Guld, rökelse och myrra

Årets julhälsning från Cafét består av denna lilla betraktelse över den symboliska innebörden i de tre vise männens gåvor till det nyfödda Jesusbarnet. Ämnet har tidigare behandlats i kommentarer men inte förrän nu förärats med ett eget inlägg.

De tre vise männen, konungarna eller magerna Kaspar, Melchior och Balthasar från Österlandet är med all sannolikhet inga mindre än företrädare för den primordiala Traditionen, vilken legenden förknippar med Nordpolen och till vilken direkt tillträde endast var möjligt under tidigare tidsåldrar. Vördnadsbetygelserna guld, rökelse och myrra är insignier, vilka bekräftar den kristna lärans ortodoxi med avseende på konungsliga, prästerliga respektive profetiska prerogativ. Genom att Kristus på detta vis hälsas som konung, präst och profet har med andra ord den sanna kristendomen – och i likhet med sina abrahamitiska systertraditioner – en (om än indirekt) länk till den primordiala, hyperboreanska/norröna Traditionen.

Dessa tre hierarkiskt ordnade funktioner motsvarar timlig makt, sakral myndighet respektive deras gemensamma metafysiska (Logos-)Princip (jämför värdigheterna hos respektive kshatriyas, brahminer och Brahātmā i den indiska kastdoktrinen). Funktionerna syntetiseras av de tre fonemen i den heliga sanskrit-stavelsen ॐ (AUM), liksom av förkortningen AVM av ängeln Gabriels hälsningsfras Ave Maria (observera här även att ”Ave” är Eva skrivet baklänges, liksom för att alludera till Marias återupprättelse och återlösning i förhållande till den första moderns fall från paradiset). René Guénon skriver initierat om denna symbolism i kapitlet ”The Three Supreme Functions” i The King of the World:

»The Mahānga offers gold to Christ and hails him as ‘King’; the Mahātmā offers incense and hails him as ‘Priest’; and finally the Brahātmā, hailing him as ‘Prophet’, or Spiritual Master par excellence, offers myrrh (the balm of incorruptibility, symbol of Amrita*.” (Not: ”The Amrita of the Hindus or the Ambrosia of the Greeks (two words etymologically identical), draught or food of immortality, is represented notably also by the Vedic Soma and the Mazdean Haoma.”)«

Att de tre funktionerna återfinns esoteriskt syntetiserade i en helig stavelse som AUM kastar även ljus över det som Kurt Almqvist skrivit angående åkallan av ett Gudsnamn inom ramen för en autentisk tradition, så som varande det verksammaste Nådemedlet för andligt/metafysiskt förverkligande (operativ interiorisering) i den mörka tidsåldern:

»[O]m det är sant som den indiska skriften [Vishnu-Dharma-Uttara] säger, att i vår tidsålder [kali-yuga] åkallandet av ett Gudsnamn är det verksammaste Nådemedlet, så har därmed ett avgörande argument givits för religionernas nödvändighet. Ty det är just genom dem som Gud har delgivit oss sina olika Namn, dessa Namn som är olika uttryck för Ordet [Logos], som är Ordet i olika former. De människor som åkallar dem i skilda delar av världen gör alltså ingenting annat än väcker till liv Ordets vibration i sina hjärtan.«

För svenskt vidkommande kan det vara intressant att notera att ovan nämnda doktrin om de tre högsta funktionerna även ger ledtrådar till den symboliska – och därmed den djupaste, mest verkliga och bestående – innebörden av de tre kronorna i riksvapnet (vilket bland annat berörs i en studie av Heribert Seitz från 1961). De tre gyllene kronorna återfinns även Oxfords universitets heraldiska vapen, talande nog åtföljt av devisen Dominus Illuminatio Mea, ”Herren är mitt Ljus”.

Resonemanget gäller på såväl mikro- som makronivå, samt inifrån och ut, vilket innebär att det relevanta är verkliga, enskilda personers inre hållning, självkännedom och grad av deltagande i den metafysiska och ontologiska/kosmologiska Principen, även när det kommer till frågan om den inre konstitutionen, liksom regerandet, av ett helt rike. Ty vad gäller det verkligt verkliga riket – och därmed i förlängningen även varje jordiskt rikes essens och livgivande märg – återfinns ju detta, som Evangeliet bekant klargör, ”invärtes i eder”.

Och med detta sagt så önskas härmed alla Caféts läsare en God jul och ett Gott nytt solår!

Bild: Detalj av den bysantinska väggmosaiken Maria col Bambino attorniata da angeli (”Maria med Barnet omgivna av änglar”) från basilikan Sant’ Apollinare Nuovo i Ravenna, uppförd av den ostrogotiske konungen Theoderik den Store i början av 500-talet e. Kr. De tre vise männen bär här persisk klädedräkt och frygiska mössor.

Dela med dig till andra » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

7 reaktioner på ”Guld, rökelse och myrra

  1. En skön betraktelse över julevangeliet i ljuset av den primordiala ordningen.

    Snyggt, Caféföreståndaren!

  2. Rätt roligt att folk hela tiden talar om de tre vise männen. Det var tre gåvor som de vise männen lämnade över. Och i bibeln nämns bara vise män. det står inte någonstans hur många de var.

  3. I den kristna Traditionen är det tre vise män som nämns vid namn.

    Traditionen är också en kunskapskälla vid sidan av Bibeln inom större delen av kristenheten vilket man i protestantiska länder inte alltid förstår.

    Det finns en mer än 2000-årig överförd, utöver Bibeln, Tradition som den protestantiska världen missat.

    En del av denna förtäljer de tre vise männen och deras namn.

  4. Anders: Ja, det finns tydligen en viss variation i uppgifterna om de vise männens antal, men som Anarkokonservativ påpekar så är just tre det mest vedertagna antalet sedan länge (även i den protestantiska kyrkan kanske skall tilläggas, vad gäller exempelvis utformningen av julkrubbor o. dyl.), och det finns ju en uppenbar logik i det. Huvudpoängen är ju – som du mycket riktigt skriver – att gåvorna, och därmed också som sagt de principiella funktionerna (profetisk, prästerlig och konungslig), är just tre till antalet.

    Anarkokonservativ: För att så här inför trettondagen (då just minnet av de tre vise männen brukar högtidlighållas) återknyta kort till länken mellan julevangeliet och den primordiala ordningen, så är väl insikten om Kristus’ adamitiska natur egentligen något av ett sine qua non för att förstå vad det hela handlar om överhuvudtaget. Eliade uppehåller sig i Heligt och profant (s. 110f) något vid just kopplingen till Adams tillstånd före fallet som själva syftet med den kristna dopriten. I sammanhanget citerar han Tertullianus: ”Genom dopet återfår människan sin likhet med Gud.” (De bapt. V) Men hur många som egentligen känner till och – framförallt – begriper innebörden av detta i Sverige idag, ja det förblir en öppen fråga.

    Likaså den på våra breddgrader minst sagt välbekanta julgranen är ju enligt Schuon förresten en symbol för det paradisiska tillståndet. Den slutsats som man kanske kan dra av detta torde väl vara att det primordiala trots allt ständigt gör sig påmint mitt ibland oss – och vad det hela kommer an på är att se det för vad det är. Den ”sprickbildning” som bl. a. Guénon talar om sker i denna sena timme är något som uppenbarligen inte endast verkar underifrån…

    Eller som Schuon skriver i en dikt: Krita yuga skimrar genom natten.”

  5. Caféföreståndaren:

    Nej, hur många ser kristendomen som något med djup överhuvudtaget i Sverige idag kan man också fråga sig.

    Det där med julgranen kände jag inte till, men visst har Schuon en poäng.

    Den ger ibland en feelgoodkänsla i midvinterns mörker onekligen – den där känslan som man kan få ibland och som går igenom det inre hjärtat.

  6. Inom den östliga kristendomen är Epifemia – Trettondagen – julens största festdag, även större än juldagen, eftersom Jesus Kristus på denna dag uppenbaras för världen i och med de vise männens besök. Innan är Han bara ett litet barn vilklet som helst (även om herdarna besöker Honom i julnatten) men nu uppenbaras Han som Konungen inför vilken världens konungar knäfaller och frambär gåvor.

    Antalet vise män nämns ju inte som redan påpekats, och inte heller nämner evangelierna att de skulle vara just kungar vilket ju är det ord som används på många språk och ett förhållande som antas inom många traditioner. Det senare kommer från vad jag förstår istället från Jesaja.

  7. I den sena timmen igår kunde jag inte kolla upp var i Jesaja förutsägelsen om konungar fanns, men nu på morgonen har jag gjort det.

    Jesaja 60:1-6

    1. Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.

    2.Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken, men över dig uppgår HERREN, och hans härlighet uppenbaras över dig.

    3.Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig.

    4.Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla komma församlade till dig; dina söner komma fjärran ifrån, och dina döttrar bäras fram på armen.

    5.Då, vid den synen skall du stråla av fröjd, och ditt hjärta skall bäva och vidga sig; ty havets rikedomar skola föras till dig, och folkens skatter skola falla dig till.

    6.Skaror av kameler skola övertäcka dig, kamelfålar från Midjan och Efa; från Saba skola de alla komma, guld och rökelse skola de bära och skola förkunna HERRENS lov.
    (1917 år översättning)

    Detta är f.ö. den gammaltestamentliga läsningen i alla årgångar enligt 1983 års evangeliebok inom SvK och första årgångens läsning enligt 2003 års.

    Epifania heter dessutom Trettondagen och inget annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s