast på att hans själ, som han sade, i grunden var germansk, utan också på att germanska språk enligt honom väcker till liv bilder och erfarenheter i vår inre föreställningsvärld. Medan germanska ord är onomatopoetiska, är de latinska däremot så att säga ideogram som snarare syftar till att blott vara beteckningar och definitioner. Generellt sett hade hos romarna således det logiska företräde, hos germanerna istället det symboliska (detta tycker jag att man kan se hos t ex Goethe och Hölderlin eller i Jacob Grimms Deutsche Mythologie, för att bara nämna några).

    Tyskan och franskan är på så vis komplementära och ömsesidigt berikande språk, vilket Schuon i sitt unika författarskap lyckas ta tillvara på alldeles ypperligt. Hans många teoretiska verk, där han behandlar doktrinära spörsmål i deras såväl logiska som transcendenta aspekter, skrev han ju alltså på franska. (Den huvudsakliga demarkationslinjen inom det traditionella Europa, den mellan romansk och germansk mentalitet, är för övrigt långt ifrån heller den enda han mästerligt och med lätt hand lyckas att överbrygga, inte genom att tona ned respektive särart, utan genom att renodla och affirmera det principiellt bästa och mest typiska i var och en av de båda världarna.)

    Om du vill följa upp bekantskapen med Schuons poesi, kan jag som introduktion speciellt rekommendera antologin Songs for a Spiritual Traveler: Selected Poems by Frithjof Schuon, German-English Edition (World Wisdom, 2002).

  5. Det slår mig att även de japanska städerna i regel saknar torg. Man hade kanske en öppen plats framför templet men riktiga torg som vi – och kanske kineserna, tänk Himmelska Friden – har de inte.

    (Japanska städer är för övrigt ofta en röra, bara en serie GRANNSKAP utan helhetskänsla. Sägs det.)

    Sedan detta med tyska och franska i kommentaren ovan: Ernst Jünger sa att när han såg sina böcker översatta till franska var det som att vandra in i en välskött park. Underförstått: i tyskan susade ännu urskogen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s