Ivan Aguéli som skriftställare och pionjär för sufismen i Väst

I över 100 år efter Ivan Aguélis död har det saknats någon engelskspråkig bok helt ägnad åt texter av eller om honom. När så i år inte mindre än tre engelska böcker tillgängliggör och belyser Aguélis intellektuella arv för en internationell läsekrets, bidrar det sammantaget till att ge en viss upprättelse åt hans högst betydelsefulla, men ofta negligerade, roll som såväl skriftställare som pionjär för sufismen i Väst.

Anarchist, Artist, Sufi: The Politics, Painting, and Esotericism of Ivan Aguéli i redaktion av Mark Sedgwick är den första engelskspråkiga antologin med studier rörande Aguéli. Ett antal översättningar av Aguélis brev och artiklar ingår också. Antologin har sin upprinnelse i en internationell forskarkonferens som hölls på Thielska Galleriet i Stockholm för att uppmärksamma Aguélis 150-årsjubileum under år 2019. Flera av bidragen bryter ny intressant mark, inte minst Paul André Claudels om de intellektuella kretsarna kring tidskriften Il Convito/Al-Nadi vid tiden för Aguélis andra period i Egypten 1902–1909, samt Iheb Guermazis’ om den i Europa på sin tid – för sin heroism och barmhärtighet – högaktade algeriske nomadkrigaren emir Abd el-Kader (1808–1883), som tillhörde samma sufiorden som Aguéli, och som framstår som en förmodern proto-perennialist och direkt föregångare till den Traditionella skolan, samt till Aguélis läsning av Ibn ‘Arabi. Ett antal svenska Aguéli-kännare medverkar i antologin, däribland Viveca Wessel och Simon Sorgenfrei. Att Aguélis anarkism finns med som ett tema kan ses som något delvis nytt.

Redaktören Mark Sedgwicks roll är, turligt nog, mer balanserad och tillbakahållen i förhållande till sitt studieobjekt än vad som var fallet i den starkt vinklade och sensationsbetonade Against the Modern World: Traditionalism and the Secret Intellectual History of the Twentieth Century (2004). Förutom att Sedgwick står för introduktionen i boken bidrar han även med ett på det hela taget värdefullt kapitel om Aguélis betydelse för den Traditionella skolan, vilket ger en del pusselbitar till hur arvet från Aguéli av olika – sällan redovisade – skäl kommit att tonas ned och redigeras bort hos den franske metafysikern och religionsfilosofen René Guénon, samt i den historieskrivning som finns om denna skola. Det är en bitvis ganska snårig historia att redogöra för, och logiken i alla delar av resonemanget är heller inte alltid helt övertygande, såsom argumentet att om man kan påvisa förekomsten av föregångare till Guénon i skriftliga källor, så skulle detta vara ett vederläggande av existensen av, och påverkan från, dolda mästare. Sedgwick tillskriver också felaktigt introduktionen till en tidigare översatt Aguéli-essä (”Universality [ej ”Universalism”] in Islam” (Aguéli 2011)) till publikationens redaktör Patrick Laude, medan den i själva verket är skriven av essäns översättare Farid Nur ad-Din, som enligt författarpresentationen är en svensk forskare som studerar perennialism och sufism.

Slutligen kan också nämnas att med tanke på föreliggande Aguéli-antologis inte så oblyga prislapp så kan man tycka att man borde kunna förvänta sig något mer av utförandet än ett enkelt kartonnageband, och med svartvita återgivningar av målningar på ett papper som ej är påkostat utöver det vanliga.

Ivan Aguéli : Sensation of Eternity – Selected Writings i redaktion av Oliver Fotros är den första engelskspråkiga samlingen med översättningar av Aguélis publicistik. Den innehåller artiklar från perioden 1902–1913 ur tidskrifterna L’Initiation, Il Convito, La Gnose, and L’Encyclopedie Contemporaine Illustrée om bland annat islam, sufism, feminism och samtida konst. Innehållsmässigt överlappar den till en del den svenska samlingsvolymen Sidor tillägnade Solen: måleri och mystik i översättning av Bo Gustavsson (Aguéli & Ibn al-ʻArabī 2019), men den har en större bredd och respektive text är också försedd med en upplysande kommentar.

Ivan Aguéli: The Pearl upon the Crown av Oliver Fotros är det första engelskspråkiga verket helt ägnat åt Aguéli, och är ämnat åt att kasta nytt ljus över hans inflytande på René Guénon och dennes skrifter. Genom noggranna studier av Aguélis artiklar och brev på franska, svenska och arabiska, samt en åtföljande ”dechiffrering” av Guénons verk, menar sig Fotros ha uppspårat nya rön och sakuppgifter som varit dolda i över ett sekel. Kort sammanfattat så finner man här belägg för att Aguélis terminologi och förståelse av islams esoterism genom ett stort antal direkta formuleringar i mycket hög grad har lyfts in i flera av Guénons viktigare verk, dock utan angivande av källor (vilket Guénon i ärlighetens namn generellt är mycket sparsmakad med). Fotros driver också hypotesen att Aguéli i själva verket varit medförfattare till Guénons verk Le Symbolisme de la Croix.

Abdal Hakim Murad om Aguéli

Cambridge-shaykhen Abdal Hakim Murad (Timothy J. Winter) var tidigt ute med att i ett längre format kommentera ett flertal av de av Fotros översatta Aguéli-essäerna i Sensation of Eternity – detta i sin långa, insiktsfulla föreläsning om Aguéli i den filmade föreläsningsserien Paradigms of Leadership om olika muslimska ledarfigurer genom historien. Han berör även Sedgwicks antologi. Det hela utvecklar sig till en tämligen kvalificerad helhetsförståelse av hur Aguélis islam logiskt hänger samman med hans swedenborgianism, ”espacistiska” konstsyn och anarkism.

Murad har blivit tydligt inspirerad av Aguéli, som han primärt ser som en förebild för vad han kallar västerländska ”grundvattens-muslimer”, det vill säga sådana som stammar från den europeiska kontinentens fosterjord. Att Aguéli rent allmänt fyller en sådan identifikatorisk roll bekräftas även i svenska studier från senare år (Brusi 2017:77; Olsson & Sorgenfrei 2017:101).

Murad framhåller att islam enligt Aguéli skulle kollapsa utan den självkännedom som finns i den sufiska disciplinen, och att islam i hans tappning innebär ett slags frikopplande från dess orientaliskt förknippade kontext. Istället utgör den vad Murad kallar ett slags ”repatriering” i inre bemärkelse – inte ett avsägande av sin specifika härstamning, utan ett fördjupat återupplivande av densamma genom ett återvändande till det egna folkets och landets rötter.

Murad tar i sin tolkning också starkt fasta på det motkulturellt konstruktiva i Aguélis anarkistiska idéer om en decentraliserad, polycentrisk samhällsmodell med frivilligt deltagande i en organisk mångfald av lokalt styrda samfälligheter. Denna modell ser Murad som vägledande för framtiden, och enligt hans menande står den också i samklang med hur den islamiska lagen traditionellt sett inte har varit en angelägenhet för staten eller någon påtvingande centraliserad struktur (vilket däremot är utmärkande för modernistiska och fundamentalistiska strömningar, vilka dominerar politiskt i den muslimska världen idag).

Murads val av ett specifikt antiklerikalt citat som föregivet belägg för att den utpräglade brobyggaren Aguéli inte delade en perennialistisk förståelse av religionernas transcendenta enhet, är dock väl selektivt och får inte med hela bilden. Man skulle mycket väl kunna finna många citat som pekar i motsatt riktning när Aguéli i olika sammanhang skriver om ”den urgamla Traditionen, den som är omistlig och alltid ung” (citatet översatt av Kurt Almqvist i Viveca Wessels Porträtt av en rymd (1988:118).

Referenser

Aguéli, Ivan (2011). ”Universality in Islam” i Laude, Patrick (red.), Universal Dimensions of Islam: Studies in Comparative Religion. Bloomington: World Wisdom, s. 134–147.

Aguéli, Ivan & Ibn al-ʻArabī (2019). Sidor tillägnade Solen: måleri och mystik. Sala: Aprilvindens förlag i samarbete med Aguélimuseet.

Brusi, Frédéric (2017). ”’De äro allesammans muhammedaner, men jag gör allt hvad jag kan för att följa deras seder!’: Tankar kring ett fotografiskt porträtt av Ivan Aguéli”. Aura. Tidskrift för akademiska studier av nyreligiositet. 9, s. 61–80. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-151113

Olsson, Susanne & Sorgenfrei, Simon (2017). ”Den fiktive Aguéli : Identifikationsobjekt och projektionsyta för unga manliga konvertiter till islam”. Aura. Tidskrift för akademiska studier av nyreligiositet. 9, s. 80–106.

Sedgwick, Mark (2004). Against the Modern World: Traditionalism and the Secret Intellectual History of the Twentieth Century. Oxford: Oxford Univ. Press.

Wessel, Viveca (1988). Ivan Aguéli: porträtt av en rymd. Stockholm: Författarförl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s