Gnosis: Tidskrift för en andlig kultur (1984–1992) – Ett förebådande tecken i tiden

I stället för människans myndigförklaring kom sekulariseringen att medföra en reducering av människan till ett slags biologisk maskin. Dagens nyvaknade andliga intresse innebär ett återställande av tillvarons sakrala dimension och av människovärdet.

– Ur premiärnumret till tidskriften Gnosis (nr 1/84)

Gnosis: Tidskrift för en andlig kultur utgavs 19841992 och är än idag en veritabel skattkista för den seriöse och intellektuellt orienterade sökaren i dagens Sverige. Det är en tidskrift för ”orädda fiskare”, en motmedicin mot andlig lättja och stagnation, samt inte minst ett viktigt och djuplodande ”tecken” att tyda i den omvälvande brytningstid som på gott och ont har kommit att bli vår egen.

Den esoteriska enhetsprincipen (unio mystica) och det andliga kunskapselementet (gnosis) är teman som knappast blivit mindre aktuella med åren, snarare tvärtom. Det är just ett sådant tidlöst fokus som i många av tidskriftens bidrag lyser igenom som ädla stenar i en skattkista, vars lock de flesta av oss hittills endast varit och gläntat på.

I totalt uppemot 2000 sidor kvalitativa artiklar och essäer inom filosofi, religion och humaniora gifter sig här andligheten med intellektualiteten och intellektualiteten med andligheten. Problemformuleringarna utgår från vad som är särskilt relevant för andliga sökare och vandrare idag. Speciellt ska redaktionen och de medverkande ha en eloge för att existentiella frågor om varför ständigt är närvarande, liksom hur-resonemang kring andligt utövande, sakral konst, musik och symbolism.

Innehållet i Gnosis uppvisar djup såväl som bredd. Här samsas Åke Hultkrantz’ forskning om meditation bland Nordamerikas indianer med Jacob Böhmes mystiska traktat ”Födelse på nytt”, Sven Heilos tolkningar av Thomas Mertons prosadiktning med Bengt Åbergs betraktelser om mystik i Svenska kyrkan, liksom Bo Dahlins belysning av ”perspektivet” i Theologia Germanica och Upanishaderna med Dr Husayn Mursis utläggning om den kristna ståndpunkten jämförd med islams. Om man tillägger att alla dessa exempel är tagna ur ett enda nummer (1/90-1/91), vilket innehåller ytterligare 49 illustrerade artiklar, får man en bild av hur överflödande rikt detta smörgåsbord är.

På ett sätt kan man se tidskriften Gnosis som något av en föregångare till vad dagens Minaret (2001-) är på det muslimska området, med den skillnaden att Minaret numera vid sidan av det teoretiska även lättar upp med mer kulturella inslag och aktualiteter. Jämförelsen blir inte mindre giltig med tanke på att Minaret har återpublicerat Kurt Almqvists artikel om Ivan Aguélis sufism ur Gnosis nr 3–4/88 – 1/89.

Inom parentes kan sägas att Almqvist även publicerades i Katolsk årsskrift (1976-1995) på 70-talet, där han bland annat skrev om östkyrkans mystik och Jesusbönen. Detta tema återvänder han till i artikeln ”Uppenbarelsen i hjärtat och religionen” i Gnosis nr 1/90-1/91:

[O]m det är sant som den indiska skriften [Vishnu-Dharma-Uttara] säger, att i vår tidsålder [kali-yuga] åkallandet av ett Gudsnamn är det verksammaste Nådemedlet, så har därmed ett avgörande argument givits för religionernas nödvändighet. Ty det är just genom dem som Gud har delgivit oss sina olika Namn, dessa Namn som är olika uttryck för Ordet [Logos], som är Ordet i olika former. De människor som åkallar dem i skilda delar av världen gör alltså ingenting annat än väcker till liv Ordets vibration i sina hjärtan.

Även andra skribenter från Katolsk årsskrift har sedermera dykt upp i Minaret, såsom Tage Lindbom och Florence Vilén. Detta bör dock inte tolkas som att det har skett någon tendentiell övergång från katolicism till islam under de här 30 åren, snarare att båda dessa tidskrifter, liksom Gnosis, har varit forum som utmärkts av en generös och öppen redaktionell policy med relativt ”högt i tak”.

Det briljanta lilla bokförlaget Åsak var även det associerat med tidskriften Gnosis och dess redaktör Björn Sahlin. Under perioden 1983-2003 utgavs ett 80-tal böcker, bland annat av samtida författare som den Traditionella skolans Kurt Almqvist, Swedenborgkännaren Anders Hallengren, religionsfilosofen Catharina Stenqvist (som skrev sin avhandling om Simone Weil), prästen och författaren Håkan Eilert (som bl a skrivit artikeln ”Philosophia perennis – den glömda vägen” i Svenska kyrkans forskningsråds tidskrift Tro & tanke nr 3/01), liksom klassisk kristen gnosis-litteratur av Serafim av Sarov, Angelus Silesius och Nicolaus Cusanus. Många av böckerna har fascinerande titlar som:

För att sammanfatta så är tidskriften Gnosis en föredömlig föregångare på det andliga kunskapsområdet. Dess urskillningsförmåga framstår inte bara som extraordinärt fingertoppskänslig, utan även alltmer oundgänglig i denna ”globaliseringens” brytningstid och generationsväxling. Istället för att urvattna, relativisera eller sluta sig i en exklusivistisk hållning står Gnosis för ett alternativ som på långt sikt framstår som det enda hållbara i en så tydligt mångreligiös värld – ett alternativ som innebär fördjupad innerlighet, traditionsbevarande förnyelse och teoretisk genomlysning.

Håller man en dörr öppen för gnosis behöver man med andra ord inte sky den religiösa mångfalden för att bevara enheten, och inte heller riva ned några legitima skiljelinjer. I detta ljus framstår den i våra dagar lika olycksbådande som omhuldade nihilistiska och socialdarwinistiska devisen om ”the clash of the civilizations” snarare som en obalanserad och ressentimentsfylld ”clash of the uncivilized”.

Jämförande studier av de universella principer som ligger till grund för de traditionella civilisationernas och religionernas doktriner, symboler, sakrala konst och andliga praktiker innebär inte nödvändigtvis att man ger upp det egna för något annat (”bosätter” sig någon annanstans), utan snarare att man får impulser till en mer genomreflekterad livsåskådning. Som Ashk Dahlén skriver i inledningen till Tage Lindboms I Frithjof Schuons fotspår:

För den nutida människan ter sig religioner, som tidigare betraktats som ”främmande”, minst lika levande som den egna religiösa traditionen. Kulturkretsarna är inte längre slutna, utan möts kors och tvärs i det globala tillstånd som kännetecknar den postmoderna livsformen, och i takt med den ökande globaliseringen torde intresset för interreligiös dialog öka. Mänsklighetens framtid tycks i själva verket bero av huruvida hon lyckas åstadkomma ett modus vivendi; inte bara i samklang med sitt egen inre hjärta utan även i harmoni med andra religiösa och kulturella traditioner. Kanske kan vi lära oss att på ett nytt sätt uppskatta andra religioner än vår egen, och därigenom också belysa många dunkla gåtor. Som den amerikanske religionsvetaren Huston Smith skriver, kan den nutida interreligiösa utmaningen skänka oanade möjligheter och stimulera till ett rikare andligt liv. En fördjupad syn på den egna religionen kan i dialog med andra religioner ytterst sett ge impulser till en mer genomreflekterad tro.

Exemplar av tidskriften Gnosis går att låna på bibliotek eller köpa i antikvariskt skick på bokbörsen.se och antikvariat.net. Antikvariat Lyktan är specialiserade på religion, livsåskådning och teologi och brukar vara speciellt välsorterat. Bokförlaget Åsaks utgivning listas här. Litteratur av och om de kristna mystikerna, som många av artiklarna i Gnosis kretsar kring, ges ut av Artos & Norma.

Nedan följer Gnosis-redaktionens programförklaring ur premiärnumret nr 1/84, samt en förteckning över de olika numrens teman.

En tidskrift för andlig kultur…

Att vi kallar denna tidskrift för Gnosis kräver sin förklaring. Det är en utmaning! I vår lutherska ankdamm är ordet belastat. Det förknippas ofta med gnosticism, med villolära och kätteri. Men faktum är att ordet förekommer inte mindre än ett trettiotal gånger i Nya testamentet. Det borde alltså vara en central term i kristet språkbruk, i evangelisk teologi. Ordet betyder kort uttryckt ”kunskap”, ”insikt”, ”visshet”, ”förståelse”.

Genom alla tider har tron trots allt innehållit ett kun­skapsmoment, även om denna kunskap avsett en dimension som inte är materiell och omedelbart påtaglig och följaktligen inte heller formuleringsbar på samma sätt som vanlig kun­skap. Vägen till denna annorlunda kunskap går över aning och intuition och inte över grövre, vetenskapliga mätmetoder – även om vi i dag genom forskning i tillvarons ”ytter”-områden börjar registrera denna dimensions närvaro.

I senare tiders lutherska teologi har man tenderat att negligera kunskapsmomentet i tron och istället betonat dess karaktär av tillit och förtröstan, hopp. Detta är naturligtvis ett sätt att försöka komma undan sanningsfrågan, att göra tron oåtkomlig för kritik från filosofins och naturvetenskapens sida. Alltsedan renässansen har tron på detta sätt varit på defensiven i takt med att vetandet och tänkandet alltmer gripit omkring sig.

Men vi tror att den utvägen inte bara är fruktlös utan också på sikt förödande, därför att den leder till intellektuell och andlig stagnation och till ett konserverande av primitiva trosföreställningar.

– Vi utmanar därför dem som vill upprätthålla den gamla gränsdragningen mellan tro och vetande, där tro är tro och vetande är vetande. Vi ser det urgamla bruket inom religio­nerna av ordet ”kunskap” som en uppfordran till nyoriente­ring ifråga om problematiken tro/vetande.

– Vi utmanar dem som ser tron som en överbyggnad, ovanställd vetandets dimensioner, oåtkomlig för kunskap. Vi ser en sådan hållning som lättja och flykt, som underminerar religionens trovärdighet och stöter bort de intellektuella. Vi vill granska och pröva kunskapens möjligheter på trons område och göra upp med föråldrade föreställningar. Trons innehåll är inte en gång för alla fastlagt, utan vår kunskap i trosfrågor kan vidgas, förökas och fördjupas.

– Vi utmanar dem som använder tron som ett bedövnings­medel och som ett rättfärdigande av sin brist på kunskap, kunskapssökande och självtänkande. Polariseringen av tro och vetande är falsk, eftersom världen är en och allt har ett och samma ursprung.

– Vi utmanar dem som vill se tron som ett utslag av förvetenskaplig primitivitet. Vi vill vidga kunskapens område och möjligheter. Därför vill vi också forska i nya, oprövade kunskapsvägar till en andlig dimension, eller till andliga dimensioner.

– Vi utmanar också dem som behandlar tro och religion som en isolerad företeelse i samhället. Vi tror att hela tillvaron är genomsyrad av en andlig dimension. Följaktligen vill vi arbeta för ett förutsättningslöst sanningssökande på alla områden, främja en inspirerad humanistisk kultur, konst och musik, tvärvetenskapliga studier.

Under åttiotalet har vi fått en helt ny andlig situation, som verkar ytterst fruktbar och inspirerande. Plötsligt är det vetenskapsmännen, inte prästerskapet, som har väsentliga erfarenheter att förmedla till oss om de dimensioner i tillvaron som pekar mot ett yttersta gudomligt mysterium. Det är fysiker och biologer som i dag kan övertyga oss om existensen av en andlig dimension.

De senaste forskningsresultaten inom fysiken visar sig ha mycket gemensamt med de allra äldsta vishetslärorna. För oss är det därför också väsentligt att gå tillbaka till urkunder­na och försöka vaska fram den dolda kunskap som de förmedlar, oberoende av sekteristiska och tidsbundna van­tolkningar. Vi är beredda att gå långt utanför fäderneärvda och traditionella föreställningar i detta studium, som i stället har sanningen som riktmärke. Ingen Gud som vill vara universell och hela världens Gud kan ha något emot ett sådant sanningssökande.

Religion har i vår tid, åtminstone i västvärlden, blivit en fråga om respektabilitet, anständighet och upprätthållande av konventioner, ett medel att konservera rådande för­hållanden. Att detta är en grov förvanskning av själva religionens väsen säger sig själv. Är det inte denna falska religion som Gamla testamentets profeter, Jesus, Muham­med, Krishna och Buddha försöker väcka oss ur? I själva verket rör det sig om att som Kierkegaard kasta sig ut på sjuttio tusen famnars djup, eller att åtminstone kasta ut sina nät på djupet (Luk 5:4). Sökande människor i dag – och de är många! – låter sig inte nöja med studiecirklar och ungdomsaftnar. I deras fall gäller det livet – och ett meningsfullt sådant liv! För ett sådant sökande finns det inga gränser, inga traditions- eller samfundsgränser, inte ens gränser mellan religioner. Man får upp ett spår och följer det till slutet, även om det innebär ett uppbrott ur barndomstro och fädernekultur.

En tidskrift för orädda fiskare vill Gnosis vara. I ett antal temanummer samlar vi artiklar som ur olika aspekter speglar dagens andliga situation och siar om framtidens. En del bidrag måste vara horisontella, andra går på djupet, en del kommer förhoppningsvis att vara andligt genomlysta. Vår hägrande målsättning är att främja en andlig kultur, vattna dess rötter och stimulera dess växt. Länge har vi levt på vårt andliga arv utan att sörja för återväxten. Religionen i dag omhänderhas i hög grad av en generation som brukar kallas ”Guds barnbarn”, dvs människor som lever på reminiscen­serna av vad som en gång varit levande andlig kultur. Det de har förvaltar de pietetsfullt – men saknar kraften och djupet att ge det innehåll, sammanhang, angelägenhet och tro­värdighet. Följaktligen har religionen förpassats till subkulturens domäner av primitiva och naiva, ja rentav farliga föreställningar. Officiellt lever vi i ett sekulariserat samhälle – medan vi i själva verket lever i och av en andlig dimension utan att veta om det! Det är denna andliga dimension som vi i dag försöker beskriva och formulera på nytt, på vår tids språk, med hjälp av vetenskapens senaste rön. Det finns i dag en andlig längtan och strävan, mer eller mindre uttalad, i både vetenskap och skönlitteratur, musik och poesi, i matematiska beräkningar och, inte minst, i varje enskild människa. Det är detta fascinerande skeende som pekar mot en andlig renässans som vi vill spegla och aktivt delta i, medverka till, genom Tidskriften Gnosis.

Varje nummer av tidskriften kommer att ha ett tema. Det nummer Du håller i handen behandlar till exempel ”Mötet mellan öst och väst” samt ”Vårt andliga klimat i dag”. Det är vår förhoppning att tidskriften Gnosis skall upplevas som ett nytt fräscht och väsentligt inslag i det svenska kulturklimatet.

Redaktionen

Teman för de olika numren av tidskriften Gnosis

Nr 1/84. Mötet mellan öst och väst. Vårt andliga klimat i dag. 48 s.

Nr 2/84-1/85. Religion och psykologi. 96 s.

Nr 2/85. Religion och samhälle. 48 s.

Nr 3-4/85. Själen och Gud. 64 s.

Nr 1-2/86. Den moderna mystiken. 96 s.

Nr 3-4/86. Världsreligioner ser på varandra. 96 s.

Nr 1-2/87. Mystiken, kvinnan, religionen. 96 s.

Nr 3-4/87. Den gränsöverskridande människan. 112 s.

Nr 1-2/88. Den heliga dårskapen. 112 s.

Nr 3-4/88-1/89 Helig dårskap, hemlig vishet. Innehåller bl a ”Påven Alexander VI och den ockulta teologin” och ”Från viljekult till kvietism – Klassiskt och kristet hos Vilhelm Ekelund”. 176 s.

Nr 2-4/89. Emilia Fogelklous verklighetsupptäckt. 207 s.

Nr 1/90-1/91. På spaning efter helighet och mening. Delteman: På spaning efter helighet i vår tid. Kvinnor söker andlighet. Den meningsskapande mystiken. Mystiken i luthersk tradition. Den gränsöverskridande mystiken. 352 s.

Nr 2/91-3/92. Skatten i åkern. Med kvinnan som vägviserska till andlig förnyelse. 352 s.

Illustrationer

Läs även bloggen Perennial om Religionens glömda dimension.

Relaterade inlägg

Dela med dig till andra » Inlägg via e-mail » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

Nous

En av Sveriges främsta företrädare för den ortodoxa kristna traditionen, Bengt Pohjanen (fader Benedikt), har skrivit en ny lovande bok: NOUS, utkast till en noetisk filosofi.

Bengt Pohjanen - NOUSPohjanen utgår från den bysantinska tankevärlden för att presentera det tidlösa vishetsbegreppet nous, vilket bland annat används i Nya Testamentet och av de ortodoxa kyrkofäderna. Det förekommer även hos Plotinos där det utgör människans förbindelse med det Ena.

Nous är ett svåröversatt begrepp, även om det brukar översättas med ”förnuftet” eller ”intellektet”. Nous syftar på den oförgängliga delen av själen eller dess högsta kunskapsorgan (”det andliga hjärtat”), vilket genom direkt skådande, theorein, fungerar som ett organ för intellektuellt intuitiv kunskap. Dess universella språk är symbolik och analogi.

Precis som Mäster Eckehart i sin terminologi gör en viktig distinktion mellan det högre intellectus och det lägre ratio, så skiljer den noetiska filosofin nous från dianoia, det (lägre) analytiska förnuftet. Med termen noologi har man velat beskriva det förfarande som innebär människans andliga uppgående i en högre integral Enhet.

Nous är etymologiskt besläktat med det universellt förekommande fenomenet numen (transcendent närvaro, Anden, ”the Force”), liksom nomos (såsom i eko-nomi, d v s högre ordning eller lag). Detsamma gäller det tyska ordet för ”ta”, nehmen, liksom det engelska numb (vilket i denna innebörd skulle kunna tolkas som en inre stillhet, kvietistisk utblottelse, fana eller nirvana).

King ElessarInsikter i den noetiska filosofin och etymologiska härledningar av begreppet nous är helt nödvändiga om vi vill förstå vad som utmärker arvet från det sjunkna riket Númenors rättfärdiga styre (sedermera Atalantë, ”Det som fallit”) i Tolkiens fiktiva värld med de numénoreanska kungarnas, alvernas och de trogna Alvvännernas ”rena monoteism”, liksom det nomokratiska idealet i den islamiska civilisationen.

Parzival

Utdrag ur den schwabiske Tempelriddaren Wolfram von Eschenbachs 800-åriga epos Parzival.

ParzivalTrollkvinnan Cundrie prisar Parzival och berättar om GRAL:

»Ty GRAL och GRALS-makt utesluter

gemenskap med allt som är falskt.

Du haft bekymmer i din ungdom,

men glädjen som dig väntar skall

för alltid göra slut på sorgen.

Du tillkämpat dig själens ro

och härdat ut tills fröjden kom.«

Parzival faller i tårar av lycka och får av Cundrie veta ”hur jag skall färdas mot min lycka”, dvs. hur han skall färdas till Anfortas på Mont Sauvage. ”En enda man får följa dig”, blir svaret.

Parzival väljer givetvis sin muslimske broder, riddaren Feirefiz, till sällskap och säger nu på franska vad eremiten Trevrizent sagt honom:

Relief i Heda kyrka»GRAL kan ej vinnas genom kamp —

ej under någon tidsepok —

om inte Gud har honom kallat

… och därför är den ännu okänd.«

Not: Apropå ”adventsljusstaken” med sju ljus på övre bilden, som föreställer hur Parzival finner GRAL, se även fjolårets nyårsinlägg om Sjusovarna.

Undre bilden är ett fotografi på reliefen över piscinan i Heda kyrka i närheten av Vadstena. Den föreställer en riddare med svärd och snabelskor i ett moskéliknande tempel och är från ca år 1200.