Visa av Kurt Almqvist

Trubaduren Göran Frölén har med sällsynt lyhördhet tagit fasta på det rytmiska i Kurt Almqvists poesi och fint tonsatt en av dikterna. Med sång och gitarr framför han ”Visa” från samlingsantologin Genom tingens portar (1989), tidigare publicerad i Gryningen är pärlemor (1959). Därutöver ger han också en god engelsk översättning.

Almqvists dikt skulle kunna tolkas som en innerlig åstundan efter Sanning och Skönhet genom den friska Källan till livet och alla ting. Detta Källsprång (det egna hjärtats ”blomster”) måste genom en andlig traditions försorg få fritt utlopp, för att inte hindras av tingens beslöjande ringdans. Då utgör det en säker garant för att ge sökaren såväl ljus och vägledning som hopp bortom allt hopp, även om allt annat så skulle förefalla vara djupaste mörker och död.

Ja, måste vi inte alla, för att finna en beständig lycka, söka den i det egna hjärtat?

VISA

I mitt hjärta finns ett blomster,

som Herren själva har gjort.

Det är litet, ja som stoft,

och som världens rund så stort –

o måtte jag det finna!

Det trivs ej inom stängsel,

det tål ej trädgårdsmur:

fritt måste hjärtat vara,

tingen går därur –

må höviskt de försvinna!

Det blommar djupt i natten,

där allt är mörkt och dött.

I kalkens rundel glimmar

vad skönt jag nånsin mött –

o där står allt att vinna!

Se även

Kurt Almqvist om Hjärtats vildmark Färgvetaren och Goethe-kännaren Pehr Sällström läser en av Almqvists tidiga dikter

Annonser

”Ädel enfald” hos Schiller och med Orplid

”Ädel enfald” (die edle Einfalt), det är den träffande beskrivning som den tyske poeten och dramatikern Friedrich von Schiller (1759–1805) – i företalet till sitt genombrottsdrama Die Räuber – gett andan i den heliga Skrift.

Även i Schillers egen idylliska och ljust Goethe-klingande dikt ”Das Mädchen aus der Fremde” från 1797 finner vi något av samma anda. Bandet Orplid, som genremässigt befinner sig i spektrat neofolk/neoklassiskt och griper tillbaka på den tyska vistraditionen, har framgångsrikt tonsatt denna dikt på skivan Nächtliche Jünger (2002) till ackompanjemang av piano, gitarr och stråkar och med fin sång av Nadine Spindler.

Schillers vän, juristen Christian Gottfried Körner, har i ett brev till poeten kallat ”Das Mädchen aus der Fremde” för en ”ljuvlig gåta” (ein liebliches Räthsel). Till skillnad från Schillers tidigare verk, och i likhet med mycket annan högstående konst, lämnas dikten och dess tema nämligen i avsevärd mån öppna för läsarens egna reflektioner. Hur nu än denna gåta i slutändan bör tolkas, så tyder mycket på att den åtminstone lär syfta till att, på ett eller annat vis, fylla en återställande funktion för oss som ej vuxit upp i oförstörd renhjärtenhet, utan i den moderna världen, och vars ”känsla för naturen” därmed ”liknar den sjukes känsla för hälsan” (Über naive und sentimentalische Dichtung, 1795).

Medan ”världen” med Schillers ord ”vill svärta ned allt som skiner, och dra det upphöjda i smutsen”, bevarar man bland de fattiga herdarna i dikten en barnlik glädje och förundran i mötet med ”flickan från det främmande” som ”ej är född i denna dal” och som kommer på saliggörande besök tidigt varje år, så snart de första lärkorna svärmar. Med innerlig tacksamhet tar de alla – ynglingen såväl som den grånade åldringen, stödd på sin stav – emot hennes gåvor på sin respektive väg hem till den egna härden: blommor och frukt som mognat i lyckligare marker, i strålarna av en annan sol (den inre?). Och de allra vackraste av blommor ges till ett älskande par. Ingen vet varifrån denna fagra flicka från fjärran kommer, och när hon tar farväl försvinner snabbt hennes spår. Det enda man vet är att hon är ”vacker och underbar”.

Den främmande flickan med sin upphöjda värdighet och ”avlägset” blida förtrolighet skänker varje hjärta vederkvickelse genom sin blotta närvaro. Och talar inte allt för att hon lär fortsätta att återkomma med frid och välsignelser till det enkla folket i dalen år efter år – ja såtillvida som de endast bevarar sin ädla enfald?

I svaret på denna fråga finner vi möjligen också anledningen till att nu även själva dalen som sådan i Orplids version har blivit till någonting ”främmande”…

Relaterat

Dela med dig till andra » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

Nokturnellt med Orplid

Det tyska neofolk-bandet Orplids akustiskt avskalade ”Auf deine Lider senk ich Schlummer” är ett melankoliskt och svidande vackert musikstycke baserat på en nokturnell dikt av Gottfried Benn.

Här möter vi en man som djupt i sitt bröst smärtas av att ej förmå närma sig andra föremål för sin kärlek än blott förgänglighetens gäckande skuggor. Finner han sig då inte, likt en nutida Narcissus, istället dömd att i nattens sena timme projicera sin egen sorg och maktlöshet på den tilltänkta älskade han uppfattar sig avvisad ifrån?

När der Untergang och människosjälens exil framstår som definitiva och när himlen skyms av idel orosmoln är steget inte långt till självförbränningens flamma. Kvar i vinden blir då endast svaga ekon av en oförlöst längtan.

(Tipstack till Yahya)

Dela med dig till andra » Inlägg via RSS » Kommentarer via RSS

Marian (version)

First and last and always»Was ich kann und was ich könnte
Weiß ich gar nicht mehr
Gib mir wieder etwas schönes
Zieh mich aus dem Meer
Ich höre dich rufen, Marian
Kannst du mich schreien hören?
Ich bin hier allein
Ich höre dich rufen, Marian
Ohne deine Hilfe verliere ich mich in diesem Ort«

(What I can do and what I could do)
(I just don’t know anymore)
(Give me something beautiful again)
(Drag me from the sea)
(I hear you calling, Marian)
(Can you hear me calling?)
(I am here alone)
(I hear you calling, Marian)
(Without your help I am lost in this place)

Andrew Eldritch 1985

But not tonight…

…från 1986 är en av de mest förbisedda Depeche Mode-låtarna. Den betraktas av många som urtypen för banal och lättviktig synthpop, men det enkla är ofta det geniala.

David Gahan

Martin Gores lyrik handlar om ensam nattlig vaka och upprymdhet. I själva verket är det ingenting mindre än en beskrivning av den stilla glädje och innerliga tacksamhet som kan upplevas vid en livsavgörande mystik erfarenhet – en lika plötslig som oväntad omvändelse mot Urljuset, en återfödelse komplett med ”den mystika gråten” och allt.

Stjärnorna symboliserar i texten himmelsk upplysning och vägledning – den profetiska och uppenbarade visdomen. Vinden symboliserar det andligas inflytelser, det Gudomligas närvaro. Regnet symboliserar Guds outsinliga gåvor och det återfödda livets spirande, en renhetsrit och initiation som kan liknas vid ett dop. Månen symboliserar tron och det översinnliga livets förstånd i förhållande till bundenheten vid världens kretsar. Därmed förs en relativ variabel in som en påminnelse om, och ödmjukhet inför, Gudsbortvändhetens kval och torftigheter.

Oh God, it’s raining
But I’m not complaining
It’s filling me up
With new life

The stars in the sky
Bring tears to my eyes
They’re lighting my way
Tonight

And I haven’t felt so alive
In years

Just for a day
On a day like today
I’ll get away from this
Constant debauchery

The wind in my hair
Makes me so aware
How good it is to live
Tonight

And I haven’t felt so alive
In years

The moon
Is shining in the sky
Reminding me
Of so many other nights
But they’re not like tonight

Oh God, it’s raining
And I’m not containing
My pleasure at being
So wet

Here on my own
All on my own
How good it feels to be alone
Tonight

And I haven’t felt so alive
In years

The moon
Is shining in the sky
Reminding me
Of so many other nights
When my eyes have been so red
I’ve been mistaken for dead
But not tonight

David Gahan

Carola och evigheten

Carola

En evighet, en kort sekund
när vi blir ett med tid och rum

Att Carola har alla förutsättningar att lyckas bra på Eurovisionsschlagerfestivalen i Aten är nog de flesta överens om, men hur många har egentligen uppmärksammat hennes allt tydligare närmande till islam?

Carolas vinnarlåt ”Evighet” handlar inte om något annat än fana, utslocknande i Gud och på samma gång sama, andligt växande.

”En evighet, en kort sekund” är en direkt beskrivning av den virvlande meditativa dervischdansen kring det brinnande hjärtat där varje cirkel förbinder mikrokosmos med tidlöshetens makrokosmos, människa med Gud.

Ett ögonblicks oändlighet
långt bortom allt, i evighet

Det kan finnas många anledningar till Carolas växande intresse för islam och hennes allt starkare övertygelse om att Jesus till tron var muslim. En gift kvinna som skiljer sig begår enligt Bibeln äktenskapsbrott, vilket inte är fallet i Koranen. I Bibeln är kvinnan (Eva) den ursprungliga syndaren, medan det i Koranen förtydligas att det var mannen (Adam). I Bibeln förbjuds kvinnorna att tala i kyrkan, medan Koranen påbjuder henne att säga sin mening till profeten.

Du finns i varje andetag, i varje steg

Centralt i Carolas scenshow är förutom dervischliknande danssteg även den förberedande böneställningen Niyyat, det vill säga att hon står upprätt och värdigt med blicken framåt, händerna vid sidorna och fötterna isär. Betydelsen av detta är att hon lämnar världen bakom sig, vilket fullbordas genom att hon lyfter händerna till brösthöjd med handflatorna framåt och sedan sänker dem till sidorna, fortfarande med blicken riktad framåt.

Qibla

Det finns alltså mycket som tyder på att det knappast var en slump att Carolas vindmaskin i Globen var placerad så att hon när hon stod i stormvinden var vänd med ansiktet och kroppen uppskattningsvis 23 grader NO, alltså Qibla, med riktning mot Mekka.

Mitt hjärta det brinner, när kärlek vinner

Vi bör inte bli förvånade om Carola i själva verket umgås med planer på att i hemlighet uttala trosbekännelsen Shahada på scenen i Aten (i landet där Öst möter Väst) och därmed officiellt konvertera till islam med hela världen som vittne.

Jag vill alltid stanna här, för här är jag fri
Du är den värld jag lever i

Faktum är att versen strax innan tonhöjningen exakt innehåller så många takter som behövs för att med klarhet, tro och uppriktighet uttala ”Ash-hadu an la ilaha ill Allah. Wa ash-hadu ana Muhammad ar-rasullallah.” (”Det finns ingen Gud utom Gud, och Muhammed är hans sändebud.”).

Ingenting kan stoppa mig, det blåser en vind
i hjärtan som brinner, när kärlek vinner