Himmelska ögon och det Gudomliga skådandet

– Ur Hjalmar Ekström, Den fördolda verkstaden – själavårdande brev

»I den andliga världen är det ett fortgående byggande och bebyggande, men det skall andligt öppnade ögon till för att se dessa tings verklighet och skönhet. Jordiskt öga ser jordisk verklighet, himmelskt öga ser himmelsk verklighet.«
10 januari 1934. (De sanna helgonens sanna betydelse.)

»Guds verk sker i det fördolda, fördold för andra och fördold för oss själva. Men efterhand som den inre människan får sin syn, kan hon få skåda in bakom det fördoldas slöja och i Guds ansikte skåda det verk Han förehar.«
5 augusti 1930. (Från Egypten till Kanaan.)

»[T]rons seende kan se något därav utan att bländas, ty trons ögon ha i sig begynnelsen till de himmelska ögonen, de ögonen som äro skapade för de himmelska tingen.«
4 januari 1938. (Din tro har blivit seende. Brudesjälar.)

»Tron är den första graden av seende. Tron är som ett stilla bidande i natten på att solen skall stiga upp. Natten är inte helt mörk, ty stjärnor lyser upp den så pass, att den som vandrar i den kan vägleda sig. Allt vad de seende ögonen kunna se om dagen, det kunna de se om natten vid stjärnornas ljus, men det blir på ett helt annat sätt. – I det andliga och himmelska är det så: när dagen går upp förvandlas tron till skådande. Man kan också uttrycka det så: när dagen går upp förvandlas det dunkla ögat till ett klart. Dagen går upp när utblottelsen nått sin grad. Därför måste den förbidas i stillhet och tålamod, ty den är helt och hållet en Guds sak.«
7 mars 1937. (Seende ögon.)

»När det därför är mörkt för den yttre blicken, så är detta ett tecken på att människan är tagen avsides av Gud för att komma Honom ännu närmare. Han vill inlåta henne i den stilla natt, där evighetens sol lyser. Där skola hennes hittills tillslutna ögon och sinnen slå ut såsom blomstren slå ut under solens verkan.

’Jehovah har sagt att han vill bo i mörker’ (1 Kon 8:12; 2 Krön. 6:1; 2 Mos. 19:9; 20:21). Mörker är här detsamma som det fördolda: ’din Fader som är i det fördolda” (Matt. 6:18).’
8 oktober 1930. (»Herren har sagt, att Han vill bo i töcknet.«)

»Det inre skådandet är ofta så djupt inne, att det likasom inte uppfattas i förnimmelsen – och dock lever människan av det. Men så en dag bryter det fram även till förnimmandets tröskel. Då ser hon att hon länge haft det och att genom det mycket skett hos henne. Jag tror att mången går med en invärtes skatt utan att veta om det. Tror du icke att du i Herren har mycket mer än du ens kan tänka? Han själv är i dig beskådelsens öga. Se på Honom allena. Då är det Hans öga som i dig ser på Honom.«
28 mars 1931. (Vaxljuset kan inte annat än förtäras.)

»Nu kan ju en människa vistas i världen, ha sitt arbete där och umgås med dess människor och ändå vara avskild från världen – hon är då i världen men icke av världen – men detta är svårare. Dock har den yttre avskildheten sina svårigheter också den. Huvudsaken är att vi låter oss dragas och ledas av Herren i vilka förhållanden vi än stå. Då leder Han oss till skådandet av de osynliga tingen och den osynliga världen. Detta osynliga är oss innerligen nära alltid och omgiver oss på alla sidor, antingen vi se det eller icke. Med de yttre ögonen se vi då väl de synliga tingen, men ledda av Gud, se vi dem blott såsom svaga bilder och liknelser av osynliga och himmelska ting. De synliga tingen bliva medel genom vilka vi kunna ledas till betraktelse av de osynliga tingen. Då blir den inre människan rik, den inre världen öppnar sina skatter för henne och det händer något i hennes inre. Gud handlar i hennes inre. När människan icke söker de osynliga tingen, är hennes inre såsom i en blytung dvala. Den osynliga världen är såsom död för henne och ingenting händer i hennes inre. Då drages hon till den yttre världens händelser för att få förströelse i dess omväxling. Men ju mera hon låter sig av Gud dragas till avskildhet från denna världen, dess rikare omväxling blir det i hennes inre och dess mer levande och ljuvt blir det himmelska umgänget såväl som gemenskapen med dem man här i livet kommit nära i anden.«
4 juli 1929. (Det händer alltid något i den inre världen.)

»Ja, det gäller att i tro bida seendet, d.v.s. det seende som icke är av oss utan av Gud, då Gud själv blir det seende ögat i själen. När allt hopp både om vårt eget seende och om det Gudomliga skådandet är ute, då begynner det Gudomliga skådandet spira fram i det fördolda inom oss. Och väl att märka: detta är något fortgående: människan måste ständigt sjunka ned i stoftet, städigt bliva icke-seende, även under det att det Gudomliga skådandet medvetet fyller henne och gör henne seende, ständigt bliva i det fördolda och fördold för sig själv, eljest avbrytes skådandet. Så är det en fortgående död vad henne själv beträffar och en fortgående uppståndelse vad Herren-i-henne beträffar. Han allena skall leva i henne.«
12 september 1931. (Hunger. Att bida seendet.)

»Guds verkstad är i det fördolda. Skola vi bliva verktyg i Hans hand, måste vi in i den fördolda verkstaden, måste varje vårt steg bliva främlingssteg en förbigåendes steg. Den av det verkligt andliga gripna strävar inte efter annat än att försvinna från det synligas skådebana. Han älskar att bliva osynlig, okänd och som det rena vattnet färglös, endast sedd och känd av Gud – och av andra ensamma, som Gud giver honom inre förbindelse med. Han går städse in i det fördolda till en allt djupare fördoldhet. Men just då blir han ett verktyg i Guds hand.

I denna fördoldhet födes den gudomliga synen i människan. Hon se det icke andra se. För denna blick som fötts i henne, strålar Guds hjärta fram genom de minsta ting i världen, förhärligande, försonande, förklarande. Det ger liv och ord åt allt, öppnar oändliga vidder av Gudshärlighet i allt som är och sker och gör till och med denna världens stock och sten och bråte genomskinliga som kristall, så att alla höljen öppna sig och avslöja tingens innersta väsen. Detta är Kristus-blicken och den blicken giver liv åt allt varpå den faller. Här är alla unders källa. Här är också det verk som Gud vill utföra genom var och en som gått in i det fördolda livet: att återföra allt till Gud och till dess rätta hem, som är den översinnliga världen.«
12 augusti 1930. (Det fördolda livet. Den renaste mystiken står Bibeln närmast.)

En reaktion på ”Himmelska ögon och det Gudomliga skådandet

  1. Bra grejer, det här får jag återkomma till när jag har mer tid.

    Det känns som du fortsätter en linje med den här sidan som Ulf I. Eriksson var inne på en del i Fria Andar (känner igen Ekström därifrån) … fast nu på internet.

    Strålande!–>

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s