Nittio flyktade år

Vi har länge saknat någon verkligt fullgod introduktion till Ernst Jüngers liv och författarskap. I och med att Udo Pillokats utmärkta dokumentär ”Neunzig Verweht – der Schriftsteller Ernst Jünger” från 1985 gjorts tillgänglig har denna brist i mångt och mycket avhjälpts. För den förtjänstfulla insatsen med de engelska undertexterna står den svenske översättaren Stefan Jarl (ej identisk med sin äldre namne, dokumentärfilmaren).

Utöver det kärnfulla sammandraget av Jüngers skickelsedigra levnadsbana kommer man här genom några korta intervjusituationer faktiskt för ovanlighetens skull denne ovärderlige skriftställare och tänkare någotsånär in på livet. En rad i sammanhanget oumbärliga teman berörs, vilka allt som oftast åtminstone till någon del brukar falla i skymundan: kriget som definierande existentiell erfarenhet, skönhetens intensifiering i farans stund, apoliteia som nyckelinställning, det primordiala anark-konceptet, religionernas transcendenta enhet, förhållandet mellan individen och det universella, den eviga filosofin samt – sist men inte minst – den okuvliga, eskatologiska optimismen (vilken mycket väl kan gå hand i hand med den djupaste samtidspessimism).

Säg, måste man inte bara älska den intellektuella spänsten hos en 90-åring som otvunget och till synes utan någon större möda inleder med att svinga sig direkt över från iakttagelsen av sköldpaddors vaggande huvudrörelser till Augustinus’ perenniella definition av den gudomliga lagen?

Dela med dig till andra » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

6 reaktioner på ”Nittio flyktade år

  1. Bäste Caféägare! Jag hoppas denna blogg fortfarande lever, trots att det var ett tag sedan någon uppdatering gjordes. Jag undrar om du ville tipsa mig om lämplig introduktionslitteratur till perennialismens historia och dess nutida utflöde, den traditionella skolan med Guénon, Schuon et al. Jag vet att jag tidigare på din blogg sett dig hänvisa till Mark Sedgwick’s ”Against the modern world”, men många andra anhängare av den traditionella skolan verkar ogilla denna, då den sägs vara skriven med en negativ tendens. Är denna bok, trots detta, den bästa introduktionen som skrivits om den traditionella skolans historia, enligt dig? Tack på förhand!

  2. Bäste Zarathustra! Jo, bloggen ligger väl tills vidare visserligen på is, men som svar på din fråga så kan jag först och främst rekommendera
    Traditionalism – Religion in the Light of the Perennial Philosophy av Kenneth Oldmeadow. Den har några år på nacken och har varit slutsåld länge, men finns numera i nyutgåva på förlaget Sophia Perennis (ISBN13 9781597311311). Det stämmer att Sedgwicks bok däremot utmärks av en negativ – eller kanske närmast skandaliserande – tendens och den är inte i närheten av att förtjäna all den uppmärksamhet den ändå fått.

  3. Bäste Caféföreståndare! Vad roligt att få ett svar och ett livstecken från dig. Din blogg är en verklig oas, ett andligt vattenhål för alla oss som emellanåt vill söka oss bort från det störande bruset i tillvaron.

    Jag tackar för ditt tips. Boken verkar finnas att beställa via adlibris, glädjande nog. Jag är som sagt intresserad av en genomgång av perennialismens och den traditionella skolans historia, och i synnerhet de personella kopplingarna mellan de olika huvudpersonerna, som Guénon, Schuon, Martin Lings, Marco Pallis, Ananda Coomaraswamy m fl, hur de alla hänger ihop och har påverkat varandra. Tar Oldmeadows bok upp också den kritik som riktats mot traditionalismen och dess anhängare, ex av Sedgwick? Och kontroversiella ämnen så som den påstådda brytningen mellan Guénon och Schuon, och diverse anklagelser riktade mot Schuon? (ex om övergrepp, oislamiska riter, ”primordial gatherings” och sexualiserad konst)

  4. Bäste Zarathustra,

    Tack för det fina omdömet om Cafét!

    Jag ber om ursäkt för sent svar. Bloggen ligger ju lite för fäfot som bekant. Kanske har du redan hunnit skaffa Oldmeadows bok?

    Rent generellt kan man dock säga att – jo, han gör en sådan genomgång som du efterlyser. Önskar man en fylligare bild kan man komplettera med den – trots allt – numera tämligen rika flora av biografisk litteratur som listas för respektive författare på World Wisdom Books webbplats.

    Vad gäller kritiken som exempelvis Sedgwick lyfter fram, samt de olika anklagelsepunkterna, så är detta något som ej låg för handen när Oldmeadow skrev sitt verk. Inte heller berör han den i sin nyare översikt av Schuons läror.

    En annan av Schuons senare levnadstecknare – Michael Fitzgerald – har inte vilat på hanen i sin kritik av Sedgwicks vinklingar. Han har dock inte inlåtit sig i polemiken, utan har istället valt att lägga krutet på någonting uppbyggligt: den bok och den film som väl får ses som de mest ambitiösa bidragen hittills till Schuons biografi.

    Några av anklagelsepunkterna har dock diskuterats i en tråd på nätforumet Traditional Studies.

  5. Bäste Caféföreståndare! Stort tack för ditt uttömande svar! Jag har sedan tidigare tagit del av Fitzgeralds artikel, men hade önskat att han mer ingående behandlat de kontroversiella anklagelsepunkterna mot Schuon (bl a de jag listat ovan). Det är märkligt att ingen från Schuons innersta krets offentligt trätt fram för att bemöta Sedgwick/Koslows anklagelser och kritik. Vad kan det bero på? Deras tystnad skulle kunna uppfattas som ett svaghetstecken, som om det ligger något i anklagelserna och som om anhängarna till Schuon skäms över detta och inte vill dra strålkastarljuset till det.

    Jag har i min ägo den filmbiografi över Schuon som du hänvisar till. Jag tycker att den var givande och inspirerande, men samtidigt märkligt tyst om vissa viktiga aspekter av Schuons liv. Filmen presenterade närmast uteslutande Schuon som filosof, och den islamiska kontexten berördes knappast alls. Hans, enligt övriga levnadsteckningar, viktiga resa till Algeriet och mötet med al-Alawis sufiorder nämndes ex inte alls. Denna resa, och förhållandet till just al-Alawi, har ju av bl a Sedgwick kommit att nagelfaras och ifrågasättas på väsentliga punkter. Det hade varit givande om filmen bringat klarhet i detta.

    Tack för länken till diskussionstråden på traditional studies! Efter att ha skummat igenom tråden förefaller det som om också många anhängare till Schuon ställer sig frågande till vissa av företeelserna i Schuons sena liv som Sedgwick m fl riktat kritik mot. Jag tycker mig notera lite av samma förvirring som jag själv känner. Det vore intressant och givande att få ta del av dina tankar kring de företeelser som kritiserats, framförallt de s k ”primordial gatherings”, Schuons sexualiserade konst, tvegiften med nära anhängares fruar (ex Whitall Perrys fru) etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s