”Ädel enfald” hos Schiller och med Orplid

”Ädel enfald” (die edle Einfalt), det är den träffande beskrivning som den tyske poeten och dramatikern Friedrich von Schiller (1759–1805) – i företalet till sitt genombrottsdrama Die Räuber – gett andan i den heliga Skrift.

Även i Schillers egen idylliska och ljust Goethe-klingande dikt ”Das Mädchen aus der Fremde” från 1797 finner vi något av samma anda. Bandet Orplid, som genremässigt befinner sig i spektrat neofolk/neoklassiskt och griper tillbaka på den tyska vistraditionen, har framgångsrikt tonsatt denna dikt på skivan Nächtliche Jünger (2002) till ackompanjemang av piano, gitarr och stråkar och med fin sång av Nadine Spindler.

Schillers vän, juristen Christian Gottfried Körner, har i ett brev till poeten kallat ”Das Mädchen aus der Fremde” för en ”ljuvlig gåta” (ein liebliches Räthsel). Till skillnad från Schillers tidigare verk, och i likhet med mycket annan högstående konst, lämnas dikten och dess tema nämligen i avsevärd mån öppna för läsarens egna reflektioner. Hur nu än denna gåta i slutändan bör tolkas, så tyder mycket på att den åtminstone lär syfta till att, på ett eller annat vis, fylla en återställande funktion för oss som ej vuxit upp i oförstörd renhjärtenhet, utan i den moderna världen, och vars ”känsla för naturen” därmed ”liknar den sjukes känsla för hälsan” (Über naive und sentimentalische Dichtung, 1795).

Medan ”världen” med Schillers ord ”vill svärta ned allt som skiner, och dra det upphöjda i smutsen”, bevarar man bland de fattiga herdarna i dikten en barnlik glädje och förundran i mötet med ”flickan från det främmande” som ”ej är född i denna dal” och som kommer på saliggörande besök tidigt varje år, så snart de första lärkorna svärmar. Med innerlig tacksamhet tar de alla – ynglingen såväl som den grånade åldringen, stödd på sin stav – emot hennes gåvor på sin respektive väg hem till den egna härden: blommor och frukt som mognat i lyckligare marker, i strålarna av en annan sol (den inre?). Och de allra vackraste av blommor ges till ett älskande par. Ingen vet varifrån denna fagra flicka från fjärran kommer, och när hon tar farväl försvinner snabbt hennes spår. Det enda man vet är att hon är ”vacker och underbar”.

Den främmande flickan med sin upphöjda värdighet och ”avlägset” blida förtrolighet skänker varje hjärta vederkvickelse genom sin blotta närvaro. Och talar inte allt för att hon lär fortsätta att återkomma med frid och välsignelser till det enkla folket i dalen år efter år – ja såtillvida som de endast bevarar sin ädla enfald?

I svaret på denna fråga finner vi möjligen också anledningen till att nu även själva dalen som sådan i Orplids version har blivit till någonting ”främmande”…

Relaterat

Dela med dig till andra » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s