Böhme till den nedåtgående solens folk

»Vår helsa består i Jesu Christi verkande kärlek i oss!«

»[O]m själen vill efterspana sin egen stjerna, nemligen Mysterium Magnum, så måste hon först helt och hållet öfverlemna all sin makt och vilja åt gudomlig kärlek och nåd, och först blifva som ett (litet) barn, och, genom stor bot, vända sig till sitt Centrum, ock icke vilja göra något, utom hvad Guds Ande genom henne utforska vill.«

»Ty Guds ande forskar genom henne, och förer henne slutligen in i Gudomens djup, såsom S:t Paulus säger: Anden utforskar alla ting, äfven Gudomens djup. I Kor. 2:10«

»Det finnes en alldeles enfaldig barn-väg till den högsta Visheten [Ords], verlden känner den intet. I behöfven intet söka Henne (Visheten) på främmande orter; Hon står framför eder själs dörr och klappar på. [Upp 3:20]«

»Det behöfs hädanefter ej mer någon forskning eller skarp ansträngning. Alle portarne stå öppna, en alldeles enfaldig menniska kan komma dit, blott hon icke sjelf står emot Honom med sitt viljande och springande; ty det ligger allaredan förut i menniskan, det behöfs endast väckas till lif genom Guds Ande.«

»Christus talar Matth. 7:7.:»Söken så skolen I finna; klappen på, så skall eder upplåtet varda.« Ingen kan gifva det åt en annan (dem Andern): hvar och en måste sjelf vinna det från Gud. Ledning (handledning, fingervisning) kan den ene väl gifva den andre; men insigten kan han ej gifva honom.«

Dock veten: Att för eder, länder i Norden, blomstrar en Lilja! […]
Om I densamma ej förstören med de lärdes sekteriska kif, så skall hon hos eder blifva till ett stort träd. Men viljen I hellre kifvas än erkänna den sanne Guden, så går strålen förbi, och träffar endast några. Då måsten I derefter hemta vatten för edra själars törst hos främmande folk.

– Bref från Jakob Böhme till N. N. von Lübeck af den 20:e April 1624 (Det 55:te Sände-brefvet)