Den vita buffelkalvens budskap

Siouxindianernas andlige ledare, Lakotahövdingen Arvol Looking Horse (S’unkawakan Wicas’a) är bevarare av den Vita buffelkalvens heliga pipa, vilken gått i arv i hans stam i 19 generationer. I dagarna har han gästat Sverige på ett andligt uppdrag mot bakgrund av bland annat den tilltagande miljöförstöringen i världen.

Arvol Looking Horse

Arvol Looking Horse’s livsuppgift handlar om att få upprättelse för storheten, skönheten och sanningen i Siouxindianernas primordiala religiösa traditioner, samt att bevara deras heliga platser, men den har även en universell räckvidd. Han vill bidra med kunskap och uppmana till en besinnande inställning som kan åstadkomma fred, inte bara bland människorna utan också inom människorna och inom hela skapelsen.

Som ett eskatologiskt tecken har indianlegendernas Vita buffel på senare tid återigen visat sig i världen. Hövdingen gästar i samband med detta nu Sverige som enda land i Europa med ett budskap om den andliga dimensionen av miljöförstöringen i kali yuga. Ett västsvenskt filmteam är även aktuella med dokumentärfilmen Spirits for Sale där Arvol Looking Horse medverkar och som kritiserar kommersialiseringen av indianernas heliga platser.

För indianerna är all natur helig och den jungfruliga naturen är deras katedral. Deras desperata kamp som nomadiserande ursprungsbefolkning och traditionell civilisation har inte enbart gällt livsrum, utan inte minst gudstjänstrum. Detta skrev professorn i islamologi vid George Washington University, Seyyed Hossein Nasr, för snart fyrtio år sedan i tredje kapitlet i sin bok Man and Nature. Kapitlet behandlar de metafysiska och kunskapsmässiga grunderna till miljökrisen och finns översatt till svenska som en småskrift med titeln Hela naturen talar om Gud: Världsreligionernas syn på naturen och miljökrisen som spegling av människans inre kris (utgiven 2001 av Stiftelsen Abrahams barn, Djursholm, med stöd från Kgl. Patriotiska Sällskapet).

Seyyed Hossein Nasr (Seyyed är en hederstitel på profeten Mohammeds ättlingar) var en av dem som relativt tidigt inte bara uppmärksammade miljökrisen, utan även insåg dess djupare liggande orsaker. Bland annat deltog han vid FN:s uppmärksammade miljövårdskonferens i Stockholm 1972, en konferens vilken ofta nämns som ett av startskotten för det nutida miljömedvetandet. Kurt Almqvist skrev samma år en artikel på detta tema i Svenska Dagbladet.

Frithjof Schuon - indiankvinna

Arvol Looking Horse delar den perennialistiska ståndpunkten hos Seyyed Hossein Nasr och andra traditionella företrädare, om att den ekologiska krisen är det yttre tecknet på en inre kris. Miljöförstöringen kan bara förstås som återspeglingen av en förödd och förtorkad själ, med en närmast total bortvändhet från det för människan så livsviktiga kosmologiska medvetandet. Moderna västerländska människors stora behov av att resa kan till exempel med detta resonemang i hög grad förklaras av att de försöker fly undan den fulhet, förstörelse och rubbade balans som de själva varit med om att åstadkomma, men alltför ofta bara finner att den verkar följa dem i deras spår.

Centralt för Arvol Looking Horse är de uråldriga profetior genom vilka indianerna blivit varnade för den individualistiska och materialistiska tid vi lever i idag. Han betonar att ursprungsbefolkningarna fått ett budskap om vikten av andlig innerlighet och överkonfessionell enhet kring det heliga, för att kunna vända på detta destruktiva skeende, vilket annars riskerar att leda till ödeläggelse i global skala:

»I våra profetior berättas att vi nu befinner oss vid en korsväg: Antingen förenar vi oss andligen som en global nation eller också kommer vi att stå inför kaos, katastrofer, sjukdomar och tårar från våra släktingars ögon.

Vi är den enda art som förstör livets källa, det vill säga Moder Jord, i namn av makt, mineralresurser och jordägande, och genom att använda kemikalier och krigsmetoder som gör oåterkallelig skada så att Moder Jord blir trött och inte kan tåla mer påverkan.

Jag ber dig att förena dig med mig i denna strävan. Vår vision är att folken på alla kontinenter, oavsett vilken tro på Skaparen de har, ska komma samman som en på sina heliga platser för att be och meditera och känna sig som ett med varandra.«

Frithjof Schuon with Indian Chief

Det är inte första gången Lakotaindianerna räcker ut en hand och visar djup vördnad och förståelse för företrädare för andra traditionella religioner. 1959 blev Frithjof Schuon, som troligen den första sufimästaren någonsin, tillsammans med sin fru upptagen som medlem i Lakotastammen. Han gavs då namnet Wichahpi Wiyakpa (”Den klara stjärnan”). Ledaren för initiationsceremonin sade att Lakotaindianerna skulle minnas honom varje gång de blickade mot morgonstjärnan. Schuon hade tidigare även adopterats av hövdingen Red Clouds sonson i Sioux-stammen i Pine Ridge-reservatet. Där fick han namnet Wámbali Ohitika, ”Modiga örnen”.

En viktig förbindelselänk mellan Schuon och indianernas heliga män var religionshistorikern och indiankännaren Joseph Epes Brown. Genom att dels ha anammat islam och traditionell sufism och dels ha kommit den helige mannen Hehaka Sapa (Black Elk) i Pine Ridge-reservatet såpass nära att han till och med blev adopterad som dennes son, rörde han sig obehindrat i båda världar.

Black Elk hade, liksom Arvol Looking Horses släktingar, varit med och kämpat vid de legendariska slagen vid Little Big Horn och Wounded Knee Creek. Hans unika vittnesbörd om prärieindianernas andliga ritualer upptecknades av Epes Brown och finns utgiven på svenska som Den heliga pipan: Svarta Hjortens berättelse om Oglala Siouxindianernas sju riter (Författarförlaget, 1978). Som en av 1900-talets sannolikt mest heliga personer alla kategorier är det anmärkningsvärt att Black Elk även besökte Sverige någon gång före sin död 1950. Han ska bland annat ha hälsat på hemma hos Kurt Almqvist i Strängnäs.

Epes Brown doktorerade för övrigt för professor Åke Hultkrantz på Religionshistoriska institutionen vid Stockholms universitet. Hultkrantz var sin tids främste akademiska auktoritet på de amerikanska indianernas religion och har bland annat skrivit böckerna De amerikanska indianernas religioner samt Vem är vem i nordisk mytologi.

Professor Hultkrantz gick bort för nästan precis ett år sedan, men något av hans minne har bevarats i hans många publikationer och i det förord han skrev till den utökade och reviderade minnesutgåvan av Joseph Epes Browns The Spiritual Legacy of the American Indian, vilken World Wisdom gav ut i våras. World Wisdom saluför även en dubbel-DVD vilken bland annat innehåller tal av Arvol Looking Horse: Native Spirit and The Sun Dance Way. Den går att beställa t ex från AdLibris.

Indianmålning av Frithjof Schuon

Några nycklar för att förstå prärieindianernas religiösa symbolism:

Den vita buffelkalvens heliga pipa symboliserar den vertikala axeln som förenar himmel och jord. Den beskyddas av Den Store Andens Åskfågel (Wakan-Tanka). Wakan-Tanka är i denna egenskap förlänare av Uppenbarelsen och densamme som den kinesiska draken (Logos), vilken rider på stormmolnen och vars röst är åskdundret. Han är identisk med ärkeängeln Gabriel/Jibril i de abrahamitiska religionerna, som bebådar Jesu födelse och den Koraniska uppenbarelsen.

Buffeln är i sin tur en naturlig symbol för kosmos eller världsalltet, totaliteten av alla manifesterade former, precis som den kosmiske Kristus eller den kosmiska Koranen, vilka i sig är fullkomliga på så vis att de i sig rymmer den universella existensens alla element. Varje särskild del av buffeln symboliserar för indianen med andra ord något av alla de element i den arketypiska matris på vilket tingen skapas.

Likaså symboliserar buffelns fyra ben de fyra tidsåldrarna som ingår i skapelsens egna cykliska förutsättningar, vilket motsvarar den kosmologiska läran om tidsåldrarna i hinduismen och många andra traditioner. Dessa fyra tidsåldrar, eller skeden av ett cykliskt kretslopp, kallar indianerna stenåldern, bågåldern, eldåldern samt pipåldern, beroende på vad som i respektive tidsålder utgör det främsta rituella underlaget. Centralt i riterna är att bevara minnet av, och vördnanden för, när man mottog Ljuset från Den Store Anden i den första tidsåldern. De fyra tidsåldrarna syftar även mikrokosmiskt på de fyra skedena i människans liv från födelsen till döden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s